Så kom vi då dit till sist. För många är det resans mål.
Vi hade väl inte något riktigt mål, det var mera resan som sådan.
Men visst är det lite häftigt, även om Nordkap inte är Europas nordspets. Det är faktiskt inte ens Mageröyas nordspets.
Men först var det detdär med midnattssolen.
Som här, nånstans på Loppehavet, tror jag.
Midnattsssolsfotograf i arbete ute på däck fem. Cirka 00.30.
Man tror att det skall bli solnedgång.
Men det blir det ju inte.
Snett ljus på brant kust. Någonstans i Troms. På natten.
Midnattsskuggor
På väg in i Havöysund nästa morgon passerade vi en hyfsat stor ansamling måsar.
Lokala fiskfabriken hade nog dumpat rens, eller något i den stilen.
Och så Honningsvåg och ut på Mageröya, som verkligen gör skäl för namnet. Något av det mest fascinerande med Nordkap-turen var det karga, ödsliga, avvisande landskapet på denna ö där platån ligger.
Vägen över Mageröya från Honningsvåg till Nordkap
Och så var vi framme. Dendär globen har man ju sett på vykort.
Nästa Nordpolen.
Ja. Det är brant. Det stupar rakt ner. Det är högt. Man kan få svindel.
Plötsliga öppningar. Hisnande utsikter.
Men det blommar också.
Fjällglim
Rosenrot i två skepnader
Fjällsippa
Och så de där utsikterna.
Men nordligast är det alltså inte. Den nordligaste punkten är Knivskjellodden därborta, en dryg kilometer närmare polen.
Obligatoriska vykort.
Klassiska turister i klassisk pose på klassisk turist-pose-plats.
Men vad skall man göra?
Det är ju vad vi är.
Vägen tillbaka. Fortfarande lika kargt. Fortfarande lika fascinerande. Samma vida utsikter. Samma vackra men lite skrämmande ödslighet.
Vid en paus hittade vi tätört i en lite oväntad miljö.
I Honningsvåg väntade MS Nordkapp. Otåligt tutande, faktiskt, någon tid att se på staden gavs icke.
Och resan fortsatte
I nästa avsnitt: Vändpunkten
Tidigare delar här (Under midnattssolen), här (mot Lofoten), här (Geiranger & sånt), här (Bergen m.m.) och här (tågresa).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar