På många vis är februari den svåraste månaden. Man är snart igenom vintern, tänker man - och påminns gång på gång att man är mitt uppe i den.
Man tänker att kylan skall lätta och ljuset komma - och tillvaron räcker ut tungan åt en.
Man hoppas att man har klarat sig - och får i ansiktet frågorna om från vad och till vad?
Februari är en sådan då just ingenting annat finns än just det: februari.
__
Eller som ur en gammal dikt:
Februari
tar oss bort Den har en egen väg
Det
är inte sant att månaden är kort
Den
är den längsta: den står still i evigheten
Det är så. Det är, obestridligen, så
Vid Tönnebrosjön
Fr almanacka 2022: Utsikter
_______________________ Förra året:____________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar