November
är ett förlorat land
Det
finns fortfarande spår av någonting man en gång hörde hemma i, fortfarande spår
av någon som en gång hörde hemma, fortfarande något.
Men
det är så mörkt.
Och
det är inte alltid lätt att skilja mörkret från förtvivlan.
Inte
alltid lätt att minnas att det finns andra tider, andra månader, andra land.
Att
det som finns kvar av det som har gått förlorat kanske också är viktigt.
Sådant
kan man tänka i sommarens skördetider och när våren gror; ja ibland också när
vinterdagen kupas runt ett stilla ljus.
Men i
november är det svårt.
Någonting
har tagits ifrån oss, något lite mer har gått förlorat. Det är ett vikande ljus
över platser där vi en gång kände oss hemma.
Det
är ansikten som vänts bort, in i mörkret.
Det
är ett land som gått förlorat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar