Den är en fågel, den ser till sitt.
Det är tio år sedan nu.
____________________________
Tidigare bilder:
...I wait in anger and amusement...
____________________________
Tidigare bilder:
* * *
På något paradoxalt vis finns det också hopp i allt det elände som just nu hemsöker världen - i det att människor inte bara ger upp och lägger sig ned.
Det finns ett motstånd mot ondskan - i Ukraina, på Grönland, i Minnesota, och ibland och i små stycken till och med också här.
* * *
De som saknar moral - är det värst om de ersätter det med omoral eller med moralism?
* * *
Ganska ofta förstår man av omvärldskommentarer att den talande verkligen tycker att man i utlandet inte hänger med på vad som händer i världen.
* * *
Tidigare utgåvor:
Varifrån kommer egentligen idén
att saker skall ha en mening?
Spretiga tankar i oktober
Berättelser är meningsskapande.
Det är inte det verkliga livet.
Spretiga tankar i kaosets tid
Ju fler människor man fäster sig vid
desto fler kommer man att förlora
Spretiga tankar, lik förbannat
Så mycket information, och så lite kunskap!
Spretiga tankar i väntan på hösten
Skadorna åstadkoms ofta inte av de få som går före,
utan av de många som traskar efter.
Spretiga tankar i svensk sommar
Men jag vill inte tas till en annan värld.
Jag vill ha ordning på den som finns.
Spretiga tankar i försommaren
Många människor vet för mycket som de inte har en aning om
Spretiga tankar i vintertider
Sverige är verkligen ett land med traditioner
– helst nya varje år!
Spretiga tankar medan våldet sprider sig
Några riktiga nationalister har vi ju inte
Spretiga tankar i dödandets tid
Det är faktiskt inget fel på avundsjuka
Spretiga tankar i en obekväm tid
Spretiga tankar i en tid utan val
Varför tror du alltid att allt är någon annans fel?
| Måsar på taknock, Vardö |
____________________________
Förra årets bilder:
Det är vad advent är: Inte väntan, som själva ordets ljud kan få oss att tro, men inte heller den fullbordan som reklamen och shoppingjäktet talar om, predikar - det förtida julpyntets hopkladdade kökkenmödding.
Utan just helt enkelt det: att vara där. I tiden, som långsamt och svindlande snabbt rör sig genom vintermörkret.
Och det är, givetvis, helt bortom och frånsett om vår jul, när den kommer, är indränkt i frosseri eller späkelse, om den är mörk eller ljus mystik och födelse-under eller mest några lediga dagars vila från de många hjulens gnisslande snurrande, om den är ensamhetens svaga is eller gemenskapens karusell eller, som för många, lite av båda..
Advent är vägen dit.
Ja. Det vara bara det jag ville säga.
______________________________________ 2024 års pepparkakshus på Hornsgatan
Tidigare bilder:
| Stationen i Görlitz |
Visste ni att det faktiskt finns två ganska skilda varianter av det sorbiska språket?
Inte jag heller, förrän jag kollade i samband med vår utflykt till Görlitz.
Lågsorbiska och högsorbiska.
De talas av sammanlagt 20-30.000 personer i det där hörnet där Tyskland möter Polen och Tjeckien.
| Lågsorbisk stationsskylt |
Nu vet ni det.
I just Görlitz talas numera tyska - och polska - men Cottbus där man byter tåg är centrum för lågsorbiskan, som numera bara räknar sådär 6.000 talare.
Högsorbiskan längre söderut har sådär tre gånger så många.
Den enda sorbiskan vi veterligen stötte på var stationsskyltar och gatuskyltar i Cottbus. Om någon av de 6.000 kom i vår väg så talade vederbörande tyska.
Det är lite intressant att veta ändå.
På universitetet lärde man sig (dåförtiden) att det för sådär tusen år sedan fanns fem skilda slaviska/baltiska folk vid Östersjöns sydöstra kust - och uppräkningen sorber, vender, kasjuber, polaber och prussare, blev som en liten ramsa.
Och man fick vidare veta att polaberna med tiden blev polacker (ungefärligen), medan prussarna gav namn till Preussen och försvann, venderna slogs mot danskarna och kom in i den svenska kungatiteln ("Vendes konung" var ännu Gustaf VI Adolf) för att sedan uppgå i andra folk, att kasjuberna bara var borta (fast Günter Grass skrev att hans farmor var kasjubiska) - men att sorberna var det enda av de fem som fanns kvar som eget folk, en liten spillra, men i alla fall.
