Vårbruk i Ytterhogdal

Det var en eftermiddag i mitten av maj.

Det lilla huset i Hälsingeskogarna hade redan öppnat för säsongen, men nu var det dags för ett nytt besök. Tja, och på något sätt hamnar man väldigt ofta på Gävlebro, gör man inte?

På plats.

Den sedan ett antal år växande granhäcken börjar nästan se ut som en häck.

Och bergenian hade börjat blomma.

Annars var det ju inte så väldigt vår-aktigt när vi kom upp, 

även om det sedan går fort. 

Björkar gick från knopp över musöron till nyss-utstlagna under vårt besök.

Flamingo-sextetten sjunger nog på sista versen, och är nätt och jämnt en kvintett längre.

Tid för arbete - fönstertvätt, hängränne-rensning, krattande...

Men det blev tid för vila också. 
Både fika vid bordet på framsidan...

...och stunder framför kaminen.

(Det framgår inte vad som föranlett A-L:s intresserade blick här)

Även övertecknad hann med en hel del jobb, särskilt i trä-branschen.

Där var ett par vindfällen att ta hand om.

Och så förstås björken vid bastuboden -

- som nu äntligen blev fälld

Efter en dryg eftermiddags arbete var den sågad och huggen till ved också, tillsammans med delar av den vindfällda tallen

Grenarna togs om hand av det senaste tillskottet i maskinparken, 

kompostkvarnen som vi köpte i höstas. Till kompostering funkar det malda

nog inte så bra, men som markutfyllnad är det utmärkt. 

Några mer ovanliga gäster kom till fågelmatningen, 

möjligen lockade av att vi tillfört hampfrö i utbudet. 

Här ett av två par domherrar (även en grönfink siktades, tillsammans med de mer vana gästerna, talgoxar och nötväckor och slika).

Herr domherre på jakt efter godsaker som kan ha fallit i god jord

Många små hål

 

Fria Proteatern: Maria

"Det finns många små hål i våra liv, maria

och kanske tid att lappa dom än"

Majbilden: Under månen

Maj maj måne, jag kan lura dig till -

Men varför skall vi luras?  Nu om någonsin behöver vi vara varsamma med sanningarna, de många, och med uppriktigheten, den svåra och svårhanterliga.

I krigets tid och de oblyga lögnernas, de glidande halvsanningarnas och de försåtliga nyspråkens, här på gungflyt av förklädda förräderier och hungrig iver att erövra.

I kolportörernas, konspiratörernas och kotteriernas tidevarv där så många bara ser sig själva i de andras underkastelse, avförmänskligandets tid, civilisationens skymning

Men också i vårens tid, de långa blå skymningarnas, det okuvliga spirandets, det skira drivande grönskandets dagar och veckor, det återvändande växande ljusets förklarade ögonblick, när tiden tvättas ren och vi äntligen börjar kunna se igen,

Under månen

                                                                                                                   Måne över Kappeln, SH

_________________________________________________________________

April: Återstår att se

ars: En annan tid 

Februari: Kommer ljuset?

Januari: Tiden påminner oss

April. Återstår att se

April kommer med ljuset.  Eller ljuset kommer med april, jag vet inte.

Det är inte just en tid för klara besked och trygg förvissning.

Likt de vilande svanarna rör vi oss alla vid en isrand.

Öppet vatten finns, så är det nästan alltid. Men hur mycket, hur länge, i vilka riktningar?

Det återstår att se. Det är den första april, alla uppgifter bör tas emot med skepsis.

Kylan håller ännu staden och landet i ett oväntat grepp. Men det kommer att bli annorlunda.

Någon gång. På något vis.

Lurad blir man ju alltid.

                                                                                                      Ljusnan vid Näverön

_________________________________________________________________

Mars: En annan tid 

Februari: Kommer ljuset?

Januari: Tiden påminner oss

Fred i Ukraina

 

För åtta år sedan försökte jag hitta ett sätt att lösa upp den redan den gången infekterade konflikten mellan Ukraina och Putin-Ryssland.
Det var inte lätt då och det har inte blivit lättare nu.

