”Ett land vars bombningar kostat 100.000-tals människor livet ska inte anklaga andra för att vara krigsförbrytare”, säger Kremls talesman Peskov sedan Joe Biden kallat Putin just detta.
Nå ja, Dimitrij – då säger väl jag det i stället.
Jag har inte bombat någon.
Jag har demonstrerat mot USA:s krig både på 1900-talet och 2000-talet.
Och jag säger: Vladimir Putin är en krigsförbrytare.
”Historien upprepar sig inte, men ibland speglar den sig”,
skrev jag.
Men vem hade trott att det skulle ske så bokstavligt:
Ryska
krigsfartyg lämnar nu Japanska sjön för att segla runt jorden till Europa.
Kanske ÄR det inte ens ryssarna som anfallit den där
teatern. Kanske är det sant att Azov-bataljonen slåss smutsigt.
Men sorry, kära ”militära specialoperatörer” i Moskva och Mariupol, det är
ingen som tror på ett dugg på det ni säger längre.
Putin och hans gäng kommer inte att kunna vinna kriget om
Ukraina; det börjar stå klart nu.
Men kan de vinna kriget om Ryssland?
På radion säger de att EU-ledarnas möte med Zelenskyj "inte gav några konkreta resultat" (!)
Men
herregud, det var ju att mötet ägde rum som var grejen!
Dels
att visa Ukraina och världen stöd, att ledare är beredda att ta personliga
risker för att resa till landets huvudstad och samtala.
Dels
att kolla om ryssarna verkligen skulle våga skicka raketer mot stadens centrum,
när viktiga EU-politiker (och Nato-) var på plats.
Jag
tycker resten av Europa skulle fortsätta på den inslagna linjen.
Sänd
dit lite skandinaviska kungligheter en gång, världsberömda brittiska
rockmusiker en annan, spanska och italienska och portugisiska fotbollsikoner en
tredje, ett gäng världsberömda och Nobelprisbelönade författare en fjärde, osv.
Under
stor uppmärksamhet och massmediepådrag.
Om nu Ryssland enligt egen utsago inte för krig - så lyder
väl deras soldater inte under krigets lagar utan är tekniskt sett beväpnade
civila som mördar.
Naturligtvis inte de motbjudande lögnerna om att de "inte beskjuter civila" eller att de "nått alla sina uppställda mål" och sådant.
Men en del av det andra som vi i förstone uppfattar som helt bisarrt. Som nazistretoriken kring Ukraina.
Som bygger på tanken att ryssarna - ännu en gång - utkämpar en kamp på liv och död mot en fascism som hotar Ryssland till livet, dess värden, dess värdighet, själva dess existens.
Och att det starkt knyter an, som jag tidigare noterat, till berättelserna om det andra världskriget.
I en rysk kontext tenderar det kriget, och allt omkring det, att ses som en kraftmätning mellan just Ryssland och fascismen.
Som bekant kallar ryssarna det inte för "Andra världskriget" utan för "Det Stora Fosterländska kriget".
Och det namnet ger inte bara en tydlig fingervisning om hur man i Moskva ser på fascismens och nazismens betydelse - som i första hand en aggression mot Moder Ryssland - utan tycks också fungera som en uppfordrande drivkraft, att ställa sig vid fronten igen.
Utifrån tanken att allt motstånd mot Moskva definitionsmässigt blir fascism.
Historien upprepar sig aldrig. Men den återkommer hela tiden.
Ryssarna fortsätter att leverera gas och verkar vilja betala
sina skulder, ungefär som om världen skulle gå tillbaka till det vanliga efter
kriget.
Det verkar faktiskt som om de inte förstått hur synen på Ryssland förändrats på
tre veckor.
Inte bara det moraliska fördömandet, utan även rent ekonomiskt.
Vilket storföretag skulle inte tänka sig för två gånger innan men gick in med
tunga investeringar i en moraliskt föraktad stat med våldsamt försvagad ekonomi
- statsbankrutten hängande - och en statsledning beredd att när som hels både ändra
spelreglerna på hemmaplan och starta angreppskrig?
De flesta fördelar här i världen kommer med nackdelar i
släptåg, men det är visst inte alla som tänker på det i hastigheten. Hur många
tänker på att ett Natomedlemskap skulle kunna förpliktiga oss att gå i krig, om t.ex.
Turkiet kom i krig med Iran?
____________________________
Spretiga tankar om kriget 1:
Historien upprepar sig aldrig; men ibland speglar den sig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar