Funderingar i morgontimmarna

Ibland tror jag att det att man nästan inte möter varandra ute i stockholmstrafiken längre, att de små förstående leendena är borta, att ingen ber om ursäkt i trängseln  att ingen säger tack när man lämnar plats eller håller upp en dörr – ibland tror jag att det är en del av en mycket större process: hänsynstagandets gradvisa försvinnande.

En instrumentell kultur breder ut sig i det som en gång var ett samhälle.

Den Andre har inget värde, ingen betydelse, är efter hand på väg att förvandlas till ett ting

Det följer inget program och jag tror inte på konspirationer – det bara sker, i spåren av budskapen om att satsa på sig själv längs den enda vägen, och i en värld där resurser och utrymme upplevs krympa

Råttorna kan inte lämna det sjunkande skeppet. I stället biter de varandra.

                                                         *    *    *    *    *

Ännu en tanke:

Deprimerade
Har tittat på ett vackert, intressant och djupt nedslående program från 3Sat.
Där visas med anslående bilder från luften hur vi far fram med vår jord.
Den franske filmaren Yann Arthus-Bertrand har färdats runt hela jorden,  här är bilder från Indonesien och Island, Antarktis och Argentina, Kenya och Kazachstan, Nederländerna och Nepal – från hela klotet.

Som bland andlöst sköna bilder från denna lilla planet också visar vad som faktiskt händer där – här! - med klimatomvandling, luftföroreningar, vattenbrist, erosion, skogsskövling etc etc

Och jag tänker att ingen som ser detta program kan väl längre tvivla på att det som pågår leder åt helvete.
Och så får jag se, i eftertexterna, när programmet är gjort: 2009…