Men samtidigt – på något vis måste det vara möjligt. Ett sätt som låter Ryssland dra sig ur kriget utan att enbart framstå som förlorare; och som samtidigt ger Ukraina erkännande för den kamp landet utkämpat för oss alla.

 Mot bakgrund av att de ryska krav som framställts och upprepas och som, hur orättfärdiga man kan tycka att de flesta av dem är, måste vägas in, så kan man väl tänka sig ungefär följande:

o Omedelbar vapenvila, och inom en kort stipulerad tidrymd tillbakadragande av alla trupper till positionerna av 23 februari – och av ryska styrkor från Vitryssland – nu när den där ”övningen” är genomförd.

o Ukraina förklarar sig militärt alliansfritt – men får av de ledande stormakterna en garanti för sin territoriella integritet (med de förskjutningar som ev kan följa av nedan).  Nato förklarar att angrepp på neutrala stater i Europa framgent skall hanteras som under artikel 5.

o Ukraina inför ett förbud mot nazistiska organisationer

o En folkomröstning genomförs i de områden som utropats till folkrepublikerna Luhansk och Donetsk. Röstberättigade är alla som var folkbokförda där 1.1.2014.
Alternativen är självständighet eller semi-autonom status inom Ukraina.
Beslut med enkel majoritet. För ett beslut krävs deltagande av minst 2/3 av de röstberättigade.

o En motsvarande folkomröstning genomförs på Krim. Alternativen där är fullständig återgång till Ukraina, eller att Ryssland arrenderar Krim på 100 år.  I det första fallet kan Ryssland arrendera flottbasen Sevastopol.
Samma regler om valdeltagande.

Båda omröstningarna genomförs i FN:s regi, och under närvaro, utöver valobservatörer,  av starka FN-förband.

o I FN:s regi upprättas en uppbyggnadsfond för att reparera skadorna i Ukraina. Västmakterna förbinder sig att överföra till fonden alla de medel som har beslagtagits och kommer att beslagtas från ryska oligarker, banker och andra företag.

o EU:s, USA:s och andra sanktioner mot Ryssland lyfts stegvis allt eftersom de föregående punkterna förverkligas.

Världen och Ukraina 2025

Ur nyhetsflödet februari 2025

Från VST Text:

VST - Värsta Sveriges Television

Versailles hemsöker oss

Har ni tänkt på hur ekona av Det Stora Kriget och dess följder fortsätter att förfölja oss?

Det känns allt mer närliggande att dra paralleller mellan tiden efter Världskriget, säg 1918-20, och tiden efter det kalla krigets slut, låt oss säga 1989-94 ungefär.

Och i omedelbar anslutning dra liknande paralleller mellan 1938-39 och vår egen närtid, 2014/22 (och vidare...?)

Det var en gång

Det var en gång ett världskrig, där de stora gamla imperierna störtades, och världen var full av jublande människor som både hoppades och trodde att kriget skulle ha gjort slut på alla krig enligt Woodrow Wilsons fromma förhoppning.
Nu när det gjordes plats för nya unga nationer som skulle vara demokratiska, liberala - och ja, för all del nationalistiska också

Och när murar föll, "Ondskans imperium" upplöstes och historien tog alldeles slut.
Och det gjordes plats för nya unga nationer som skulle vara demokratiska, liberala - och ja, för all del nationalistiska också

Kaos och krig

Varpå följer en tids kaos och efterskalvskrig och utropandet av "en ny världsordning". Och sedan en lusteligt dansande följd av rekordår och djupa kriser. Som, tro det eller ej, drabbade medelklassen och de fattiga värre än de rika.

Därtill en galopperande nationalism, allt medan smaken för det totalitära griper omkring sig - tills till sist det stora krigets förlorarmakt har repat sig nog för att under en diktatorisk ledning börja återuppbygga sitt välde – först med småbitar och sedan med allt större tuggor.

Låt oss bara hoppas att Ukraina-kriget mer liknar det resoluta motstånd som Tjeckoslovakien kunde ha gjort 1938 med ett beslutsamt stöd från Väst – och inte är Polen 1939.