När mars i år går över i april känns slånblomningen, och våren över huvud taget, väldigt avlägsen.
Visst vet vi att det nog blir vår till slut, men när? Och hur blir det då, hur går det med den här skakiga och ryckiga världen.
Vad skall det, kort sagt, bli av oss?
Kanske blir det bra ändå. Kanske blommar slånet åter under en ljusblå vårhimmel. Kanske finns det människor kvar som bryr sig om - bryr sig om varandra, bryr sig om världen, bryr sig.
Kanske lever vi inte i den bästa av världar men likväl i en möjlig värld, en där man kan stå ut och finna sina glädjeämnen, finna små rum av glädje, vila, frid?
Kanske, möjligen.
Vi får väl se. Någon sorts vår kommer, det kan man nog vara ganska säker på.
Ännu en gång kommer slånet att blomma.
Medan vi är på väg.
Någonstans.
Torsberget
______________
