fredag 27 november 2020

Spretiga tankar i november


Demokratiproblemet:
Idioterna har lika mycket makt som de kloka
De otåliga har lika mycket makt som de eftertänksamma
De bekväma har lika mycket makt som de tåliga
De missunnsamma har lika mycket makt som de som delar med sig
Och när de missunnsamma bekväma otåliga idioterna slår sig samman blir resultatet att de onda har lika mycket makt som de goda.

                                                                       * * *
En viktig del med att ha skaffat sig erfarenhet är att man förstår att saker aldrig sker som det skett förut.
                                                                       * * *

Jag blir alltmer övertygad om att roten till väldigt mycket som är illa i vår samtid är frasen: Det är så bekvämt

                                                                       * * *

Tänk om en tiondel av all den galla som brukade spys över de gamla statliga monopolen, till exempel Televerket eller SJ, kunde komma de nya kommersiella monopolen till del, när de fördystrar vår tillvaro på samma vis.

                                                                       * * *

Ack ja - svenska folkets urgamla rätt att trängas i affärerna till Bläck Frajdäj och skylla följderna på regeringen…
                                                                       * * *

Människor som är beredda att ta till våld för att försvara ”vår svenska kultur” – och som själva snackar svengelska…

                                                                       * * *
Förstår nu att en del av förklaringen till att folk tycker att man skall julpynta redan till – eller före – advent är att de betraktar adventsstjärnor, adventsljusstakar och annat i den genren som ”julsaker”
                                                                       * * *

När man förr berättade sagor om prinsar, prinsessor och bålda riddare, så visste lyssnarna att dessa var undantagsmänniskor i ett minimalt skikt, som de själva aldrig var i närheten av.
I dag tror uppenbarligen läsare, lyssnare och tv-tittare att det var så man levde då, och att de själva skulle tillhöra denna grupp. En central men förbisedd sanning om samtidens kulturkonsumtion.

                                                                       * * *

När ekonomisk exploatering blir ett ”rasism”-problem har vi hamnat en smula vid sidan av målet. Det är inte i första hand för att ”vi” tycker att somaliskor är mindre värda som de får städa, det är att de gör det till de löner och arbetsvillkor som bjuds på den marknad som ”vi” har skapat.

                                                                       * * *

Alla diskussioner om vårt land, vårt ursprung och våra rättigheter - var i världen det vara månde - tycks i dag bortse från en relevant sak: vilka är egentligen ”vi”? Det är ju inte som att människorna tillsammans och jämlikt ”ägt” landet eller resurserna. Det är alltid eliterna som styr.
Det gäller även dem som senare blivit förtryckta, bestulna, berövade.

                                                                       * * *
Så mycken kamp sägs handla om befrielse, men gäller i själva verket bara omfördelning av makt.

                                                                       * * *

När gick egentligen ordet ”museum” från att vara ett neutralt begrepp till ett skällsord?

                                                                       * * *

Det är ganska sällan det som står i självhjälpsböckerna som är fel.
Felet är att det står i självhjälpsböcker

                                                                       * * *

Donald Trump bevisar än en gång att Marx hade fel: historien kan mycket väl utspela sig som både fars och tragedi på samma gång.

                                                                       * * *

Butik efter butik försvinner i grannskapet och ersätts av matställen, krogar, kaféer. 
Så passande för en tid där människor vill ha allt serverat.

                                                                       * * *

En tid när det är viktigare att visa medkänsla än att hysa den

                                                                       * * *

En av de tröttaste ideologiska idéerna är det här med att ”det är företagen som skapar jobb”.
Som om de, likt Gud på sex dagar, gjorde något av intet.
Jobb skapas i mötet mellan produktionsfaktorer – kapital, arbete, material, knowhow…
Utan sådant som skolor, infrastruktur, och utan arbetskraft, skulle inga arbeten ”skapas”.
De som använder den frasen vet antingen att den inte är sann, och finner det alltså rimligt att säga oss något som inte stämmer. Eller de förstår inte en så enkel sak, och då är de knappast värda att lyssna till alls.

                                                                       * * *

Den sviktande samhällsandan beror inte på moderna medier. Den beror på rädda redaktörer.



____________________


"Folk är ju ändå inte mer än människor"  - Spretiga tankar i september






måndag 16 november 2020

YTTERHOGDALS KYRKA - dikt av Johann Grip


II YTTERHOGDALS KYRKA

För det händer ju

det händer att det inte är nog
det händer att det inte är nog med

gammelskogens stadiga brus
och ett och annat sällsynt vak

av storabborre och gammelgädda
storlommens magnifika skrik över sjön

Det händer att det inte är nog

det händer att man saknar att få höra
människor stämma upp sång

Eller har du kanske sett trasten
sjunga för levande och döda?

Har du kanske sett tjädern
sjunga sina hänförda toner i kyrkan?

Och kan du med handen
på hjärtat säga du har sett

älg, björn eller lo
dra djupt in i skogen

och kväda hemma hos gamlingar
på deras bemärkelsedagar –

och vem mer än vi
tar mer än gärna turen

hit till en av socknens tre kyrkor
och sjunger för konfirmanderna?

En bygd utan sång och kör
är ingenting annat

än en genomfartsled
självbetjäning

på bensinmacken
och så iväg, iväg därifrån


________________

lördag 14 november 2020

Se till att folk blir rädda!


 Antalet inlagda på IVA är just nu 140. Det är en oroande, ja, skrämmande siffra, som borde stämma alla till eftertanke. En redan hårt belastad sjukvård utsätts för allt större påfrestningar. 

