November låter sig inte förnekas.
Vi går helt in i det grå.
Kråkornas djupmörka grå mot trädets nästan svarta, med den bortglidande grå himlen där bakom.
November är uppfylld av en brist på ljus, en brist som aldrig kan övervinnas, bara väntas ut.
Så det är vad vi får göra.
Under tiden sitter kråkorna kvar i trädet, utan intresse för vad vi har för oss.
Någon gång kommer de väl att lyfta och försvinna till sitt, vad det nu kan vara, men det vet månadens bild ingenting om.
Och så måste det väl vara.
Under tiden sitter kråkorna kvar i trädet, utan intresse för vad vi har för oss.
Någon gång kommer de väl att lyfta och försvinna till sitt, vad det nu kan vara, men det vet månadens bild ingenting om.
Och så måste det väl vara.
Tanto
