De lättledda tror gång på gång att alla de ondas fiender är goda.
* * *
Vi har redan förlorat förmågan att uthärda att ha tråkigt. När vi också förlorar förmågan att längta, då är det snart slut på mänskligt liv.
* * *
Ett problem med dem som känner
sig unga är att de tror att de alltid kommer att vara unga
* * *
Intressant hur ofta ”Svärjevänner” kallar landet de är sådana kompisar med för ”skitland”…
* * *
För de flesta
människor i världen är det självklart, naturligt och – betryggande, att leva i
det system de växt upp i och fostrats av.
De tänker knappast på det som diktatur, eller feodalism eller förtryckande;
för dem är detta det gamla vanliga.
Det är lätt att
glömma.
Längtan efter
den moderna humanistiska friheten är inte en självklar födslogåva.
* * *
Om kriget: Från början kändes det som att Rysslands anfall på Ukraina
var en gigantisk felkalkyl – ukrainarna gjorde starkt motstånd, EU slöt sig
samman mer än kanske någonsin, Nato aktiverade sig, Tyskland lämnade sin
fredspolitik, Sverige och Finland ansökte om Natomedlemskap, Europa ställde om
från rysk gas och olja, sanktioner starkare än tillförne infördes.
Men – antingen det var tanken från början eller blev en följd av
händelseförloppet – Ryssland och den ryska ledningen ser det inte alls så; vad
man för är nu ett heligt krig, ett försvarskrig för högre värden, och kanske
ett där valet står mellan fullständig seger och fullständig undergång.
Putins
sällskap ser inte ut att ha någon känsla av misslyckande. Tvärtom – nu har man
lockat ut fienden på fältet och visar vad det verkligen handlar om: Att rädda
Heliga Moder Ryssland från attackerna från Väst.
* * *
För att förstå och beskriva Rysslands (inkl Sovjets)
utrikespolitik under de senaste århundradena skapar det kanske en bättre klarhet om
man inte talar om statsnamnen, utan använder begreppet ”Moskva”.
Dels därför att man inte fastnar i mer eller mindre betydelselösa
skillnader mellan olika ideologiska överbyggnader, utan ser kontinuiteten.
Dels därför att det hela tiden har handlat om Moskva mot
världen. Stalin satt i Moskva, Putin sitter i Moskva, och Peter den store satt
i Moskva och ritade på sin nya huvudstad. Och under mellantiden fanns hela
tiden den starka underströmmen som såg Petersburg som en sorts eftergift åt
Västern, åt det icke-ryska.
Och slutligen därför att en alldeles grundläggande
tankefigur under politiken utgår från själva idén om Moskva som det tredje Rom,
det heliga Ryssland som den sanna kulturens värn, och detta utgår från
storfurstendömet Moskvas långa kamp för utvidgning i öst och väst.
* * *
Hur många nöjer
sig inte med det näst bästa, inte för att vinna tid eller spara pengar, utan
helt enkelt för att de tror att det är lika bra?
* * *
Alla dessa som talar om vad man ”fick” eller ”inte fick” i
förflutna tider (till exempel de förhatliga boomersarnas hemmaplan "på 70-talet") och låter som om det var politiska påbud och förbud – när det
i själva verket bara handlade om den tidens mode
i offentligheten, vad den talande tyckte gav credd och poäng, eller motsatsen.
Alla ville hänga med och hänga på, då som nu.
Mer var det inte.
* * *
Har sett att man kallar Kristersson för Televinken. Sant att
han är mer spelevink än statsman. Men jag tycker det är ärerörigt att jämföra
Ola Lundberg med Jimmie Åkesson.
* * *
Det verkar som om svenska medier, enkannerligen vissa inom
public service, har kört fast i en fälla: Eftersom det i vissa frågor handlar
om vad som är sant och vad som inte är sant, och eftersom dessa frågor ibland
har kommit att skilja höger och vänster, känns det som att ta ställning i
politiken att berätta hur det faktiskt är.
Man kämpar förvisso vidare med klimatfrågan, sådär någorlunda (och varmt välkomnande
klimataktivistisk extremism, så att man kan ta ställning mot ”vänstern” där,
för balansens skull, förstår sig).
