Ett avsked

Farväl eller på återseende?

Så där är det alltid när man skiljs. Man vet ju inte när det blir igen. Eller hur.

Och Stadion står ju kvar, även om Djurgårdsfotbollen drar vidare.

En värdig avslutning blev det, en bra match, med stabil insats av hemmalaget och två mål av riktiga djurgårdare och drygt 14.000 på plats.

Inte dumt alls.

Några pantade varianter av bengalbrännare får man väl kanske överse med denna kväll.  Och jag log för första gången åt en bengalbränning - kille i rullstol på löparbanan som på något sätt hade trasslat med en in. Till och med vakterna tog det med ro och gott humör.

Efteråt blev det ordnad planinvasion. Det kändes faktiskt lite speciellt att trava omkring där.

Jag tänker inte bli salvelsefull, och så Jävla Stort var det inte, men lite kul i alla fall.

Nu vidare mot nästa arena.

(Konstigt nog får tydligen något förortsgäng för leksandsfans och folk från Sluskboda och Pelleholm spela där också - på VÅR arena, på STOCHOLMSARENAN.

Det är ju ett jävla oskick.

Kanske dags att däfända?)