Glad och Bitter: Hamburg i november

Vi åkte till Hamburg, och såg saker i både stort och smått.

Till exempel det här huset.

Det blev en väldigt trevlig resa

Men det började med väntan...

Spår 11. Ännu tio minuter till avgång.

Den som har hittat på att tågen numera skall komma in i absolut sista stund, så att alla rusar på samtidigt, med väskor och ytterkläder och osäkra på var platserna finns, i ett allmänt kaos som plockar fram det sämsta i människan och ingen hör vad som eventuellt sägs i högtalarna - den skulle jag vilja ta ett allvarligt samtal med

Nåväl, vi kom iväg i alla fall, och till Köpenhamn utan missöden.
Där provianterade vi förstås

Solen gick ned...

..vi for över Fehmarn Bält i mörkret, för näst sista gången...

...och spanade ut i mörkret

Till kvällen var vi framme i Hamburg, där vi bodde på Norddeutscher Hof alldeles vid Hauptbahnhof, enkelt men funktionellt.

I receptionen möttes man av bilden av det flygande näbbdjuret, en unik varelse för Hamburgs hamn

En god natts sömn, sedan kunde turistandet börja.

Något hämmat av viss sviktande hälsa - och framför allt uselt väder.

Den första dagen hade vi blåsigt och kallt.

Den andra dagen regn

Den tredje - ja då var det ganska OK, bara mulet och rått.

Turistandet var ostrukturerat och njutbart.

Först hamnade vi på Elbphilharmonie, det fortfarande nya konserthuset i Hafencity, beryktat för sin utdragna byggtid men en riktigt spännande byggnad och utan tvekan Hamburgs nya symbol

Även inuti är den ett fint exempel på att modern arkitektur kan skapa skönhetsvärden, om det görs med engagemang och lust.

Och vindlande former

Jfr även bilden högst upp i detta inlägg

Det börjar redan i rulltrappan upp, som böjer sig mjukt på ett väldigt orulltrappemässigt sätt.

Tankarna går till funktionalismens barnaår, när man fortfarande lekte. Och det inte fanns någon motsättning mellan modern form och gott hantverk.

Utsikterna är inte så dumma de heller heller

När man tittar ut kan man få syn på intressanta saker man inte hade räknat med.

Det svenska föreställningen om Tyskland som ett stelt land besatt av Ordnung är ju gravt felaktig.

Men ibland händer det att det kommer över någon ett behov av att klargöra vad för slags båt det egentligen är man har framför sig...

Alla konserter var tyvärr utsålda, men så har vi något kvar till nästa gång.

På väg till och från Elbphilharmonie passerar man denna till synes insignifikanta byggnad.

Den fåkunnige kan göra det helt utan att inse att den har TV-historisk betydelse.

Den har nämligen rollen som polisstation, PK21, i evighetsserien Notruf Hafenkante som visats på ZDF sedan 2007 (och som vi gärna slänger ett öga på då och då, även om vi knappast kan beskrivas som verkliga fans).

Byggnaden är faktiskt polisstation, men för Wasserschutzpolizei.

Nåväl, vi fortsatte turistandet.

Vi har en liten vana att leta upp stadsmuseet i städer vi besöker, och gjorde så också denna gång.

Vill säga, det stadshistoriska museet. För den fotbollsintresserade kan nämnas att det ligger alldeles invid Millerntor.

Vi visste det inte riktigt då, men något av ett tema för resan kom att bli modeller.

Museet hade dels en intressant modelljärnvägsbana i den ovanliga skalan 1:32, dels en rad spännande modeller av staden, dess hus och hamnar.

Hamnen - en jättemodell, väl 15x8 meter stor.

Och så här ser den ut i verklighten

Och det vart afton och det vart åter morgon.

En regnig sådan.

Vi tog en buss ner i affärskvarteren runt Mönckebergsstrasse, gick på Karstadt och i passager.

A-L träffade på en vänligt sinnad björn av bekant märke

Ingen verkade trivas vidare i regnet, men duvorna arrangerade sig i alla fall dekorativt på taken...

