Döden & det.

 Dikter om en process

Anna-Lenas mamma, min uppskattade svärmor, barnens älskade Mormor
gick ju bort för ett och ett halv år sedan, vid mycket hög ålder 

men lika sörjd och saknad för det.
Bläddrande genom dagsdikterna från det följande året fann jag
en svit om känslor och upplevelser från den tiden utspridd.
Här är den nu sammanfogad.

1.

Döden har inte bråttom
Den har tiden på sin sida

och alla ess i rockärmen
Skamlöst sticker de fram

2. 

Vi går böjda in genom porten
på boendet
Även A i sin lätt otympliga overall
tar stegen försiktigt

Sorlet i korridoren handlar inte
om oss mer
Vi skall snart gå ut härifrån

Utanför fyller november ljuset med fukt
och klockorna tickar långsamt på

En lång tystnad 10.11. 24

Ett besök hos begravningsentreprenören
är sällan ägnat att framkalla munterhet
Men livet har sin gång och döden sin

och ibland är det något annat man söker,
en höstdag när vinden jagar efter träden
och människans tid verkar utmätt för gott

och till sin förvåning finner att det man bär
med sig genom dagen har förvandlats,
omärkligt, likväl ovedersägligt, och därför

är för evigt borta när man tror sig återse det -             20.11.24

Nästa dag   I kyrkan en svalka,
ute redan en drivande kyla
och över dagen en oklarhet
som inte ens prästens milda
ström av liknelser kan utreda

Vi går långsamt tillbaka
till pendeltågsstationen   Människor
med andra berättelser passerar,
förblir osagda   Så var det alltid,
men ibland bränner tiden fast
och vågorna som drog genom stenen
stillnar

Tåget kommer, saktar in, stannar
Vi stiger in, sätter oss, låter tåget
föra oss tillbaka   Men något blir kvar
Något blir kvar                  22.11

I kyrkan, ekot
av psalmerna,
hur det förtonar

som en påminnelse,
om allt
som inte finns kvar
för evigt

Och A,
upptäckarglad, springer
från dörr till dörr
och från bokstav till bokstav

"K!" ropar han triumferande
vid hissen, "S...!"
vid städskrubben

Därute rasar krigen
vidare, därinne
tonar psalmerna
och deras ekon

Vårt liv hänger däremellan
som tvätt på tork
i vinterluften                     1.12.24

Dagen före en begravning
har aldrig något ansikte

Det finns ingen väg
Vindarna är vilsna

Färgerna drar sig undan
Och lämnar tiden ensam                  3.12

Sekunderna framför kistan
omsluter alla stunder

Skratten vid en begravning
får ett alldeles särskilt eko

som ibland kan hänga kvar
länge sedan man skilts

Det finns ingen respektlöshet
i det, och ingen skräck heller

Det bottnar bara

Någon känner
hur kistans trä avger en doft
som blandar sig med sorlet,
det dämpade, när alla samlas
i kapprummet på väg ut

Andra känner bara
att tiden nu är en annan

Barnet slår gång på gång
på den tunga gjutjärnslyktan

och ropar glädjefullt
"Trumma!"

Jordfästningen är över                              4.12

Vi börjar tömma lägenheten    Det finns spår
som inte fångats på bilderna     Barnet leker
i tomrummet    Arbetet krymper rummen, vi
fortsätter, framhärdar   Ute faller mörkret,
dessa dagar blir bara obetydligt längre   Fukten
tränger igenom timmarna, igenom dagarna
Arbetet går mycket långsamt, det är som om tingen
ville förbli på plats    Men ändå är det inte så,
de saknar vilja   Trögheten finns i oss, trösklarna
är våra egna   Tankar, minnen, bildfragment
Vi fortsätter ändå   En gång skall det vara klart
Rummen stå tomma    Tiden utstädad   Livet redan
någon annanstans     Vi har inget annat val
Varje dag ökar på ensamhetens entropi
Varje dag läggs till de övergivna handlingarna     28.12

Isande kallt på kyrkogården, när minnet
försvinner ner i ett hål i marken
Rörelserna stela, avvaktande, prövande,
som skuggor av verkliga rörelser nu
Även stenarna hukar snöhöljda, ensamma,
och sluter sig om sina erinringar   
Blommorna vid graven har transporterats
till annan  plats, den nya kopparplattan
på korset blänker även i det svaga vinterljuset
Vi vill gå, och stanna kvar, dröja i steget,
komma undan kylan som tränger genom tiden,
få bli kvar i ögonblicket

 
Lika ivrigt som motvilligt går vi bort från graven
Tyngda av den börda som vi inte längre bär
Barnet kryper djupare in i vagnens värmegrotta
och bär sitt lätta skratt med sig in i framtiden -          3.1.25

Arbetet fortsätter medan dagarna flagnar
från tidens väggar, kylan smyger runt hörnen
Säckar och kartonger staplas i rummen
Alternativa världar bleknar bort    Och ändå
förändras absolut ingenting
Det är den enda sanning man kan ta med sig:
Ingenting förändras

Till sist tar mörkret och tröttheten över
Vi jämkar högarna sidledes, skapar lite mer rum
i den påträngande tomheten, kastar en kort blick
bakom oss och stänger dörren
Ute är det lika kallt nu

Kort avsked vid bilen                 4.1.25

Vi  fortsätter att tömma lägenheten
Djupare och djupare in i det mysterielösa
Det är inte den sortens process
som man lär sig något av    Vi lyfter bara av
tidsskikten från tiden, och flyttar högar
som finns men inte betyder något
Det är tröttande men inte svårt
Det som måste lämnas måste lämnas
Det som blir kvar får bli kvar    Arbetet
förändrar inte dem som arbetar, bara rummet
bleknar lite och luften förtunnas
När mörkret faller sammanfattar vi
vad dagen innehållit och hur långt vi kommit
Skjuter ihop kartonger och säckar
och sätter oss i bilen igen         18.1

Mattorna har fått färg
Världen har blivit svartvit
Så byter tingen plats          5.2

Arbete i den alltmer tömda lägenheten
Symboliken svår att vifta bort: hur liv
sakta städas undan    -

Minnet, finns det?
Vad är det vi har?
Hur kan det bli dikt?
Är minnet över huvud taget likt
   det som vi minns,
       eller en spegling
av en annan värld som
              bara finns
omkring oss nu, som
både fängelse och flyktväg?

Jag vet inte    I dessa dagar
känns det som att jag sagt allt
som finns att säga    Och
att världen svarat likadant
Och var alls någonting av detta sant? februari 25

Den sista dagen i mars 2025
slår vi slutligt igen dörren till Inga-Lisas lägenhet
Någon tid tar slut varje dag, det är inget märkligt,
men denna dag är det vår tid som förskjuts,
flyttas, blir en annan
Städningen är perfekt, C och M har gjort ett gott dagsverke,
och vi kan till sist få in de sista kvarlämnade sakerna i  bilen,
fast det alltid är mer än man tror
som måste tas om hand
även när det inte längre betyder något
Vi lämnar ytterligare några böcker nere på dagcentret
och slänger de sista grovsoporna

innan vi till sist, med en abrupt oundviklighet,
slår igen dörren i en storm av tystnad             31.3

______________________________________________

Samling vid graven    Barnet
samlar höstlöv till de döda
En fuktig vind sveper in kyrkogården
i fråglös väntan

Det har gått ett år nu      Allt är
som vanligt igen: förändrat
till oigenkännlighet

Men vissa dagar består ljuset
bara av vågor

som bryts i det omöjliga
Under alla molnen

Vissa dagar består ljuset november 2025

 

Maj: Lommen

Den som betraktar bilden en smula uppmärksamt finner snart att lommens väg över Ljusnans vattenspegel är långtifrån rak.
I mjuka vida svängar rör den sig bort ifrån oss.

Fortfarande nära, men inte nåbar.  
Och utan läsbar riktning
Som nyss förfluten tid.


Lommens läte, dess klagande och dess visslingar, dess osäkrande av varseblivningen, kan vi ta en annan gång.

_________________________________  Lom vid Näverön

April: Som livet
Mars: Kommer fåglarna?
Februari: På spaning
Januari: Nytt år av väntan 

Årets tema för almanackan är Fåglar

Det är dock inte säkert att alla verkligen kan flyga.

Vinjetten ser ut så här:

April: Som livet

Tupp, tupp, men ingen höna.
Eller jo, både påsktupp och påskhöna - men april är ju de lurades månad, så...

Till flygturer är det hur som helst ingen som inbjuder

Och några ägg gives här inte, fast påsken är på väg.

Långt därborta fjällen vid Klövsjö och Storhogna.

April.
Som i livet i stort: ofullkomlighet och utsikter.
 

____________________________________  Utblick från Rätansböle

Mars: Kommer fåglarna?

Februari: På spaning

Januari: Nytt år av väntan 

Årets tema för almanackan är Fåglar

Det är dock inte säkert att alla verkligen kan flyga.

Vinjetten ser ut så här:

Verkliga sanningar, gratis luncher -- Spretiga tankar igen

Många som efterlyser ”den verkliga sanningen” vill framför allt få slippa viss information.

