Länge dröjde det, men till sist kom vi i alla fall iväg till vårens första besök på landet.
Två stycken kort efter varandra, för övrigt
Ut till ön kom vi aldrig, fast den låg där och lockade
Det första besöket gick i de fallna trädens tecken; dessbättre dock inga riktigt stora..
Störst var faktiskt det vars topp fallit över båten. Men eftersom det troligen skedde när snön låg, så hade båten klarat sig utan synbara skador
Det näst största låg in på tomten (stammen ligger fortfarande kvar, dock numera kvistad).
Lite mystifierande är det hur ett antal träd på bägge ställena knäckts på mitten och står som upp&nedvända V:n (eller stod, innan jag tog ned dem).
Har setts även på andra håll i trakten.
Något med snö och vind i förening?
Nåväl, växt och djurliv tog emot oss.
Liksom svampar. Tyvärr vågar vi inte äta murklor längre.
Så var det detta med ön. Först ta fram båten. J lyfter presenningen...
...bara för att upptäcka att myror tagit båtens botten i besittning.
De verkade INTE glada över vårt besök
Pga extremt lågvatten, jävligt mycket mygg och begränsad tid beslöt vi att avstå från utfärden till ön.
Båtbotten-inspektion två dagar senare. Myrorna har fått nog av dagsljus och dragit.
Det första av de två besöken bjöd på risigt väder. Det andra, som inleddes på nationaldagen, gick däremot i sommarhettans tecken.
Vinkeln ljuger något, det var "bara" 28 grader.
Även enligt andra, mer moderna termometrar.
Johan kom båda gångerna per (hyr)bil. Här nr 2 inför hemfärd.
Innan det var dags för hemfärd hann vi dock med en liten exkursion i trakten, framför allt till den nya Långströmsdammen (Långströmmen är vårt närmaste kraftverk uppströms från ön).
Man har dels förstärkt dammen, vilket känns betryggande, men också tagit upp en helt ny ränna för ett fjärde utskov för att kunna hantera de mer skiftande vattenmängder som väntas i klimatförändringens spår.
Det har inneburit en del åtminstone inledningsvis ganska fula ingrepp i landskapet, men också nya utsikter. Här från en höjd vid nya utskovet i riktning ner mot Näverön:
Med hetta följer ofta åska. Så även denna gång.
Men till skillnad från en hemsk kväll förra sommaren följdes den av kraftiga regn.
Till sist bar det hur som helst hemåt.
Vi pausade vid Träslottet där familjens konstfotograf hittade ett cykelställ.
Not: Denna rapport om en försenad vårpremiär försenades i sin tur av diverse faktorer, bland annat en kvarglömd kamera med tillhörande bilder, och lite andra göromål, bilbyten och sådant.
Premiärbesöket var förvisso sent, men ägde alltså rum för en månad sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar