I mjuka vida svängar rör den sig bort ifrån oss.
Fortfarande nära, men inte nåbar.
Och utan läsbar riktning
Som nyss förfluten tid.
Lommens läte, dess klagande och dess visslingar, dess osäkrande av varseblivningen, kan vi ta en annan gång.
...I wait in anger and amusement...
Många som efterlyser ”den verkliga sanningen” vill framför allt få slippa viss information.
Nej, det finns inga gratis luncher. Men det finns måltider man bjuder varandra på.
* * *
En del verkar tycka att problemet med integrationen är att den berör och inriktas på en massa utlänningar.
Det är ju såna vi inte vill ha ju!
Kravet på en integrerad invandrare tycks ju för dessa betraktare vara att man lärt sig felfri svenska, tillägnat sig svenska värderingar (vars närmare innehåll och betydelse är häpnadsväckande undanglidande), har en felfri vandel, och öht vet sin plats.
Svenskar, kort sagt.
Att försöka integrera utlänningar har man ingen lust till.
Dom ska vi ju skicka hem.
* * *
Det börjar bli tydligt att en del på ytterkanten faktiskt TYCKER att det är viktigare att bli av med undersköterskor som är välintegrerade och bidrar, än med gängledare som låter mörda folk.
För de där sköterskorna, läkarna, studenterna, bil-mekarna, forskarna, bussförarna och andra vanliga människor - de hotar ju att visa att integration kan fungera, att Sverige kan fortsätta att vara Sverige även om alla inte har föräldrar som är födda här.
Medan förortsgangstrarna passar in i plakatbilden av "hur invandrarna beter sig".
Därför finns det alldeles för många som INTE ser de SD-drivna retro-utvisningarna som ett problem alls, utan som en "bra grej".
* * *
Att någon kan peka på något som är fel, betyder inte att hen har det bästa förslaget till lösning.
* * *
Hur många trender och moden är inte i själva verket bara en motsats - eventuellt en protest - mot förra säsongens moden och trender?
* * *
Man talar om att anfallet på Iran skedde utan att man hade någon egentlig plan för fortsättningen.
Det förstår jag inte. Det är ju tydligt att den gick ungefär enligt följande:
"- Vi förbereder anfall mot Iran
- Vi berättar för amerikanerna att vi riskerar att bli anfallna av Iran i vår tur och de måste stödja oss
- Vi anfaller, och ger klartecken till amerikanerna att fortsätta
- Vi sätter igång att anfalla Libanon (Iran kommer aldrig avstå från att be Hizbollah att skicka raketer!)
- Fria händer där, medan världen snackar om oljan och Hormuz och regimen i Iran.
- Vi kan öka trycket på Västbanken och i Gaza.
- Vi får vapenpåfyllningar från USA
- Amerikanerna får väl redan ut sin röra i Iran bäst de kan. "
Så visst fanns det en plan!
* * *
Varför får De Stora Ledarna i öst och väst mig oupphörligen att tänka på en formulering av Hannah Arendt?
Tänker på förståelseklyftan mellan US-amerikaner och europeer. Inte bara dummies av Trump-typ, utan över hela linjen.
Lyssnar ill en diskussion mellan ett par US-amerikanska experter kring kriget och dess utveckling; välutbildade, kloka, ingalunda trump-älskande, lugnt värderande utvecklingen.
Men när det kommer till de europeiska allierades ovilja att dras in till kriget är det något som skaver. Det är uppenbart för att för dessa herrar är krig någonting som försiggår långt borta, kostar pengar och oroar opinioner och således kanske inte alltid är någon god idé.
Men för européer i gemen, ända in i vårt fredliga land och än mer förstås hos de flesta av våra grannar, är krig någonting som försiggår här.
Någonting som fäder och söner och bröder dör i, och städer bombas i, familjer utplånas, stater krossas, människor drivs på flykt, själva livet och historien ställs på ända.
Och: inte bara har våra föräldrar och far/morföräldrar genomlevt och genomlidit detta, det pågår här och nu, och inte är det så förtvivlat länge sedan förra gången heller.
Och detta är bara ETT av många exempel på tankens klyftor i Atlanten
* * *
Hotas vi nu alltså av ett världskrig där USA har hamnat på olika sidor?
____________________________
Tidigare bilder: