En avbruten resa är också en resa

Det började ju så bra.

På väg söderut i det vårliga solskenet genom Långfredags-Sverige, med kurs på Åhus för födelsedagsfirande och annat trevligt.

På färjan över Bråviken

Tid för en liten vårpromenad i i det trivsamma Söderköping, där vi begick årets glasspremiär och såg de första sädesärlorna.

Men så var det detta med att färdas strax söder om Västervik...
För åtta år sedan, även den gången på påskresa till Åhus, var det så långt vi alls kom med den bilen. Vägbanan gav vika, bilen kanade av och slog sönder bensintank, katalysator och lite annat.
Bärgning och skrotning - och efter lite förvecklingar köpte vi då på stående fot en ny bil (den nuvarande) hos Claeséns i Västervik.

Och just där står den bilen nu och väntar på sin dom, efter att plötsligt ha givit upp på E22 ett par mil söder om Västervik,  någon mil från den plats på en liten skogsväg där dess föregångare fick nog, och sedan snöpligt ha bärgats.

Bärgaren manövrerar upp vår bil på sitt flak

Assistans-försäkringen gav oss inte bara bärgning utan även en hyrbil, men endast för begränsad tid och sträcka, och tanken på Åhus insåg vi snart att vi fick ge upp. Till vår sorg och ledsnad.

Ett antal telefonsamtal åt olika håll blev det, och mycket nytt att tänka på, och planer hit och packning dit...

Hyrbil 1 - en Mercedes B180 som i alla fall tog oss till Kalmar och tillbaka till Västervik och var ganska kul att pröva på, mitt i all bedrövelsen.

Men med vår hyrbil kom vi dock så småningom, något förvirrade och (själsligen) omskakade, till dagens planerade övernattningsmål Kalmar., där vi inkvarterade oss på utmärkta hotell Svanen, ett stycke norr om centrum. Även detta var ett möte med den privata historien - vi bodde där för 20 år sedan när det ännu var STF-vandrarhem, nu hotell och vandrarhem i kombo. Praktiskt för oss som hade överskott på mat och gärna använde köket.

En liten kvällspromenad i stan hann vi också med...

Kalmar är en fin stad, även om vi inte riktigt var i stämning för att till fullo uppskatta den.
Husrad vid torget. Det i mitten skyltar f.ö. att det är Norges konsulat

Vi tillbad oss en extra natt på hotellet och Påskafton blev faktiskt lite av en "riktig" semesterdag, även om vi aldrig kom till Åhus som planerat.

I stället blev det först ett besök hos Toyotahandlaren i Kalmar, för att bättre bekanta oss med marknaden, inför eventuella akuta bilköp - och därpå en utfärd till Öland.

Första anhalt Beijershamn - mer välbesökt av människor än vi sett det förut, inte minst glada barn.
Men en hel del fåglar också - här sträcker (av oss oidentifierade) sjöfåglar över strandlinjen

Sedan till Nunnedalen inte långt därifrån.
Tre sorters sippor

Det var dock ingen tvekan om att det var blåsipporna som dominerade

A-L beundrar blomprakten och spanar efter mer

Uppe vid landborgskanten ligger Ölandskalken prydligt skiktad.
För vänskaps skull beklädd med grannöns landskapsblomma

Utsikt mot Alvaret  

  

Påskafton bjöd på riktig vårvärme, och vid lunchpausen i Färjestaden såg vi folk som givit sig ut i vattnet. Kanske inte riktigt badande än, men ändå.

Vår avkortade resa betydde också att vi inte riktigt hann med att se slånet tända sitt ljus i hagarna, men här och där hade enstaka blommor börjat synas.

Så blev det dags att vända hemåt igen. Men inte bara köra raka vägen hem till Stockholm, nej.
Så enkel är inte världen.   Vår hyr-Merca kunde inte hänga med så länge, i stället skulle vi få en ny kamrat i Västervik (och få betala en slant för nöjet att lämna in den i Stockholm istf i Västervik).
Det blev ett antal samtal med vår tålmodige och vänlige kontakt Fredrik på Sixt Biluthyrning.

Men allra först lite semesterresa.

Författaren begrundar miljön i Pataholm

Den gamla handelsorten vid Kalmarsund lever nog upp lite till sommaren, men i april erbjuds nedast möjligheten att beundra den välbevarade miljön

Tillbaka i Västervik, där det för all del också finns en hel del gamla trähusmiljöer att beundra och begrunda.
Just denna Påskdag var det dock rejält blåsigt vid kusten, och alls inte så skönt ute som det såg inifrån-

I Västervik bytte vi så vår Mercedes mot en BMW-kombi för resan hem till Stockholm.
Det kan låta enkelt, men jag hade faktiskt aldrig kört en meter i en automatväxlad bil förut.

Förvisso är det enklare än att köra manuellt växlat, men det är det senare jag är van vid och det fanns en del nytt att lära sig, alldeles bortsett från att det var dags att bekanta sig med en helt ny förarmiljö.
Nå, det gick bra det också och till Stockholm kom vi ju så småningom.

På parkeringen hos Claeséns stod vår bil, och vi passade på att
plocka med oss de delar av packningen som vi lämnat kvar
vid det brådstörtade bilbytet på Långfredagen.
Hela tiden lite oroliga för att någon skulle anmäla
att tjuvar länsade en bil hos Claeséns

Så här såg det ut förra gången, 2011
på samma parkering
Den då nya bilen till höger.
Dess företrädare till vänster.

Lite nyttigt inför kommande bilköp var det också att pröva på 

andra bilar, och andra märken.

Man måste inte köpa en Avensis nästa gång.

Även om det knappast blir Mercedes, och säkert inte BMW, så var de båda bilarna riktigt trevliga bekantskaper.

Så kanske kan det bli en automat.

Och kanske till och med en kombi, om det inte går att undvika.

Hemma på Hornsgatan (innan hyrbil nr 2 lämnades in på Vasagatan).

Ja, det blev en väldigt annorlunda resa än planerat.

Och fortfarande återstår många frågor.

Går bilen att laga? Vad kostar det i så fall?

Är det värt pengarna?

Kommer försäkringsbolaget att bidra?

När blir den i så fall klar?

Eller blir det nytt bilköp?

Vad skall det då bli för något?

Hur bråttom är det?

Eller kommer fler hyrbilar att passera revy?

Blir det några färder till landet i vår?

Frågor, frågor, frågor

Och, tack, ja födelsedagen blev rätt OK ändå.