Tid gick. Efter hand kunde bränderna runt Kårböle och annorstädes bringas under kontroll och vi kunde återvända.
Dagen vi kom tillbaka till Hogdal var vår bröllopsdag, och vi hade som nämnt i föregående inlägg passat på att proviantera på vägen.
Så vi firade dagen och hemkomsten med en liten supé.
 |
| Renkött i olika former, någon älgkorv, ostar uppifrån Jämtland och bröd från Härjedalen. |
Det blev riktigt bra. Och vi kunde njuta av att röken nu var mycket mindre påtaglig, stundtals inte att märka alls.
Alla de människor från när och fjärran som slet längs med brandfronterna hade börjat nå framgång.
Vår tacksamhet för detta var och är svår att riktigt forma i ord.
Till bordets håvor i Hogdal denna sommar hörde också egen potatis. Jag slängde i några övermogna potatisar i början på sommaren, och de gav en rikare utdelning än jag vågat hoppas på
 |
| (blåbären i asken bredvid är representanter för en ganska klen skörd. Några burkar sylt blir det, men inte som ett vanligt år) |
Den återstående delen av semestern, delad i två delar av en arbetsvecka för A-L i Stockholm, ägnades rätt mycket åt att återvinna normaliteten.
Det gick hyfsat, även om denna sommar alltid kommer att vara ett hack i kurvan.
Vi gick på fotboll på vackra Svedjevallen
YIK-Täfteå 4-1
Vi gick på auktion, där gamm-bilarna stod på rad - men avstod från att komplettera avgasanläggningen trots rikt utbud.
Vi skålade traditionsenligt med den vita ljungen på ön (med lika traditionsenlig salami därtill)
Vi undrade över en liten skogsödla som liksom frusit fast i värmen
Och som sagt var vi en sväng nere i Stockholm.
De vanliga vägarna söderöver var fortfarande avspärrade, vilket ledde oss över Orsa Finnmark -
- och på den vägen kunde vi konstatera hur långt våren kommit i Sveg...
Vi firade Bolivias nationaldag...
...och gladdes åt regnet som nu äntligen föll
Även om det tvingade oss till ösning med hink när vi skulle ut till ön
Av okänd anledning var det fart i forsen i gamla fåran runt ön hela sommaren, trots rådande extremt lågvatten. Sannolikt har det med pågående ombyggnad av Långströmsdammen att göra, men oklart hur.
Lika oklart är det varför vattnet i den fåran helt plötsligt en eftermiddag färgades brunt, slambrunt, som om någon hade hällt i lass efter lass av sand i älven. A-L kontaktade en snubbe på kommunen, som skulle titta på saken, men någon förklaring har vi hittills inte fått.
Det blev i år inget NOS - Näveröns Olympiska Spel.
En tradition som fortgått i decennier bröts därmed tyvärr.
Men den avslutande kalkningen av Ljusnan - medelst krossade äggskal - som sedan länge varit en del av spelens miljöprofil, kunde i alla fall genomföras.
Nå, till sist var det dags att stänga på ön -
- och dra upp båten - men bara halvvägs, för ytterligare besök planeras
Och samla ihop sig för färden mot Stockholm.
Fast inte innan även den andra bäverstolpen kommit på plats vid infarten
Färden längs de nu öppnade brandområdena - ännu med begränsad hastighet och stannandeförbud - var ingen munter resa.
Vi behövde fara ut till havet för att badda själen.
Det blev Hornslandet, med Hölick -
 |
| Hölicks kapell |
- och Kuggören, där vi köpte lite rökt fisk och såg ut mot vidderna.
Och så var sommaren slut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar