Fred i Ukraina

 

För åtta år sedan försökte jag hitta ett sätt att lösa upp den redan den gången infekterade konflikten mellan Ukraina och Putin-Ryssland.
Det var inte lätt då och det har inte blivit lättare nu.

Men samtidigt – på något vis måste det vara möjligt. Ett sätt som låter Ryssland dra sig ur kriget utan att enbart framstå som förlorare; och som samtidigt ger Ukraina erkännande för den kamp landet utkämpat för oss alla.

 Mot bakgrund av de ryska krav som framställts och upprepas och som, hur orättfärdiga man kan tycka att de flesta av dem är, måste vägas in, så kan man väl tänka sig ungefär följande:

o Omedelbar vapenvila, och inom en kort stipulerad tidrymd tillbakadragande av alla trupper till positionerna av 23 februari – och av ryska styrkor från Vitryssland – nu när den där ”övningen” är genomförd.

o Ukraina förklarar sig militärt alliansfritt – men får av de ledande stormakterna en garanti för sin territoriella integritet (med de förskjutningar som ev kan följa av nedan).  Nato förklarar att angrepp på neutrala stater i Europa framgent skall hanteras som under artikel 5.

o Ukraina inför ett förbud mot nazistiska organisationer

o En folkomröstning genomförs i de områden som utropats till folkrepublikerna Luhansk och Donetsk. Röstberättigade är alla som var folkbokförda där 1.1.2014.
Alternativen är självständighet eller semi-autonom status inom Ukraina.
Beslut med enkel majoritet. För ett beslut krävs deltagande av minst 2/3 av de röstberättigade.

o En motsvarande folkomröstning genomförs på Krim. Alternativen där är fullständig återgång till Ukraina, eller att Ryssland arrenderar Krim på 100 år.  I det första fallet kan Ryssland arrendera flottbasen Sevastopol.
Samma regler om valdeltagande.

Båda omröstningarna genomförs i FN:s regi, och under närvaro, utöver valobservatörer,  av starka FN-förband.

o I FN:s regi upprättas en uppbyggnadsfond för att reparera skadorna i Ukraina. Västmakterna förbinder sig att överföra till fonden alla de medel som har beslagtagits och kommer att beslagtas från ryska oligarker, banker och andra företag.

o EU:s, USA:s och andra sanktioner mot Ryssland lyfts stegvis allt eftersom de föregående punkterna förverkligas.

Världen och Ukraina 2025

Ur nyhetsflödet februari 2025

Från VST Text:

VST - Värsta Sveriges Television

Versailles hemsöker oss

Har ni tänkt på hur ekona av Det Stora Kriget och dess följder fortsätter att förfölja oss?

Det känns allt mer närliggande att dra paralleller mellan tiden efter Världskriget, säg 1918-20, och tiden efter det kalla krigets slut, låt oss säga 1989-94 ungefär.

Och i omedelbar anslutning dra liknande paralleller mellan 1938-39 och vår egen närtid, 2014/22 (och vidare...?)

Det var en gång

Det var en gång ett världskrig, där de stora gamla imperierna störtades, och världen var full av jublande människor som både hoppades och trodde att kriget skulle ha gjort slut på alla krig enligt Woodrow Wilsons fromma förhoppning.
Nu när det gjordes plats för nya unga nationer som skulle vara demokratiska, liberala - och ja, för all del nationalistiska också

Och när murar föll, "Ondskans imperium" upplöstes och historien tog alldeles slut.
Och det gjordes plats för nya unga nationer som skulle vara demokratiska, liberala - och ja, för all del nationalistiska också

Kaos och krig

Varpå följer en tids kaos och efterskalvskrig och utropandet av "en ny världsordning". Och sedan en lusteligt dansande följd av rekordår och djupa kriser. Som, tro det eller ej, drabbade medelklassen och de fattiga värre än de rika.

Därtill en galopperande nationalism, allt medan smaken för det totalitära griper omkring sig - tills till sist det stora krigets förlorarmakt har repat sig nog för att under en diktatorisk ledning börja återuppbygga sitt välde – först med småbitar och sedan med allt större tuggor.

Låt oss bara hoppas att Ukraina-kriget mer liknar det resoluta motstånd som Tjeckoslovakien kunde ha gjort 1938 med ett beslutsamt stöd från Väst – och inte är Polen 1939.

Spretiga tankar om kriget 2

”Ett land vars bombningar kostat 100.000-tals människor livet ska inte anklaga andra för att vara krigsförbrytare”, säger Kremls talesman Peskov sedan Joe Biden kallat Putin just detta.
Nå ja, Dimitrij – då säger väl jag det i stället.
Jag har inte bombat någon.
Jag har demonstrerat mot USA:s krig både på 1900-talet och 2000-talet.
Och jag säger: Vladimir Putin är en krigsförbrytare.

                                                                  *  *  *

”Historien upprepar sig inte, men ibland speglar den sig”, skrev jag.
Men vem hade trott att det skulle ske så bokstavligt:
Ryska krigsfartyg lämnar nu Japanska sjön för att segla runt jorden till Europa.

                                                                   *  *  *

Kanske ÄR det inte ens ryssarna som anfallit den där teatern. Kanske är det sant att Azov-bataljonen slåss smutsigt.
Men sorry, kära ”militära specialoperatörer” i Moskva och Mariupol, det är ingen som tror på ett dugg på det ni säger längre.

                                                                   *  *  *

Putin och hans gäng kommer inte att kunna vinna kriget om Ukraina; det börjar stå klart nu.
Men kan de vinna kriget om Ryssland?

                                                                   *  *  *

På radion säger de att EU-ledarnas möte med Zelenskyj "inte gav några konkreta resultat" (!)
Men herregud, det var ju att mötet ägde rum som var grejen!
Dels att visa Ukraina och världen stöd, att ledare är beredda att ta personliga risker för att resa till landets huvudstad och samtala.
Dels att kolla om ryssarna verkligen skulle våga skicka raketer mot stadens centrum, när viktiga EU-politiker (och Nato-) var på plats. 
    Jag tycker resten av Europa skulle fortsätta på den inslagna linjen.
Sänd dit lite skandinaviska kungligheter en gång, världsberömda brittiska rockmusiker en annan, spanska och italienska och portugisiska fotbollsikoner en tredje, ett gäng världsberömda och Nobelprisbelönade författare en fjärde, osv.
Under stor uppmärksamhet och massmediepådrag.

                                                                    *  *  *

Om nu Ryssland enligt egen utsago inte för krig - så lyder väl deras soldater inte under krigets lagar utan är tekniskt sett beväpnade civila som mördar.

                                                                   *  *  *

Jag tror att man, för att förstå kriget, måste förutsätta att den ryska ledningen benhårt tror på sitt eget narrativ.
Naturligtvis inte de motbjudande lögnerna om att de "inte beskjuter civila" eller att de "nått alla sina uppställda mål" och sådant.
Men en del av det andra som vi i förstone uppfattar som helt bisarrt. Som nazistretoriken kring Ukraina.
Som bygger på tanken att ryssarna - ännu en gång - utkämpar en kamp på liv och död mot en fascism som hotar Ryssland till livet, dess värden, dess värdighet, själva dess existens.
Och att det starkt knyter an, som jag tidigare noterat, till berättelserna om det andra världskriget.
I en rysk kontext tenderar det kriget, och allt omkring det, att ses som en kraftmätning mellan just Ryssland och fascismen.
Som bekant kallar ryssarna det inte för "Andra världskriget" utan för "Det Stora Fosterländska kriget".
Och det namnet ger inte bara en tydlig fingervisning om hur man i Moskva ser på fascismens och nazismens betydelse - som i första hand en aggression mot Moder Ryssland - utan tycks också fungera som en uppfordrande drivkraft, att ställa sig vid fronten igen.
Utifrån tanken att allt motstånd mot Moskva definitionsmässigt blir fascism.
Historien upprepar sig aldrig. Men den återkommer hela tiden.

Och med en extra bisarr twist i det att Putins styre på flera vis mest liknar just - fascism.

                                                                   *  *  *

Ryssarna fortsätter att leverera gas och verkar vilja betala sina skulder, ungefär som om världen skulle gå tillbaka till det vanliga efter kriget.
Det verkar faktiskt som om de inte förstått hur synen på Ryssland förändrats på tre veckor.
Inte bara det moraliska fördömandet, utan även rent ekonomiskt.
Vilket storföretag skulle inte tänka sig för två gånger innan men gick in med tunga investeringar i en moraliskt föraktad stat med våldsamt försvagad ekonomi - statsbankrutten hängande - och en statsledning beredd att när som hels både ändra spelreglerna på hemmaplan och starta angreppskrig?

                                                                   *  *  * 

De flesta fördelar här i världen kommer med nackdelar i släptåg, men det är visst inte alla som tänker på det i hastigheten. Hur många tänker på att ett Natomedlemskap skulle kunna förpliktiga oss att gå i krig, om t.ex. Turkiet kom i krig med Iran?

