Dagsdikt efter en brand

Medan orden flimrar förbi och försvinner,

fästeslösa, osäkert fladdrande, innan man

kan få tag och grepp, innan man riktigt hinner

på andra sidan skval och pladdrande

och tiden bara flyter ut och rinner

över världens alla kanter, och ingen kan

rätt beskriva mönstren, de som nu minner

om lågor, glupska, förtärande,

som river och förgör det bärande

Och allt vi uppfattar är formlöst flimmer

Vi rör oss inte mer   Vi ser bara sken

Vi är som insekten som blir till sten:

Allt sluts nu inne som i bärnsstensskimmer

Det var det ögonblick som någonting försvann

Det är den kväll när katedralen brinner    




(Dagsdikten 16 april 2019)