Därför vill de räkna fel

Ni kanske funderar över varför Trumps stödtrupper i USA-kongressen med vad som verkar vara mot bättre vetande in i det sista slåss för att fördröja räknandet och det slutliga – får man hoppas – utropandet av Joe Biden till ny president?

Svaret är ganska enkelt.

Det beror på att den amerikanska ytterhögern, liksom ytterhögern i allmänhet, har fattat hur mycket politiken handlar om symboler, om utspel, om ren teater. Om storyn, för att tala nusvenska.

Det kanske inte är så konstigt, för den delen – ytterhögerns mest profilerade (och mest destruktiva) rörelse hittills var ju lika mycket teater som politik, i all sin förfärande dödlighet.

Det här verkar inte ha gått in lika väl hos vänstern och mitten, som oftast verkar envisas med att tro att sakfrågor, fakta och redlighet skall göra jobbet.

Vilket får en del av dem att till och med ha svårt att inse att vad de gör på sin fritid under pandemitider spelar en väl så stor roll som vilket arbete de lägger ner där på departementet eller verket eller var det nu är - att inte kunna ta till sig att de är symboler lika mycket som människor.

Det kan man trött eller bittert begråta när man följer debatten – och dess undervegetation – här på hemmaplan.

Nåväl vad trumpisterna nu gör är att jobba med berättelsen.  De lär inte kunna hindra att Biden och Harris blir formellt utsedda, men de kan se till att de blir det först efter en utdragen debatt, en som säkert varar långt in på natten.

Och berättelsen blir då att ”Jaja, de lyckades bli valda, men det var först efter en stenhård debatt där de fick slåss ända in på målsnöret, och stora delar av kongressen motsatte sig valet”.

Borta är en storseger i valet, borta är de förkrossande elektorssiffrorna och den tydliga majoriteten av ”the popular vote”.

Kvar är berättelsen om att kongressen egentligen inte ville ha den valda presidenten, och att det råder osäkerhet om legaliteten i hela valet.

Det är vad det handlar om i kväll.