                                              *  *  *

Alla de där som inte alls tycker att barnet i badvattnet är något problem.

                                              *  *  *

Nej, det finns inga gratis luncher. Men det finns måltider man bjuder varandra på.

                                              *  *  *

De svenska rysskramarna kan ta Karl XII till heders igen. 

Han gick ju också på pumpen i Ukraina.

                                              *  *  *

En del verkar tycka att problemet med integrationen är att den berör och inriktas på en massa utlänningar.
Det är ju såna vi inte vill ha ju!
Kravet på en integrerad invandrare tycks ju för dessa betraktare vara att man lärt sig felfri svenska, tillägnat sig svenska värderingar (vars närmare innehåll och  betydelse är häpnadsväckande undanglidande), har en felfri vandel, och öht vet sin plats.
Svenskar, kort sagt.
Att försöka integrera utlänningar har man ingen lust till.
Dom ska vi ju skicka hem.

                                              *  *  *

Det börjar bli tydligt att en del på ytterkanten faktiskt TYCKER att det är viktigare att bli av med undersköterskor som är välintegrerade och bidrar, än med gängledare som låter mörda folk.
För de där sköterskorna, läkarna, studenterna, bil-mekarna, forskarna, bussförarna och andra vanliga människor - de hotar ju att visa att integration kan fungera, att Sverige kan fortsätta att vara Sverige även om alla inte har föräldrar som är födda här.
Medan förortsgangstrarna passar in i plakatbilden av "hur invandrarna beter sig".
Därför finns det alldeles för många som INTE ser de SD-drivna retro-utvisningarna som ett problem alls, utan som en "bra grej".

                                              *  *  *

Att någon kan peka på något som är fel, betyder inte att hen har det bästa förslaget till lösning.

                                              *  *  *

Hur många trender och moden är inte i själva verket bara en motsats - eventuellt en protest - mot förra säsongens moden och trender?

                                              *  *  *

Man talar om att anfallet på Iran skedde utan att man hade någon egentlig plan för fortsättningen.
Det förstår jag inte. Det är ju tydligt att den gick ungefär enligt följande:

"- Vi förbereder anfall mot Iran
- Vi berättar för amerikanerna att vi riskerar att bli anfallna av Iran i vår tur och de måste stödja oss
- Vi anfaller, och ger klartecken till amerikanerna att fortsätta
- Vi sätter igång att anfalla Libanon (Iran kommer aldrig avstå från att be Hizbollah att skicka raketer!)
- Fria händer där, medan världen snackar om oljan och Hormuz och regimen i Iran.
- Vi kan öka trycket på Västbanken och i Gaza.
- Vi får vapenpåfyllningar från USA
- Amerikanerna får väl redan ut sin röra i Iran bäst de kan. "

Så visst fanns det en plan!

                                              *  *  *

Varför får De Stora Ledarna i öst och väst mig oupphörligen att tänka på en formulering av Hannah Arendt?

                                              *  *  *

Nej, jag vill inte faktiskt att mina skattepengar skall gå till - skattesänkningar.

                                              *  *  *

Ibland undrar jag om inte Sveriges största borgerliga parti är - inte SD, inte M, inte något annat riksdagsparti, utan Emot-såssarna.

                                              *  *  *

Vi vet ju sedan länge att ramsan "Sånt får man inte säga i dethär landet" för många i kommentarsfälten betyder "...utan att nån jävel säger emot!"

Men kanske bör vi fundera lite mer över dem för vilka det snarare betyder "...men det är ju ingen som hör eller lyssnar!"

                                              *  *  *

Nytt betygssystem igen.

Våra politiker famlar fortfarande förgäves efter en lösning som låter alla komma vidare till nästa skolstadium, utan att man behöver kräva att de klarat av det som de just befinner sig i.

Vad sägs om mer fortbildning, vuxenutbildning, möjlighet att komma igen, att läsa om kurser, ta nya tag, läsa upp betyg?

                                              *  *  *

"Men nu har dom verkligen gått för långt, vänstern! Att skicka islamister att förfölja och angripa Jimmie Åkesson till och med i DRÖMMEN!!!

Det är så lågt, det visar vänsterns verkliga ansikte!"

                                              *  *  *

Tidningen skriver i dag att "det kanske inte är så att Sverige har misslyckats med integrationen trots allt"

Jag tänker att det kanske inte främst är med integrationen av invandrarna som vi eventuellt har misslyckats, utan med integrationen av svenskarna

                                              *  *  *

Hur blev valfrihet till ett tvång?