Där nere i hörnet i dåvarande DDR.
Allt det där stämde väl bara sådär, men det fastnade.
Vår väg till dessa historiens spår var denna gång delvis kantad av modernitet, att inte säga hyper-dito:
| Äventysbadet och inte minst dess namn känns möjligen lite malplacerat i det senhöstliga Brandenburg |
| J studerar östlig tysk arkitektur |
Uppehållet i lågsorbiskans högborg blev kort, mellan två tåg bara, men vi hann med en liten promenad i kvarteren invid järnvägsstationen, där den ser ut som en ganska typisk småstad i östra Tyskland.
Snart nog gick lokaltåget till Görlitz, med oss ombord. Konduktören dubblerade som försäljare av lättare förfriskningar, och vi unnade oss varsin Cola.
| Här nånstans i närheten åt vi lunch |
| Sa jag "lite sydligare"? Palm på bron över till Polen |
| Utsikt mot norr från bron. Tyskland till vänster. |
| Peterskyrkan sedd från polska sidan |
| Den höstliga utsikten från Czarna Caffka. Neisse flyter, osynlig på denna bild, borta till vänster |
| Det är inte alldeles lätt att vid en snabb blick avgöra vilken del av staden, och således vilket land, som man befinner sig i. Skyltarna säger dock att detta är Polen. |
| Syrisk mat i Hamburg. Det blev lammkorv |
| Himmel över Berlin. Utsikt från vårt rum på sjätte våningen. |
| Som bilden illustrerar täcker taket på Olympiastadion läktarna ganska väl, vilket uppskattades. Mindre kul med rök från bengaler OCH cigarretter... |
| Det gjorde det. I Köpenick extra mycket. Och blåste. Mycket. Men vi mötte i alla fall Vilhelm Voigt, skojaren som iförd preussisk kaptensuniform lurade till sig stadskassan - och fick en staty på köpet... Julen kom till Berlin medan vi var där. I alla fall till KaDeWe. |
| Här Johan i vad som enligt hans egen utsago är favoritfåtöljen på café Kaffe uppe i Prenzlauer Berg. |
| (Cottbus var denna gång dock inte målet, utan bara en plats för byte. Pga ännu ett försenat tåg blev det dock en liten promenad i denna sorbiska stad) |
| (Det handlar tydligen om ett äventyrsbad, modell större) Jag tänker berätta lite mer om utflykten till Görlitz (och Polen) i ett separat inlägg, men här är i alla fall några bilder - från en dag som ovant nog bjöd på riktigt fint väder (vi hade tjuvkikat i väderprognoserna och flyttat fram utflykten en dag för den sakens skull) För att ta sig från stationen till Görlitz stadskärna åker man lämpligen spårvagn, men därifrån över till den polska sidan är det bara en kort promenad. Längs med Neisse ligger där flera restauranger och caféer, och efter stadig lunch i Tyskland tog vi en kopp utmärkt kaffe i Polen. Här utsikten från Czarna Caffka. 22 zloty för varsin rejäl dubbel espresso. Så har jag då äntligen varit i Polen. Det har länge stört mig att jag liksom "missat" detta grannland, vars historia är så sammanflätad med vår, men av olika skäl har det aldrig blivit av. Nu var det förvisso inget djupgående studium denna dag, men jag har i alla fall varit där. J som har gjort flera besök, begrundar en svensk anknytning. |
| Alltihopa byggt på en gång... |
| Text-förslag 1: "Ja, alltså, en gång fanns det ju ofta två exemplar av allting i Berlin" Text-förslag 2: "Ibland kan man uppleva ekon ur historien" Deutscher Dom i förgrunden, Französischer Dom bortom den, Gendarmenmarkt däremellan. |
| Nåväl, till sist var det dags att åka hem. Mera plats på lokaltrafiken i Berlin än i Malmö. |
| Den var även god och riklig, en värdig avslutning på en resa som var både trivsam och intressant, och innehöll mycket att berätta om, enligt Goethes iakttagelse. Sa jag att det regnade en hel del? |