Glad och Bitter: Spretiga tankar i krigens skugga

Tyvärr är det så, att fascister med vapen i händerna bara kan besegras av demokrater med vapen i händerna.

* * *

Det är inte SANT att USA inte har något mål för kriget mot Iran - det är ju att åter-öppna Hormuz-sundet!

* * *

Masken faller mer och mer.
På samma sätt som trumpregimen inte går någon hemlighet av sin råa oljeimperialism i Venezuela, och sitt förakt för människovärde och rättvisa i Minnesota, och sin bottenlösa cyniska inkompetens i Iran, verkar de inte längre bry sig om att ens försöka dölja sina sympatier när det gäller Rysslands terror mot Ukraina.

* * *

Hotas vi nu alltså av ett världskrig där USA har hamnat på olika sidor?

* * *

Man dividerar fortfarande om hur Trump skall uppfattas.
Gangsterboss? Misslyckad affärsman? Smart politiker? Dement åldring?

Jag börjar undra om inte det närmaste man kommer är - reality-TV-aktör:

Riktigt verkligt är inget.

Nya episoder följer.

Människor är inte människor utan roller.

Intryck och effekter är målet.

Manus ligger klart i promptern.

* * *

Det som stör mig allra mest är kanske ändå inte att Trump - tv-aktör eller ej - uppför sig som en andra klassens brutal gangsterboss, hemma och utomlands.

Det är att det faktiskt finns människor även här i Sverige som tycker att det är bra, och till och med beundrar honom för det.

* * *

Benjamin Netanyahu å sin sida verkar vara en sann och lidelsefull anarkist; han gör verkligen vad han kan för att slå sönder statsmakt varhelst den uppträder.

* * *

Nej, Trump tänker faktiskt inte i termer av "vänner" och "fiender".
Han håller sig inte med sådant som vänner.

Han ser somliga som han respekterar, och andra han inte respekterar.

Tänk gängledare, andra klassens gangster.

* * *

Säga vad man vill om Trump, men man kan inte ta ifrån honom att han är flexibel.

* * *

Och apropå språk - är det inte något lite lite obehagligt med Trumps, Hegseths m fl uttryck kring krigföringen i Mellanöstern - "without mercy", "sheer destruction" "This was never meant to be a fair fight", "we're going to annihilate..." och andra uttryck som låter mer som filmcowboys (eller uppriktigt sagt som filmskurkar) än som statsmän.

* * *

Den internationella världsordning som man nu ofta talar om som förlorad eller åtminstone vacklande, den som - med tidigare rötter - etablerades under åren efter det andra världskriget, med FN och dess stadgar, och dess dotterorganisationer, med Nürnbergrättegångarna och folkmordsbegreppets introduktion, med uppfattningen att gränser inte får flyttas med våld, med icke-spridning av kärnvapen, med internationella domstolar - den omfattar ju också skapandet av staten Israel.

Om den världsordningen nu hanteras som ett inte längre aktuellt projekt, en obsolet rest av det förflutna - vad händer med den konstruktionen då?

* * *

Säkerhetstjänsterna runtom i Europa rapporterar att de akuta terrorhoten nu kommer från militanta islamister och från högerextremister.

Samma skrot och korn alltså.

* * *

Är det inte någonting alldeles ohanterligt bisarrt över att USA och Ryssland tillsammans försöker påtvinga Tyskland nazism?

* * *

Minns ni när det ansågs viktigt för en politiker som ljög att inte bli avslöjad?

__________ * * *

* * *

Noterar att en del vill rättfärdiggöra Trumps attack på Iran med den öppning som numera anses (åtminstone av många experter) finnas när en regim utövar ett så våldsamt förtryck mot det egna folket, och samtidigt håller det i ett sådant grepp, att inga andra utvägar att få slut på terrorn finns.

Vietnams insats mot Röda Khmerena, liksom Rwanda är exempel på händelser som gjort att den tydliga, absoluta gräns som förr var vanlig att hävda i dag oftast anses möjlig att överskrida i extrema fall.

Det må kunna ligga något i.

Men i fallet Israel/USA mot Iran finns det ett påtagligt problem med det, och några randanmärkningar att göra.

Först och främst: Donald Trump har varit tydlig (ovanligt tydlig för att vara han) med att syftet med attacken INTE är ett regimskifte i Teheran.

Det har han med vänlig hand överlämnat till det iranska folket, om det har lust. (Dock har han samtidigt hotat att bomba landet till den grad att det öht blir svårt att bygga upp igen).

Man kan fundera över om inte detta är en avgörande invändning.

Därutöver kan man påminna om att folkrättsexperterna vanligen anser att sådana attacker bör ha stöd i FN, och inte godtyckligt kan väljas ut av stormakter - ni kommer väl ihåg att Rysslands krig mot Ukraina är till för att "befria" landet från en nazistisk regmi, va?

Sedan kan man fundera över VILKA terrorregimer som utsätts för risken att USA tänker rätta till styret där.

Åker man till Nordkorea och kramar om Kim Jong-Un, och håller Vladimir Putin under armarna när han terroriserar sitt eget folk och mördar Ukrainas, skickar vapen till Bin Salman, öser beröm över Orbàn och stöttar nazister i Tyskland, så gör man nog omvärlden lite osäker i det avseendet.

Dessutom finns det där eviga problemet med gränsdragning. Det är kanske inte en invändning, men en påminnelse. HUR terroristisk måste en regim vara mot sitt eget folk för att suveränitetsprincipen skall vika? Och vem skall avgöra det?

Hur var det nu med Venezuela? (Jo, så pass att Trump inte alls använde det här resonemanget utan presenterade det som en polisaktion).

Men vad med Kuba?

Kan vi kanske driva upp några "exilgrönländare" som hett önskar att den danska förtryckarregimen skall störtas och USA ta över - lex Donbass. (USA har redan inlett kontakter med kanadensiska "separatister" - aka landssvikare - i Alberta).

Och så vidare