Vi fortsatte ned till St Pauli Landungsbrücken, vilket inte var alldeles lätt, eftersom U-bahnstationen med samma namn är stängd för reparation.

Det finns dock en S-Bahn-station där också, och redan vid andra försöket kom vi på rätt tåg dit (det första tog oss till Dammtor, för all del intressant, men inte vad vi tänkt oss)

En betydelsefull men inte så ofta apostroferad byggnad,
nämligen den helige Paulus kyrka, som givit stadsdelen dess namn

Vi hade sikte på den berömda Elbe-tunneln, drygt hundra år gammal men nu under renovering för att återuppstå i all sin glans.

Det blev en ordentligt promenad där nere vid pass 21 m under Elbes yta - tunneln är drygt 400 meter lång; tidstypisk arkitektur och dekorationer.

Förf begrundar byggnadsverket.

På andra sidan, i Steinwerder, fanns inte så vidare mycket att se, åtminstone inte en regnig dag i november när man började bli trött i benen, så vi tog oss tillbaka och hemåt, med rätt S-bahnlinje denna gång.

På det korta stycket mellan HH Hbf och vårt hotell blev vi ett ögonblick hejdade av en stor demonstration, en av flera under våra dagar i staden; denna handlade om djurförsök och var initierad av de hemska avslöjandena om grovt djurplågeri i laboratorier just i Hamburgtrakten.

Över 10.000 deltagare uppges ha samlats.

Dagen innan var det Fridays For Future som hade möte på ungefär samma plats, och en stor demonstration mot utvisningar som drog förbi.

Dagen efter stod ett gäng protesterande irakier där Gretas följare stått på fredagen.

Sista hela dagen i Hamburg skulle enligt prognoserna bjuda på det allra sämsta vädret, så vi hade vikt den åt ett inomhusäventyr.

Ingen var förvånad att vi denna morgon för första gången såg en skymt av blå himmel från vårt hotellrum.
Inte heller var någon särskilt förvånad när denna försvann och det välbekanta grå höstdis återkom, som dessa dagar låg över hela Nordeuropa

Söndagsutsikt från hootellrummer

Vårt söndagsäventyr var Miniatur Wunderland, den gigantiska modellanläggningen som nyss firat sitt femtonde år.

Vi fick vänta en bra stund för att alls komma in, men det var det värt (och väldigt välordnat också, med väntsal med servering, gratis dricka och tydlig info om turordning och kö)

Där träffade vi gamla och nya bekanta miljöer.

Som Elbphilharmonie överst i denna text, och Ishavskatedralen i Tromsö...

...och Furka-Oberalpbahn på väg mellan Göschenen och Andermatt (även om ingen av stationerna fanns att se)

En utförligare berättelse om Wunderland med fler bilder kommer förhoppningsvis.

Låt mig bara nu säga att det väckte barnasinnet och upptäckarglädjen hos alla och envar, och definitivt är värt att besöka.

Mycket modelltåg var det, men tågen är på något vis, nästan som i verkligheten, bara ett sätt att föra oss runt i världen - huvudsakligen Europa.

Det är landskapen och detaljerna som gör det spännande.

Ett särskilt inlägg om det besöket här

Nå, till sist var det dags att vända hemåt.

En liten grej med resan var att det var sista chansen att med tåg åka på färjan mellan Rödby och Puttgarden, den möjligheten försvinner med tidtabellsbytet i december - tills den nya fasta förbíndelsen är klar lär det dröja minst nio år, och intill dess skall tågen gå via Fredricia och Padborg.

Så vi tittade lite extra på Puttgarden, som ju redan förlorat mycket av det liv stället hade under glansdagarna för 30-40 år sedan, när betydligt fler tåg växlades, i betydligt mer komplicerade manövrer än i dag.

Sedan länge oanvända spår

Känslan av före detta är nästan lika påtaglig i Rödby Havn

Den nya järnvägen lär också innebära en ny bro över Storströmmen, oklart när.

Den biltrafik som fortfar att använda Fågelflyktslinjen kör ju sedan länge över en annan bro, så den stolta bro som en gång var Europas längsta har snart tjänat ut.