Glad och Bitter: Till vintern med Hurtigruten

Man skulle kunna fylla hela böcker (och fotoalbum!) med redogörelser
för en resa på Hurtigruten - och det verkar inte som det blir mindre
att berätta bara för att man gjort sådana resor förut.
Men vem skulle läsa dem?

Här är en svårt förenklad berättelse om något av det vi upplevde på
vår resa med (och till och från) MS Nordkapp i april 2025. (Del 2 här)

En blek aprildag var det äntligen dags att lämna Stockholm för en lång tågresa...

...en tågresa som dock till en inte oväsentlig del fick genomföras med buss,
nämligen mellan Oslo och Geilo, ity att Bane Nor sysslade med underhållsarbete
på den sträckan. Det gick, det också, men samma sak är det inte.

(F.ö. sysslar även Trafikverket, eller dess underentreprenörer, med
underhållsarbete på den svenska sidan, och det var inte långt från att vi fick ta buss
till Karlstad också, men det gick att hitta ett tåg, som förvisso tog en oortodox väg,
men i alla fall förde oss till första dagens mål, Oslo.)

I Geilo fick vi i alla fall, efter en oväntat lång väntan på perrongen
äntra ett tåg på Bergensbanen.

Uppe på Hardangervidda var det ingen som hade hört talas om att det var vår.

Var det någon snö kvar i Finse?
Ja, det var det.

Myrdalshus, modell Norge.

Och så kom vi ner till våren i Bergen, soligt aprilväder.
Lite oväntat i regnets stad, men väldigt fint.
Stan har alltså en genomsnittlig nederbördsmängd på sådär 2250 mm/år.

A-L begrundar nog inte i första hand meteorologiska förhållanden,
även om det fanns anledning att tala om sånt, kanske snarare
Bergens speciella, svårt stilblandade men ganska trivsamma stadsbild.

I hamnen i Bergen köpte vi tokdyr "vildlax" av ett gäng italienska (ja!)
torghandlare. Det blev en utmärkt middag på hotellet, men
kanske hade varit billigare att gå på krogen...

Dag 2 i Bergen lugnade sig våren lite och dis och dimma drog in.
Men det förblev uppehåll...

...ända tills vi hunnit in i Hurtigruten-terminalen och var klara
för avfärd. 42 timmar i regnets stad och inte en droppe fick vi på oss.

Och så var vi äntligen ombord!

Vår hytt låg ovanför H.
Ett visserligen understundom något nedsmutsat fönster, men
i alla fall ett fönster - ett som visade landskapet som i slow tv.
Och inga kojbäddar, som HR ett tag hotat med...

Och Bergen gled långsamt bakåt (förlåt: akterut) i natten

Nästa dag, som råkade vara min födelsedag, fick vi tillfälle att
gå i land i den lilla byn Urke vid den tjusigt norska Hjørundfjord.
Det är troligt, men inte säkert, att det berömda slaget vid Hjørundvåg
ägde rum alldeles i närheten (googla "Jomsvikingar").

Väldigt norskt fjordlandskap, som sagt - och långt därborta ligger
MS Nordkapp och ser ut som rekvisita i en reklambroschyr.

Och födelsedagsbarnet fick säsongens första pinnglass, en norsk
variant av gamla kära Piggelin

I födelsedagsupvaktning fick jag också det slutliga beviset
på att det faktiskt är 'den norske som vajer mest'.
Det var fint. Och renfilén vi fick till huvudrätt var himmelsk.

Nästa dag kom vi till Trondheim. Författaren fotograferar
sin hustru som fotograferar båten.
Vädret var våren 2025: soligt, kyligt, blåsigt.
Och promenaden upp till stan är så lång att vi just inte
hann annat än gå den fram och tillbaka.

Men utsikten från däck 7 är oföränderligt växlande,
ofta svindlande, ibland mild, nästan alltid ny.

På väg ut från Trondheimsfjorden träffar man på ett klassiskt
landmärke, Keungskjaers fyr - här i strålklart motljus.

Norge.
Fjordarna, bergen. Husen
Vyerna.

Och snön.
Nästa stopp Bodö.
Det senaste snöfallet låg kvar på många håll.
Det skulle bli mer av det.

I Tromsös vackra modernistiska katedral hänger ett litet votivskepp,
en femböring, som får mig att tänka på Kari Bremnes vackra sång
Fyret vid Tornehamn där sådana båtar omsjunges

Att resa på semester är inte bara att roa sig, minsann.
Man måste tvätta också. Praktiskt då att båten har egen tvättstuga.
A-L begrundar torktumlarnas rätta användning.

Resans höjdpunkt.
Gravad hälleflundra - ett kärt bevarat minne från första resan,
en rätt som vi sedan förgäves sökt på andra håll,
stod där plötsligt mitt i buffén.
T fick glädjetårar i ögonen.

Maten var som vanligt utmärkt - men vissa rätter på de "sittande" middagarna
var mer som exempel på vad som kunde ha ingått i en förrätt eller efterrätt.
Vi hade hellre tagit lite mer av en eller två av ingredienserna
än dessa miniatyrupplägg a la "nya franska köket" 80-tal.
Men totalt sett är maten absolut ett av skälen till att åka Hurtigruten.