Spretiga tankar, februari

De här människorna som vill att det alltid skall pågå en ombyggnad. För att de skall känna att ”det händer någonting”.

                                                    *    *    *

Det var när välstånd började skiljas ut från välfärd som samhället började gå sönder.

                                                    *    *    *

Det har alltid funnits ett drag av förklädnad i journalistiken.

Men medan man förr drömde om att få det svåra att framstå som viktigt,  är ambitionen nu att få det oviktiga att framstå som intressant.

                                                    *    *    * 

Niande – för folk som har etikettsböcker i stället för uppfostran

                                                    *    *    *

Idén i samtidsdebatten att de som är offer måste vara goda. Och den åtföljande idén om att man genom att ”avslöja” att de inte är alltigenom goda kan visa att de inte är offer heller.

                                                    *    *    * 

Rikedom är förvisso alltid relativ. Men fattigdom kan vara absolut.

                                                    *    *    * 

Vi måste våga tala om de kulturer som får folk att begå  brott.

Ekonomiska brott till exempel. Kulturer där det är helt naturligt att ”satsa på sig själv”. Kulturer där den som har möjlighet berikar sig själv. Vår rädsla för att kallas avundsjuka får inte stå i vägen. Vi måste se verkligheten i ögonen.

                                                     *    *    *

Problemet med den här ”alla-på-SVT-är-miljöpartister”-idén som åter far runt i kommentarsfälten och mejlpåhoppen är inte bara att den är sakligt felaktig, utan också – och väl så mycket – att den både bygger på och befäster föreställningen att de som producerar nyheter gör det i ett bestämt politiskt syfte. Det må vara att den föreställningen ännu säger mer om dess användare, men likväl – där finns en verklig fara, att de som så betraktar världen skall ta över.

                                                     *    *    *

I generationer har vi i medierna lärt vår publik att det vi meddelar i de flesta fall är sant, eller åtminstone så nära sanningen vi kan komma. Och att det definitivt är framtaget och meddelat med ambitionen att ge en så sann, klargörande och fullständig bild som möjligt.

Det där har en paradoxal rekyl i dag: alldeles för många tycks tro att det som är publicerat är sant.

Vår egen källkritiska ambition har medfört att publiken inte verkar vara det minsta källkritisk.

                                                     *    *    *

Undrar om historikerna – om sådana då finns – när de i framtiden blickar tillbaka kommer att se vår lilla glimt av ökad jämlikhet och relativ jämställdhet ungefär som man betraktar de korta karnevalsdagarna i medeltida samhällen, som ett hektiskt undantagstillstånd då de förtryckta ett ögonblick fick låtsas att de hade någonting att säga till om, att de var någonting värda, innan allt återgick till den normala ordningen igen.

                                                     *    *    *

En del gånger hör man invändningen ”Ja, det kanske inte är bra men jag skulle inte ha råd annars”.

Men, min vän, då har du inte råd.

Det är så i livet, att det finns mycket vi inte har råd med. Samhällets uppgift, det gemensamma livets uppgift, kan inte vara att dölja det.

                                                     *    *    *

Observera att det väletablerade pronomenet man har ungefär lika lite att göra med män, som den nya markören en har att göra med bärbuskar.

                                                    *    *    * 

Och så att det här med om att be om ursäkt när man behöver tränga sig förbi någon på stan eller i tunnelbanevagnen är på väg att bli meningslöst.  Ingen hör ju ändå.

I stället blänger de,  ilsket, efteråt.

                                                     *    *    *

Ju mer komplicerad världen blir, desto ivrigare söker man efter enkla lösningar. Just nu tycks den vara krångligare än någonsin.

___________________________________

"Man måste inte säga allt man får säga" - Spretiga tankar i januari

Man kan faktiskt uppskatta kollektivet och ändå förakta massan - Spretiga tankar i december