Men samtidigt är glaset både halvtomt och halvfullt. Eller åtminstone kanske bara trekvartstomt, inte riktigt urdrucket.

Antalet inläggningar ökar alldeles för fort, men det sker än så länge bara linjärt, inte exponentiellt som under några veckor i våras.
Vården rapporterar att man har större kunskaper och bättre kompetens att våra covid19-sjuka, vilket något balanserar den större trötthet som finns på så många håll.
Och de regionala/lokala skärpningar som har beslutats har knappast ännu hunnit ha någon effekt på IVA-talen, med tanke på tiden från beslut över (eventuella) beteendeändringar, inkubationstid och sjukdomstid före IVA-vård. Ingen vet vilken verkan de kommer att ha, om någon alls, men det är för tidigt att avgöra: det kan hjälpa.


Men mig stör det en smula att både myndigheter och medier fortfarande tycks hänga upp sina vädjanden om hänsyn, ansvar och sunt förnuft på solidariteten med de svaga, de riskutsatta, de sårbara.
Du kanske inte själv blir så allvarligt sjuk, men du kan smitta någon som blir det”.

Det förrådet tror jag är tömt.
Folk som fortfarande trängs i köplador eller ordnar ”privata fester” för alla som vill komma, de berörs knappast av vädjanden om solidaritet. 
De skiter väl i om någons mormor dör. Inklusive deras egen, vad det verkar.


Nej, fokusera i stället på det fullt verkliga hot som långtidssjukan har, effekterna av en covid19-infektion som inte släpper, evighetssjukan.
Det kanske inte drabbar lika många – lyckligtvis! – men det drabbar, det är inte ett dugg festligt och jag tror att ytterst få tycker att en festnatt en novemberfredag är riktigt värt det, om de får veta.

En expert på det ena eller andra som yttrade sig i något av våra vanligaste medier sade häromdagen att ”vi är inte tillräckligt rädda längre”.  Det kan det ligga en hel i.
Rädsla är sällan en särskilt bra drivkraft för samhälleliga beteenden, verkligen inte,  men jag misstänker att detta är ett undantag, i vår egocentriska tid.
Om människor i den åldersgrupp som nu driver smittan, ungefärligen 20-60, inte blir oroade för egen del, ser de inte ut att vilja ändra sitt beteende, inte i tillräcklig grad.

Så tala om för dem var just de kan råka ut för. Det är inget tomt hot.
Förvisso är även de svårt drabbade en minoritet, men de finns. Och de har det INTE roligt.

Låt dem bli synliga – för deras egen skull, men också för dem som tror att de är osårbara.



fredag 13 november 2020

Nej, Trump vill inte sitta kvar


Nej, Donald Trump vill inte sitta kvar som president. 
Den som tror det har inte hört på. 

Trump har säkert sedan länge förstått att han har förlorat presidentvalet. 
Det han just nu slåss för är att så långt möjligt tvätta bort förlorar-stämpeln. 
I am not a quitter”, sade Nixon, när han stack. 
I am not a loser” kommunicerar Trump oavbrutet efter sitt nederlag. 

Men ett centralt förhållande att hålla i minnet är detta: Donald Trump verkar aldrig ha varit särskilt intresserad av att vara president. Flera kommentatorer har påpekat att han själv verkade mest överraskad över att han vann 2016. 
Och berättelse efter berättelse har sipprat ut från Vita huset om hans ointresse för det löpande arbetet, för ansvaret, för själva jobbet. 
Med alla vallöftena har det ju inte gått så vidare. 
Och hans förkärlek för att skjuta ifrån sig ansvar är ju minst sagt påtaglig. 

Trumps uppträdande efter valförlusten handlar alltså inte om att hänga fast vid makten. 
Det handlar om att bygga image inför det kommande: en dolkstötslegend. 
Trumps breda supporterskara, som bara i begränsad del tar del av eller bryr sig om etablerade medier, skall ordentligt vaggas in i tron att Trump egentligen borde vara president, att valet stals. Av den där diffusa fiendeskaran av demokrater, politiker, utlänningar, feminister och socialister som hotar att förstöra det äkta USA. 
Han kan spela rollen som landets verklige ledare

På så vis kan Donald Trump både äta kakan och ha den kvar. Han kan fortsätta att domptera sina supportrar, och åtminstone inledningsvis hålla ett grepp om det republikanska partiet, utan att behöva ta det minsta ansvar för tråkiga saker som covid-19-bekämpning, rasmotsättningar, utrikespolitiska problem eller ekonomin. 
Han kan spela rollen som kungamakare inför valen 2022 och 2024. 

Och, eftersom det är Donald Trump vi talar om, så kan han säkert göra sig pengar på det. 
Och inte minst – eftersom det som sagt är Trump vi talar om – få fortsätta att stå mitt i rampljuset.

söndag 1 november 2020

November: Mer är det inte

Det handlar inte om tro, eller ens om brist på den  Det är bara en byggnad
Kyrkan ligger där den ligger  Där bor vi, vid bergets fot, nedanför kyrkan
Högalid, vår hembygd, kvarteren runt kyrkan, här ute på det västliga Södermalm.
I höstmörkret står byggnaden ut, en kontur i det våta grå, den oundvikliga november
Mer är det inte
November är en väntan, ett dröjande, en väg in i mörkret
Tid sjunker undan som slam
Staden slocknar
Mer är det inte

                                                                                                             Högalidskyrkan

___________

Septemberbilden: En annan tid väntar

Augustibilden: Oskattbart

Julibilden: På andra sätt