Granen på balkongen är ingen nykomling, även om den inte är den första på platsen.
Säkert har den stått där i tio år, kanske femton. Eller är det tjugo redan?
Dess första föregångare hämtade vi på ön redan på 80-talet. Smågranar har vi gott om där.
Inte trivs de alldeles i Hornsgatans luft, men vår vän på balkongen håller ut.
Snön bekommer honom inte illa, det är värre med alltför hård kyla, och än värre
med sommarens sträva torka; och att utrymmet i en kruka på en balkong i staden
är begränsat är inte heller något perfekt recept för granodling. Tillväxten går sakta.
Men, som sagt, den hänger i ännu.
Och markerar på sitt eget vis tidens och årstidernas gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar