Inför nationaldagen

(Man kan ju inte bara vara glad och lägga upp trevliga bilder jämt. Man må få vara lite bitter också)

Och så blir man så där trött igen.
Ser i en av våra vanligaste morgontidningar en klädannons, som är helt och hållet på det engelska språket..
Sånt har man ju sett förut. Man kan bli lite trött men börjar bli van.

Det vara bara det att även budskapet var till den grad genomamerikaniserat att det handlade om hur vi bäst skall förbereda oss (= klä oss, dvs köpa firmans i fråga kläder) till the Fourth of July.

Nånstans där tycker jag man passerar en gräns till.

Eller så är det precis tvärtom? tänker jag. Det kanske är här vi har lösningen på problemet som evigt ältas, att vi inte är engagerade i vår nationaldag.
För det är vi ju inte. 

Den har konstlat tryckts på en nation som inte efterfrågat den. Egentligen inte någon alls, och alldeles definitivt inte den.
Så vi kanske skulle övergå till att fira USA:s dag i stället?

Man har ju en känsla av att en hel del av dem som gnäller över det avslagna nationaldagsintresset egentligen helst skulle vara amerikaner.

Eller kanske till och med tror att de är det.