Hurtigruten-resan. 2: Bergen. Och i väg...

Ja, jag vet. Ingen är intresserad av vad vi hade för oss på vägen.
Alla vill se bilder av vansinnesdjupa fjordar, snöstupande fjäll och hisnande vattenfall, och läsa historier om taskiga tyskar och konstig norsk mat.
Jag vet.

Men nu är det jag som berättar, se.  Och det tog oss faktiskt ett tag att komma iväg. Vägen över bergen är lång. Och vägarna i Bergen är kantade av gamla trähus, fiskförsäljare, medeltidsborgar och rhododendron. Och annat sådant.

Så här var det.

Det var alltså ett tåg. Det tog oss till Bergen. Här på Myrdals station där Flåmsbanan går ner. Vi missade tyvärr denna järnvägsvärldens speciella juvel den här gången.

Andra lyckades bättre.

Alltid bra att vara förberedd på olika fören. Cykel och skidor ordentligt upphängda på väggen. Bara att köra iväg.  

Vid Myrdal.

Vårt eget tåg tog oss förbi fjällsjöar och allt resligare skogar, neråt, neråt, från tusenmetersnivån uppe vid kanten av Hardangervidda...

...ner till de blommande frukttråden i dalarna runt Voss, några hundratal meter över havet.

Och så var vi i Bergen.

Bryggen vet ni ju hur den ser ut. Men där fanns en massa andra gamla trähus också. 

Många fina miljöer  - och det berömda bergensiska regnet (2.000 mm/år...) höll sig borta åminstone inledningsvis.

Alla gamla trähus innehåller inte det man skulle förvänta sig.

Överallt i staden rhododendron - lila, vita eller som här vid Bryggens museum, röda

Som samvetsgranna turister tog vi Flöibanan upp för att se staden från ovan (jag samlar en liten smula på funicularer också).

 Och så här såg den ut:

(lägg märke till Cunardlinjens jättelika Queen Mary 2 nere till vänster - den följde oss sedan norröver ett stycke. De är verkligen gigantiska, dedär båtarna; Hurtigruten-skeppen ser ut som småbåtar bredvid dem)  Även här uppe har BT en webbkamera.

Från andra hållet ser stan ut så här:

Bilden tagen från Rosencrantz-tornet på Bergenshus, där en uppmärksam fotograf också konstaterade att de gamle inte var så bortkomna på tekniska ting som man kunde ha trott:

Själv köpte jag en sydväst - som jag dessbättre fick rätt lite användning för under resan - och prövade ut rollen som gammal fiskargubbe på oljetryck:

Ganska trovärdig, om jag får säga det själv. Det är den ekologiska fläderbärsdrycks-flaskan som gör susen, eller hur?

Men nu började det dra ihop sig till Den Riktiga Avfärden. Vid terminalen låg MS Nordkapp och väntade på just oss (och så där fyrahundra andra, visade det sig. Mest tyskspråkiga - mer eller mindre, schwytzerdütsch är inte att leka med - en del norrmän, förvånansvärt få amerikaner och ett par andra svenskar)

Utsikten från vår utsideshytt var en besvikelse. En massa däck med högar av stolar, hängande livbåtar, och dessutom som särskild krydda en mystisk maskin med obekant användningsområde. 

Vi hade valt bort kategorin "vissa hytter med begränsad utsikt", trodde vi. Det blir nog ett litet samtal med rederiet om detta.

Annars var det mesta bra.  Väldigt bra, faktiskt. 

Vi installerade oss, ordnade det närmast obligatoriska kaffe-avtalet, åt buffé-middag.

Och var på väg...

Fortsättning följer - närmast Geiranger, Trondheim och annat sådant.

Första delen av berättelsen finns här.