                                              *  *  *

I samma ögonblick som vi slutar att tro att vår värld kan bli bättre, upphör den att bli det

                                              *  *  *

Vi låter oss luras av att så mycket är sig likt. Så vi ser inte de våldsamma förändringarna.

                                              *  *  *

Det faktum att du inte håller med någon betyder faktiskt inte att han har fel.

________________________________________________________

Tidigare spretiga tankar i någorlunda närtid:

"Tyvärr är det så, att fascister med vapen i händerna bara kan besegras av demokrater med vapen i händerna."

Spretiga tankar i krigens skugga

"Ack - varför lever vi i en tid när alla bara frågar sig vad de är emot, och så få är för något?

Spretiga tankar på nyåret

"Varifrån kommer egentligen idén att saker skall ha en mening?"

Vägen bortåt - spretiga tankar i oktober

Klyftan i Atlanten

Tänker på förståelseklyftan mellan US-amerikaner och europeer. Inte bara dummies av Trump-typ, utan över hela linjen.

Lyssnar ill en diskussion mellan ett par US-amerikanska experter kring kriget och dess utveckling; välutbildade, kloka, ingalunda trump-älskande, lugnt värderande utvecklingen.

Men när det kommer till de europeiska allierades ovilja att dras in till kriget är det något som skaver. Det är uppenbart för att för dessa herrar är krig någonting som försiggår långt borta, kostar pengar och oroar opinioner och således kanske inte alltid är någon god idé.

Men för européer i gemen, ända in i vårt fredliga land och än mer förstås hos de flesta av våra grannar, är krig någonting som försiggår här. 

Någonting som fäder och söner och bröder dör i, och städer bombas i, familjer utplånas, stater krossas, människor drivs på flykt, själva livet och historien ställs på ända.

Och: inte bara har våra föräldrar och far/morföräldrar genomlevt och genomlidit detta, det pågår här och nu, och inte är det så förtvivlat länge sedan förra gången heller.

Och detta är bara ETT av många exempel på tankens klyftor i Atlanten

Spretiga tankar i krigens skugga

Tyvärr är det så, att fascister med vapen i händerna bara kan besegras av demokrater med vapen i händerna.

                                   * * *

Det är inte SANT att USA inte har något mål för kriget mot Iran - det är ju att åter-öppna Hormuz-sundet!

                                   * * *

Masken faller mer och mer.
På samma sätt som trumpregimen inte går någon hemlighet av sin råa oljeimperialism i Venezuela, och sitt förakt för människovärde och rättvisa i Minnesota, och sin bottenlösa cyniska inkompetens i Iran,  verkar de inte längre bry sig om att ens försöka dölja sina sympatier när det gäller Rysslands terror mot Ukraina. 

                                   * * *

Hotas vi nu alltså av ett världskrig där USA har hamnat på olika sidor?

                                   * * *

Man dividerar fortfarande om hur Trump skall uppfattas.
Gangsterboss? Misslyckad affärsman? Smart politiker? Dement åldring?

Jag börjar undra om inte det närmaste man kommer är - reality-TV-aktör:

Riktigt verkligt är inget. 

Nya episoder följer. 

Människor är inte människor utan roller. 

Intryck och effekter är målet. 

Manus ligger klart i promptern.

                                   * * *

Det som stör mig allra mest är kanske ändå inte att Trump - tv-aktör eller ej - uppför sig som en andra klassens brutal gangsterboss, hemma och utomlands.

Det är att det faktiskt finns människor även här i Sverige som tycker att det är bra, och till och med beundrar honom för det.

                                   * * *

Benjamin Netanyahu å sin sida verkar vara en sann och lidelsefull anarkist; han gör verkligen vad han kan för att slå sönder statsmakt varhelst den uppträder.

                                   * * *

Nej, Trump tänker faktiskt inte i termer av "vänner" och "fiender".
Han håller sig inte med sådant som vänner.

Han ser somliga som han respekterar, och andra han inte respekterar.

Tänk gängledare, andra klassens gangster.

                                   * * *

Säga vad man vill om Trump, men man kan inte ta ifrån honom att han är flexibel.

                                   * * *

Och apropå språk - är det inte något lite lite obehagligt med Trumps, Hegseths m fl uttryck kring krigföringen i Mellanöstern - "without mercy", "sheer destruction" "This was never meant to be a fair fight", "we're going to annihilate..." och andra uttryck som låter mer som filmcowboys (eller uppriktigt sagt som filmskurkar) än som statsmän.

