Har ni tänkt på hur ekona av Det Stora Kriget och dess följder fortsätter att förfölja oss?
Det känns allt mer närliggande att dra paralleller mellan tiden efter Världskriget, säg 1918-20, och tiden efter det kalla krigets slut, låt oss säga 1989-94 ungefär.
Och i omedelbar anslutning dra liknande paralleller mellan 1938-39 och vår egen närtid, 2014/22 (och vidare...?)
Det var en gång
Det var en gång ett världskrig, där de stora gamla imperierna störtades, och världen var full av jublande människor som både hoppades och trodde att kriget skulle ha gjort slut på alla krig enligt Woodrow Wilsons fromma förhoppning.
Nu när det gjordes plats för nya unga nationer som skulle vara demokratiska, liberala - och ja, för all del nationalistiska också
Och när murar föll, "Ondskans imperium" upplöstes och historien tog alldeles slut.
Och det gjordes plats för nya unga nationer som skulle vara demokratiska, liberala - och ja, för all del nationalistiska också
Kaos och krig
Varpå följer en tids kaos och efterskalvskrig och utropandet av "en ny världsordning". Och sedan en lusteligt dansande följd av rekordår och djupa kriser. Som, tro det eller ej, drabbade medelklassen och de fattiga värre än de rika.
Därtill en galopperande nationalism, allt medan smaken för det totalitära griper omkring sig - tills till sist det stora krigets förlorarmakt har repat sig nog för att under en diktatorisk ledning börja återuppbygga sitt välde – först med småbitar och sedan med allt större tuggor.
Låt oss bara hoppas att Ukraina-kriget mer liknar det resoluta motstånd som
Tjeckoslovakien kunde ha gjort 1938 med ett beslutsamt stöd från Väst – och inte
är Polen 1939.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar