Hurtigruten-resan. 3: Ombord

Kommer vi någonsin att komma fram?

Det finns så många bilder.
Så många bilder tagna och så många bilder man aldrig tog.
Så många platser, lika och ändå skilda. Så fina variationer, förskjutningar, små steg mitt i det väldiga.

Havet. Bergen.
Husen. Människornas spår.
Små, fina, väldiga, omvälvande.
Bergen
Havet.

Nu är vi ombord.
Nu far vi norröver.  Första hela dagen var Ålesund, Gerianger, åter Ålesund.
Det egendomliga med Norge att de höga bergen inte ligger samlade i norr, som hos oss, utan finns överallt.
På väg ut i havet.

Men först en stad. Ålesund.

Sedan var det in i Geirangerfjorden. Egentligen en ren omväg, för turisternas skull. Under vintern går rutten inte in där. Men det är inte svårt att begripa varför man gör det om sommaren.

Den berömda Brudslöjan var visserligen i skiraste laget nu - det är inte ute i väster som regnet fallit denna sommar.

De Sju systrarna var däremot ganska livaktiga:

Högt däruppe när Systrarna kastar sig ut ur den överraskande frodiga växtligheten på fjällkammen ser det nästan ut som ett regnskogslandskap betydligt närmare ekvatorn.

Hela fjorden är kantad av vattenfall, stupande fjäll, ensliga gårdar, klamrande trädformationer och allmän andlöshet.

Tänk - den där vägen har jag kört...

Örnveien ner mot Geiranger

Fortfarande kan ett visst danskt inflytande göra sig gällande i Norge
 - här en rad förbudsskyltar i Ålesund.

Vidare. Vidare.

Moldes moderna fotbollsstadion alldeles ner vid vattnet. Ett antal svenskar har spelat i eller tränat laget. 

Och det blev afton, och sommarnattsljusmörkret sänkte sig över skeppet.

Och å andra sidan - kommer man någonsin fram?


Vi kom i alla fall till Trondheim, en regnig dag.

I hamnen mötte sydgående MS Nordlys. 

Och vi blev mottagna av en ganska argsint strandskata, som uppenbarligen tyckte att hamnen tillhörde hen och ingen annan.

Även Trondheim bjuder på gatuvyer som inte finns i varenda broschyr men är värda att ses ändå.

Det gäller förstås också en del av dem som man faktiskt får se i de flesta broschyrerna.

                                                                  (en regnig dag, som sagt - notera vattenstänk på objektivet)

Ressällskapet begrundar de dystra framtidsutsikterna för den norska bokhandelsbranschen

Nå. Det är bra att Trondheim tar kampen på andra fronter.

Nidarosdomen är stor. Den praktfulla västfasaden är faktiskt väldigt stor. 

Man får backa långt in i det djupa gröna för att få plats med den på bilden.

Ingen risk att gå vilse i hamnen

Annars fanns det båtar att välja på. Queen Mary 2 hade följt oss uppöver. 

Men vi höll oss till Nordkapp och for förbi Munkholmen i hamninloppet till Trondheim, och vidare norröver, mot Rörvik och Bodö och sedan mot det omsusade Lofoten.

I nästa avsnitt: Mot Lofoten

Tidigare delar här (Bergen m.m.) och här (tågresa).