Tänk om det kunde vara som förr...

Tittar på en konsert på tv.  Så där som man ofta gör, utan djupare koncentration, med avspänt avnjutande av vacker musik – i det här fallet från planen utanför Eiffeltornet.

Och påminns åter om hur bra det skulle vara om man kunde få veta vad det är som spelas och sjungs, vem som skrivit och vem som framför det.
 Just detta är något av en örhänges-konsert, och visst, Halleluja-kören eller An die Freude är ingen svårighet att placera, men allt är inte lika självklart. Andra gånger ännu  mindre.

Tänk vad smidigt det skulle vara!

Förvisso glimtar det in en liten skylt några sekunder när stycket inleds, men det vill till att man ser upp då (och memorerar).
Det är som fotbollsmatcher på 60-talet, när ställningen visades i grafik en gång i kvarten.  Den som kom in mitt i sändningen fick gissa vem som ledde. eller försöka lista ut det av Putte Kocks kommentarer (Ja, det var verkligen så).

Jag var med

Sport i dag är full av grafikskyltar, de flesta förträffligt klargörande och användbara – och jag är stolt att kunna säga att jag är en av dem som bidragit till den utvecklingen;  när vi på SVT:s text-tv började lägga in matchställning, mellantidslistor och tennisräkning på det tidiga 80-talet var vi pionjärer.

Uppmärksamheten har riktats mest på målservicen och sidan 377, men det var bara en av de saker vi utvecklade. Grafiken påverkade själva tv-mediet.
Det tog snabbt fart. Våra text-TV-kolleger i andra länder såg också snabbt möjligheterna, och producenterna av direktsänd sport var inte sena att förstå vad publiken ville ha.
I dag är sportgrafiken självklar, vardagsmat. Någon gång till övermått.

Men det är alltså när det gäller idrotten.

Men vi hade ambitioner för all annan tv också, då på det tidiga 80-talet.
Rollistor och resuméer för fiktionsprogram – drama och film.
Innehållslistor för musikprogram – det som jag saknade till den där konserten. Och sådant.
Vi jobbade en hel del med sådant de där första åren, när mediet fortfarande var på väg att formas. Men resurserna var knappa – ”vi måste koncentrera oss på kärnverksamheten"  som det hette i chefskorridorerna – och vi fick aldrig heller riktigt den respons som vi fick från sportpubliken.

Men tänk om

Jag kan i och för sig förstå att formmedvetna bildproducenter inte vill ha sin konst ”störd” av en massa information till publiken. Så har det alltid varit.

Informationen finns ju ofta tillgänglig någonstans, om man tar fram telefonen eller paddan och googlar sig fram till rätt källa utan att förlora sig i annat intressant på vägen.
Det är bra, det är praktiskt, det kan man göra.

Men tänk om man kunde få mer information med ett snabbt knapptryck, som den gången?