Så kom vi ut till ön, där konvaljerna blommade och där bävern än en gång gått bärsärkagång - den här gången bakom vedbon, med påföljd att en aspstock låg tvärs över komposten och ner mot ängen; den var till största delen barkad och i viss utsträckning uppkapad.
Lite övrig pinnved därhän.
Men konvaljerna var fina. Och enstaka violer.
Annars verkar det vara ett bra år för blåbärs- och lingonris. Vi får se om det blir bär också.
Vestiga terrent...
Jag provade den nya kameran på "öns mest fotograferade motiv", som M uttrycker det.
Nåja. Nyfällda träd ger ju mera ved.
Vi eldade på för att driva vinterkyla och vårfukt ur väggarna. Det gick tämligen väl, men när utetemperaturen sjönk ned mot fem plus på natten blev det ganska immigt på fönstren.
En del sand hade sköljts ur stora rotvältan på härbrestigen, och lämnat kvar stenar som ensorts förvända fågelägg.
Observera murklorna på marken nedanför. Lite irriterande kan det vara att ha en stor rotvälta mitt emellan husen, men en liten murkelodling sammastädes har ju sin tjusning.
Att det sedan är tveksamt om man nu alls skall äta dessa välsmakande giftsvampar är ytterligare en annan sak. Jag plockade och förvällde i dubbla kok i alla fall.
Inne i byn blommade såväl penséerna som skråpen som om det var någon sorts tävling. Vi slängde dit lite annat, lupiner, krasse, luktärter, som stått hemma på Hornsgatan och förgrott. Hoppeligen har något tagit sig till nästa gång. Det här med trädgårdsodling på distans är lite knepigt - särskilt om man ägnar sig åt det på ren pinnmo.
 |
| (Växbo) |
Och inte bara rabarbern...
 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar