Februari: Inget särskilt med det

 

Om älven speglar himlen eller himlen speglar älven kanske inte spelar någon roll.
Ön speglar sig själv, allt fortsätter i olika riktningar.
Obekymrad av den gamla filosofiska gåtan - "finns spegelbilden där även när spegeln inte finns?"

Februari är naturligtvis en kall månad, isblå eller isgrå, någon gång nästan genomskinlig, andra gånger nästan svart.

Det är också en sorts speglíng, förstås: allt beror av ljuset. Bilder, spegelbilder, varseblivningar.

Det där är också elementa.

Ön ligger där den ligger. Himlen och älven, den ena välver sig, allt högre i det långsamt återvändande ljuset, den andra färdas omärkligt, som krävde färden faktiskt ingen rörelse.

I det långa perspektivet slocknar alla spegelbilder. I det korta är det bara vi som hastigt rör oss, bleknar, försvinner.

Det är inget särskilt med februari, denna eller andra.

Eller?

                                                                                                              Utsikt från Näverön

_________________

Årets tema är Speglingar

Januaribilden:  En tid av väntan