Det gör man. Men en massa andra gånger…
För det är ju inte för att ”mp stängde kärnkraftverk” som
Europa har rekordhöga elpriser (och de överenskommelser som gjorts kring energin har skett under olika
regeringar och varit blocköverskridande).
Och det är inte för att ”såssarna har förstört Sverige” som den nya regeringen
inte uppfyller sina vallöften.
Och det var inte ”regeringen” som huvudsakligen misskötte pandemi-hanteringen, utan allra
mest regionerna, inte minst den största av dem. Och vi har faktiskt inte ”många
fler offer” än andra jämförbara länder. Snarare tvärtom.
Och det är inte något uppenbart orättvist i att elområdena
som alliansregeringen införde oftast ger något billigare el för den som bor i
ett kallare klimat; det är en åsiktsfråga – eller rentav en fördom - inget
faktum.
Och så vidare.
Men, som sagt, säger man hur det är, så kan ju trollarmén
anklaga en för att ”ta partipolitisk ställning”. Eller helt enkelt för att
”vara politisk”. Och ”vinkla”.
Trött.
* * *
Observera: SD:s mål är inte sakpolitiska. Det ena eller andra förslaget väger lätt; vad man vill göra är att flytta värderingarna, förskjuta hela politiken.
Lite fascinerande hur projektet liknar maoisternas en gång i tiden: Svenskarnas värderingar skall flyttas så att de äntligen liknar folkets.
* * *
Eftersom delar av vänstern haft oskicket att kalla kreti och
pleti som man ogillar för fascister, så har högern svarat med att man inte ens
får kalla fascister för fascister.
* * *
Det synes mig som om diskussionen om en svensk kulturkanon
går i cirkel:
För att öht kunna fastställa vad som bör ingå i en (just:
fastställd) svensk kulturkanon måste man ju kunna konstatera och enas om vad
som är det viktiga och centrala i en svensk (litterär) kultur.
Men om detta låter sig göras, rimligt klart och under rimlig enighet – till vad
behövs då en av myndigheterna fastslagen kanon?
Sedan kan det ju vara bra att gå lite djupare in i frågan
vad dess praktiska användning är.
Är den normativ – skall alla tvingas läsa dessa skrifter? Vad blir sanktionen
för den som inte gör det? Skall man också ha förstått dem? Hur avgörs om man då
förstått dem rätt?
Eller är den bara deskriptiv?
Talar vi i så fall om någonting annat än ett
etnologiskt forskningsprojekt?
* * *
Visst vore det fint om medierna kunde skilja på ”inflationstakt i februari” och ”inflation i februari".
* * *
Man söker gärna skälen till valmanskårens vinglande i
’dumhet’ eller obildning. Och visst, de rent korkade inläggen i debatten har
ökat lavinartat, och halva befolkningen är som bekant alltid dummare än
genomsnittet - och obildningen griper om sig som mögel – men jag tror att den
viktigaste enskilda faktorn ändå är bristen på konsekvenstänkande.
Medvetenheten om att en handling drar med sig följder, önskade eller inte,
förutsedda eller ej, är svårt försvagad.
Man vill se action, men förstår inte
ens frågan ’vad händer sen?’.
När detta sedan paras med den ekande tomma egoism som
basunerats ut i decennier under förskönande namn som ’individualism’, då får
man en sörja av kortsiktig egennytta utan ansvar.
Ungefär som det nuvarande regeringsunderlaget.
* * *
När övergick egentligen det faktum att en svensk
konstutövare eller artist fick en utmärkelse från att vara en intressant nyhet
till att vara en uppfordran till nationell stolthet och segerglädje?
När blev kulturen ett VM?
* * *
Varför tror du att allt är någon annans fel?
__________
Det är faktiskt inget fel på avundsjuka
Spretiga tankar i en obekväm tid
Spretiga tankar i en tid utan val
Varför tror du alltid att allt är någon annans fel?
Spretiga tankar i en valrörelse bortom verkligheten
Vad gjorde vi för fel?
Spretiga tankar efter lång tid:
Människor som tror att de blir fria bara för att de lämnas ensamma
Spretiga tankar om kriget 1:
Historien upprepar sig aldrig; men ibland speglar den sig
Spretiga tankar om kriget 2:
Ingen tror er längre
