I år har snön inte ens kommit än.
Men även nu ser ljuset ut att liksom komma underifrån, som från ingenstans, den korta tid det alls är ljust.
Som om det var utan hemvist.
Och kanske är det just så, att i december ljuset ingen riktig boning har.
Hur mycket vi än slösar med det artificiella, tillfälliga, ibland till och med skränande.
Mest är det annars mörkrets tid. Året håller andan.
Vi sjunker ned i det, vet att det vänder, att det går över, som det alltid gör, tills en gång det inte vänder mer och tiden är slut, vår eller världens eller bäggedera.
Fram till dess får vi ta oss fram bäst vi kan, hjälpligt ledda av ljuset underifrån, decembers tunt utspridda ögonblick av närvaro
Det får väl gå det också.
Så länge det går.
Tills vidare.
Högalidskyrkan i snö
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar