Junibilden Rötterna

Trädet står vid Hornborgasjön.

Tranorna har flugit vidare.

Trädet står kvar.

Det har en fin utsikt, över sjön, upp mot backarna, runt i horisontens riktning.

Ett landskap där i trakten som jag sent har hittat till, fast rötterna går djupt ned i det övre-västgötska.

Gräver man upp eller ned när man följer rötternas vägar?

En vårdag på gränsen till försommar: någonstans där maj blir juni i de svenska drömmarnas landskap, det ljusgrönt sluttande.

Vi passerade, inte helt olika de rastande fåglarna, på väg till en gravsättning. Trädet stod där och väntade. 

Fåglarna väsnades i sjön och på strandängarna.  Runtom mätte hagmarker upp bergens sidor.  Stendösar och gånggrifter predikade om alltings fåfänglighet och oföränderlighet.

Ett landskap som vilar i sin rörelse: kanske har varandet ändå en riktning.

Juni, svensk försommar, egentligen var som helst.