December: Det mesta

Kyrkan ligger där den ligger.  Det är inte fråga om tro. Om berget försätts så är det inte av bön, utan av andra, mer materiella krafter. 

Och det finns ingen hädelse i att konstatera detta.
Möjligen kan det handla om tillit. Kyrkan där uppe är en fast punkt för oss alla, till vad eller vem vi nu eventuellt bekänner oss, om alls.
Den ligger där, på berget, nu i det diffust spridda ljuset, det som ser ut att komma underifrån. 
Man kan gå dit, klättra uppför berget, röra sig uppåt.

Det behöver inte alls ha något med tro att göra. 
Men möjligen med övertygelse.  Det är en helt annan sak; det kräver ingen övernaturlighet, ingen magi, inget annat ljus än det som lyser genom träden, här och nu, där och då.

 

Man kan också lämna kyrkan därhän. Det ligger en byggnad på berget. Det står ett ljus omkring den,

en vinterdag under polen.  Snö på träden, på buskarnas grenar, snar skymning.
Och inte mer än så.

December går in, oberoende av vad vi tror eller tvivlar på.
Ljuset sjunker undan. Det vänder snart, men hur snart är det?
Och när allting vänder, inte går det väl bakåt? Så vad är den nya riktningen?
Var kommer det nya ljuset ifrån?

Det mesta vet vi inte.

__________________________________________________________

Tidigare månader i år

November: Som det känns

Oktober: Var redo
September: En bro

Augusti: Sommaren och minnena

Juli: Trädet står kvar

Juni:  Himlen är alltid nära

Maj: Den ofattbara tiden
April: Det osäkra

Mars: Man vet aldrig
Februari: Den svåraste
Januari: Det oändliga havet

___________________________

Temat för årets bilder är "Tolv år". 

Kalendern som månadsbilderna är hämtade ur innehåller bilder som  - i sin tur - är hämtade ur de kalendrar som jag gjort de senaste tolv åren. En för varje månad.

Temat är således att inget tema finns, bara en historia och många historier