____________________________

Spretiga tankar om kriget 1: 
Historien upprepar sig aldrig; men ibland speglar den sig

Spretiga tankar om kriget 1

”Det är uppenbart att Finlands och Sveriges anslutning till Nato skulle få allvarliga militära och politiska konsekvenser” säger den ryske talesmannen Sergej Beljajev.
Jag kan berätta för hr Beljajev att redan Rysslands brutala anfallskrig mot ett neutralt grannland har fått ”allvarliga politiska och militära konsekvenser”, även för oss gamla Nato-skeptiker.
Väldigt allvarliga, faktiskt.

                                                                     * * * 

Ryssland får betala för sina lögner; de kan lägga fram vilka sorters bevis de vill för vad som helst som de anklagar Ukraina för. Kanske är det ena eller andra till och med sant. 
Men ingen kommer att tro dem.

                                                                     * * * 

Man kan absolut diskutera Krims rätta tillhörighet, mot bakgrund av att halvön historiskt ofta räknats till Ryssland, och överfördes till Ukraina först 1954.

Men vi kanske skulle börja med att diskutera de nordöstra delarna av Ostpreussen, som hört till Tyskland i århundraden, och fördes in under sovjetisk förvaltning först 1945, efter att aldrig tidigare räknats som ryska?

                                                                     * * * 

”Kiev är själva Rysslands vagga och hjärta” säger Putin, och bereder sig att bomba staden till en ruinhög. Bra tänkt där, Volodja!

                                                                     * * * 

Ser att SD vill närma sig Nato; lite oväntat, men det är väl splittringen och motsättningarna som Moskva är ute efter, när de ger klartecknet.

                                                                     * * * 

Historien upprepar sig aldrig; men ibland speglar den sig

                                                                     * * * 

På vilket sätt skulle Ryssland 2022 vara bättre än Sovjet 1978?

                                                                     * * * 

Naturligtvis är vi oroade för att Ryssland också skulle kunna ge sig på sina - och våra - grannländer i Baltikum. Även om ryssarna inte betraktar dem som "hjärtländer" likt Kiev, så var de under flera perioder del av det imperium som Putin sörjer. Klart som fan att man är oroad.

Men de är en del av Nato, som står stridsberett, och det verkar inte sannolikt att ens Putin skulle chansa på att satsa en massa soldater och vapen där, vid risk av storkrig, när han har fullt upp i Ukraina.

Men Ukrainas lille granne däremot, som redan har en ryskdominerad "utbrytarrepublik", och är omedelbart åtkomlig för de ryska ockupationsstyrkor som redan står i Ukraina. Och som inte står under Natos paraply.

För Moldavien kan man vara omedelbart orolig.

                                                                     * * *

Kriget från Oxenstiernsgatans horisont:

                                                                     * * *

Nej, det är inte min uppgift att tycka synd om ryssar som nu blir påhoppade för att de är ryssar: det är inte mitt fel att det händer.
Det är deras fel som talar i ryssars namn, och inte vill ta avstånd från kriget.
Den som kallar sig ryss och ger sitt stöd åt Putins krig har inte här att göra.

                                                                      * * *

Jag hatar Vladimir Putin för vad han gör med min och miljoner andras syn på ryssar, på Ryssland, på det ryska.
För att hans primitiva syn oundvikligen infekterar vår.

                                                                      * * *

Ibland kommer jag att tänka på Rysk-japanska militära specialoperationen 1904-05     

                                                                      * * *

Det här att reflexmässigt stänga av alla kontakter med den ryska kultursektorn (och idrotten) utan urskillning, som jag redan tidigare satt lite frågetecken för  - det ser nu ut att slå tillbaka när Putin låter sina medier basunera ut att i väst förbjuds nu all rysk kultur - man får inte spela Tjajkovskij, Pusjkin slängs ut från biblioteken, det är förbjudet att öht tala ryska, och ryssar trakasseras dagligen och stundligen överallt i väst - med flera lögner, som människor där tycks sätta tilltro till

                                                                      * * *

Det är en tragisk ironi, att just det som Putin verkar ha eftersträvat hela tiden, att vi skall känna respekt för Ryssland, det heliga och starka - just det har han ju kastat bort. Vi har förlorat den moraliska respekten för en angripare som ljuger oss rakt upp i ansiktet liksom den mänskliga respekten för den som tillfogar sina medmänniskor detta.
Och vi har till och med tappat mycket av den skrämda respekt som förortsgangstrarna bruka tala om, den som bara är en sminkad rädsla, inför den överlägsna ryska krigsmaskinen, som ersätter vad den saknar - i planering, spaning, kommunikation och ledning - med närmast obegripligt brutalt våld mot civila och mot själva kulturen.

                                                                      * * *

Man börjar förstå den där säkerhetschefen som Putin malträterade så att han stammade och snubblade på orden – han förstod naturligtvis, vad vi inte förstod då,  att han med sina förestavade ord gav klartecken till ett krig som han visste att Ryssland inte var redo för.

                                                                       * * * 

Vilken tur att det var Ukraina som överfölls och inte Sverige, hör ni.
Vad hade hänt om det varit vi?
Tja, ett dränggäng med Bjäbba Busch i spetsen hade krävt att regeringen ingrep för att stoppa kriget, som ju i alla fall är dess ansvar. Och att finansministern genast borde ”hålla vanliga svenskar skadeslösa”.
Och spridda delar av vänstern hade gått i tuff debatt om det verkligen var ett krig och inte en freds-variation; medan andra hävdade att det rätta var att anamma uttrycket ”militär specialoperation” av respekt för det ryska folket. Och den liberala vänstern hade förstås föredragit uttrycket  ’war’ som ”ju används internationellt”.
Hundratusen småbarnsföräldrar hade tittat upp ett ögonblick från telefonen för att kolla att barnet fortfarande satt kvar i vagnen innan de fortsatte framåt.
Allt medan de ryska styrkorna gjorde helt om för att överfalla Finland i ryggen för att  ockupera det också.

      _____________________________

         Besläktat ämne:

        Är Ryssland verkligen bättre än Sovjet?

__________________________________________________

"Du älskar att få problem, alltså?" - Spretiga tankar efter lång tid 

"Missunsamhet, sex och domänförlust" - Spretiga tankar i februari

Demokratiproblemet -  Spretiga tankar i november

Folk är ju ändå inte mer än människor"  - Spretiga tankar i september

för 

Det nya Sovjet

 På vilket sätt är Ryssland bättre än Sovjet?

Vi kom att tala om det att man ofta har svårt att orientera om sig i en värld av nya förutsättningar, särskilt när brotten är snabba och oväntade; som till exempel nu.

Och så kom vi att tala om det självklara i att dagens Ryssland ju i alla fall är bättre än gårdagens Sovjetunion. Någon som vi väl alla känt, trots allt.

Eller är det egentligen det?

Låt oss jämföra

Vad var det vi hade emot Sovjetunionen (det sena, 60- 70- och 80-talets Sovjet)??

Och hur står Ryssland sig i jämförelse? Kan det kanske matcha föregångaren och förebilden?

Vi kan väl kolla:

- Hotfull kärnvapenmakt – check

- Aggressivt uppträdande mot omvärlden – check

- Bedriver brutala krig mot olydiga länder – CHECK!

- Dominerar och behärskar lydstater – check

- Krossar yttrande- och pressfrihet, dränker egna folket i propaganda – check

- Förföljer, fängslar och till och med mördar oliktänkande – check

- Håller riggade val – check

- Har en hög grad av korruption – check

- Har en priviligierad nomenklatura – check – fast de kallas oligarker i dag

- Har statskontrollerat dopade idrottsmän - check

- Stöder diverse motbjudande diktatorer – check

- Stöder också progressiva rörelser i världen – nej, visst nä

- Bedriver aktivt – troligen krigsförberedande - spionage mot Sverige - check

- Tillåter inte utländska företag att slå sig in på inhemsk marknad – njae, om du håller dig väl med de styrande, så kan du ju det.

- Erbjuder nån sorts jobb till alla, om också tämligen meningslöst - nej

Och tsarerna...

Och innan någon börjar yra om att Putins agerande är ”kommunismens arv” el dyl trams, så kan ni testa listan på Tsarryssland.

Och på frågan "Jaså, vill du ha Sovjetunionen tillbaka?" svarar jag "Nej, tvärtom, jag tycker att det är förfärligt att vi tycks ha fått det..."

Mars: En annan tid

Helt plötsligt nedkastade i en annan tid, en ny tid eller mycket gammal, som får månaden mars alltid kroniska opålitlighet att blekna i jämförelse.

Ljuset kommer tillbaka med samma hisnande brådhet som varje år, men vad är det för landskap det lyser upp?

Osäkerhet allt.
En tid som varken bär eller brister

Och så oron för att vintern någonstans och på något vis kommer att fortsätta och fortsätta och fortsätta.

Även om det blir vår och sommar under tiden.

En annan tid

_________________________________________________________________

 

Februari: Kommer ljuset?

Januari: Tiden påminner oss

December: Solen går ned