                                   * * *

Den internationella världsordning som man nu ofta talar om som förlorad eller åtminstone vacklande, den som - med tidigare rötter - etablerades under åren efter det andra världskriget, med FN och dess stadgar, och dess dotterorganisationer, med Nürnbergrättegångarna och folkmordsbegreppets introduktion, med uppfattningen att gränser inte får flyttas med våld, med icke-spridning av kärnvapen, med internationella domstolar - den omfattar ju också skapandet av staten Israel.

Om den världsordningen nu hanteras som ett inte längre aktuellt projekt, en obsolet rest av det förflutna - vad händer med den konstruktionen då?

                                   * * *

Säkerhetstjänsterna runtom i Europa rapporterar att de akuta terrorhoten nu kommer från militanta islamister och från högerextremister.

Samma skrot och korn alltså.

                                   * * *

Är det inte någonting alldeles ohanterligt bisarrt över att USA och Ryssland tillsammans försöker påtvinga Tyskland nazism?

                                   * * *

Minns ni när det ansågs viktigt för en politiker som ljög att inte bli avslöjad?

__________                                            * * *                       

                                                                * * *

Noterar att en del vill rättfärdiggöra Trumps attack på Iran med den öppning som numera anses (åtminstone av många experter) finnas när en regim utövar ett så våldsamt förtryck mot det egna folket, och samtidigt håller det i ett sådant grepp, att inga andra utvägar att få slut på terrorn finns.

Vietnams insats mot Röda Khmerena, liksom Rwanda är exempel på händelser som gjort att den tydliga, absoluta gräns som förr var vanlig att hävda i dag oftast anses möjlig att överskrida i extrema fall.

Det må kunna ligga något i.

Men i fallet Israel/USA mot Iran finns det ett påtagligt problem med det, och några randanmärkningar att göra.

Först och främst: Donald Trump har varit tydlig (ovanligt tydlig för att vara han) med att syftet med attacken INTE är ett regimskifte i Teheran.

Det har han med vänlig hand överlämnat till det iranska folket, om det har lust. (Dock har han samtidigt hotat att bomba landet till den grad att det öht blir svårt att bygga upp igen).

Man kan fundera över om inte detta är en avgörande invändning.

Därutöver kan man påminna om att folkrättsexperterna vanligen anser att sådana attacker bör ha stöd i FN, och inte godtyckligt kan väljas ut av stormakter - ni kommer väl ihåg att Rysslands krig mot Ukraina är till för att "befria" landet från en nazistisk regmi, va?

Sedan kan man fundera över VILKA terrorregimer som utsätts för risken att USA tänker rätta till styret där.

Åker man till Nordkorea och kramar om Kim Jong-Un, och håller Vladimir Putin under armarna när han terroriserar sitt eget folk och mördar Ukrainas, skickar vapen till Bin Salman, öser beröm över Orbàn och stöttar nazister i Tyskland, så gör man nog omvärlden lite osäker i det avseendet.

Dessutom finns det där eviga problemet med gränsdragning. Det är kanske inte en invändning, men en påminnelse. HUR terroristisk måste en regim vara mot sitt eget folk för att suveränitetsprincipen skall vika? Och vem skall avgöra det?

Hur var det nu med Venezuela? (Jo, så pass att Trump inte alls använde det här resonemanget utan presenterade det som en polisaktion).

Men vad med Kuba?

Kan vi kanske driva upp några "exilgrönländare" som hett önskar att den danska förtryckarregimen skall störtas och USA ta över - lex Donbass. (USA har redan inlett kontakter med kanadensiska "separatister" - aka landssvikare - i Alberta).

Och så vidare

Not: Egentligen hade jag tänkt skriva något om allt som händer här hemma också, men det blev liksom inte plats. Krigen tar allt syre.

______________

Tidigare spretiga tankar i någorlunda närtid:

"Ack - varför lever vi i en tid när alla bara frågar sig vad de är emot, och så få är för något?

Spretiga tankar på nyåret

"Varifrån kommer egentligen idén att saker skall ha en mening?"

Vägen bortåt - spretiga tankar i oktober

Mars: Kommer fåglarna?

Kommer fåglarna i år
i tusental?

Naturligtvis kommer fåglarna.
Men vad kommer de till?

* 

Förblir himlen blå?
Det vet vi inte

Men ännu är det så

*

Ingen kan räkna dem
Vem som helst kan räkna dem

Hur många gånger vi än räknar

vet vi ändå inte vart de flyger

*

Det kommer alltid en ny tid

Också denna gång

Men finns det något kvar inne i den?

*

______________________________________  Tranor invid Hornborgasjön

Februari: På spaning

Januari: Nytt år av väntan 

Årets tema för almanackan är Fåglar

Det är dock inte säkert att alla verkligen kan flyga.

Vinjetten ser ut så här: