Det var en väldigt
egendomlig dag.
Ett bröllop och en
gravsättning. Och jag i pendelrörelse däremellan.
Trädet stod och står vid
Järfälla kyrka och talade om hösten, talade om årstidsväxlingar, talade om skiften,
om livet.
Livet, som gjorde en
liten paus den där oktoberdagen, en liten cesur i den skanderade raden av
dagar.
Ibland ges oss en sådan
möjlighet: att stanna till ett ögonblick, en bråkdel av ett ögonblick, ett
fragmentariskt litet stycke av en bråkdel av ett kort förtvivlat ögonblick.
Sedan fortsätter det:
hösten, livet, döden.
Löven faller. Dagarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar