Spretiga tankar, september 20

 

                                                                  

Radiorösten frågar sig hur man blir lycklig. Ännu en som inte förstått att lycklig inte är någonting man blir, utan någonting man är.

                                             *  *  *

De som tycker att något är för litet för dem, är vanligtvis själva för små.

                                             *  *  * 

Ack, dessa människor som ständigt skall rätta till verkligheten

                                             *  *  *

Att vara spåman är inte särskilt svårt: Det är bara fråga om att kunna identifiera det sämsta tänkbara utfallet

                                             *  *  *

Folk är ändå inte mer än människor  

                                             *  *  *

Allt detta jagande efter att ”göra världen fri från…”, att hålla rent, att släta ut, att äntligen få bort. Att befria sig från det som stör, det som skaver, det som oroar.

                                             *  *  *

Alltså: 
Somna på kvällen med tankar på prekariatet, på utnyttjade filippinska hemhjälpar, på skandalösa förhållanden på äldreboendena, på byggarbetsplatser utan skydd…  A men orka!     Vakna pigg på morgonen och gå till storms mot namnet på en speedwayklubb.

                                              *  *  *

Klass, utsugning, ekonomisk makt.  Jobbigt!     Namn på saker.  Lätt! 

                                             *  *  *

Alltså – medborgare i USA, som vill befria sin stat från ”påminnelser om europeisk kolonialism”.  Vad tror de att staten USA egentligen är?

                                              *  *  *

Förslag: Vi ägnar oss mer åt verkligt arbete mot diskriminering i dag, och mindre åt symboliskt arbete mot rasism i det förflutna

                                             *  *  *

Mediernas olycksaliga benägenhet att vända sig främst till de högljudda

                                             *  *  *  

Anglicismer och klumpiga svengelska uttryck är inte ett språkligt problem.  Det är ett kulturellt problem.

                                             *  *  *

Numera är kejsaren är exhibitionist 

                                             *  *  *

Alla dessa onödiga jobb i den tärande sektorn: säljare, konceptutvecklare, organisationskonsulter! 

                                             *  *  *

Allt oftare tänker jag att Herostratos inte var så fel ute ändå

                                              *  *  *

Fortfarande gäller att upplysningen Detta har hänt är mer grundläggande för journalistiken än hävdandet av Detta borde inte ha fått hända. 

Först berätta vad som tilldragit sig. 

Sedan kritisera de tillkortakommanden som – eventuellt – finns att kritisera

                                             *  *  *                                                                                           

Kanske kan den här corona-erfarenheten hjälpa oss alla att tillsammans slå fast att ett par saker har blivit väldigt tydliga.   
Som till exempel att:
o Det tättbefolkade globaliserade samhället medför en ökande risk för pandemier som snabbt sveper över hela världen
o Ett system som bygger på minimal lagerhållning till förmån för just-in-time-tänkande, på nedskalat underhåll till förmån för kostnadsnedskärningar, och fragmentariserat beslutsfattande i enheter vars mål är att ge vinst, är sårbart i kriser, och särskilt sårbart i sådana kriser som kommer snabbt
o Ett ekonomiskt system som bygger på fortlöpande stegrad konsumtion kommer oundvikligen att få svåröverskådliga problem om något bryter denna stegring

                                              *  *  *

Det tycks för mycket och tänks för lite.   
Tycker jag

.

__________________________________________________

Misstro alltid den som talar i andras namn - Spretiga tankar i coronans tid och otid