måndag 1 april 2024

April: Det osäkra

 

Vårfloden osäkrar landskapet.
Land och vatten, vatten och land - otydliga men absoluta övergångar.
Ingenting börjar där det andra slutar, inget slutar där något börjar.

Hur passande att denna månad inleds med att vi blir lurade, vi låter oss bli lurade - och hur hjälplöst låter vi inte detta ske, den första dagen som den sista.

April är kanske inte lika skiftande opålitlig som mars, men mer brutal:  ingenting förblir riktigt verkligt när april har rört det

Vattnet rinner, som en barnslig bild av tidens gång. April kommer och går.
Vi är här nu

Bara här. Bara nu

___________________________________

Mars: Man vet aldrig

Februari: Den svåraste





fredag 1 mars 2024

Mars: Man vet aldrig


Man vet nästan aldrig vad man skall säga om mars. 
Månaden håller sina kort täckta. Det kan bli si, eller så, och även när man är mitt uppe i det är det svårt att säga.
Lite som den snöblöta vägen som svänger och kränger genon landskapet, uråldrig och närvarande.
Öppet landskap här, skogspartier där; skogsbryn, dungar, gläntor, åkrar. 
Och sedan något annat, en annan bild av samma sak, av förändringens och växlingens värld.
Så är det i mars.

Så är det med mars:  Man känner igen sig. Men vet inte vad det är man känner igen, vad man känner igen sig i.
Man är där, men var?

I mars.

lördag 3 februari 2024

Spretiga tankar i vintertider

 

Många människor vet för mycket som de inte har en aning om

                                          * * *

Vi lever i en tid när kunskapen hotar att dränkas av information.

                                           * * * 

Hur många rop på frihet handlar inte i själva verket om längtan efter omfördelning!

                                          * * *

Likformigheten är ofta ett större problem än själva formen

                                          * * *

Folk som använder handböcker för att se vad som är god smak

                                           * * *

Man fick lära sig att le åt primitiva folks tro på en besjälad natur. Men ärligt talat har jag betydligt lättare att tro att en sten, ett träd eller ett vattendrag har en egen själ, än att hela universum har en enda.

 ___________________

Sverige – ett land av underkylda ansikten  

                                           * * *            

Jag har glömt vad jag skulle komma ihåg, men jag kommer i alla fall ihåg vad jag skulle glömma

                                            * * *

Ack, jag känner mig så ensam i samtiden när jag betänker att det kan kännas alldeles meningsfullt att ha det lite tråkigt ibland, att få vänta en stund på tillfredsställelse, att inse att världen har sina hörn och kanter.

                                            * * *

Ingen blir lurad som inte tror

                                            * * *

När texten dör, dör lagen

                                           * * *

Sorry - livet har inget manus.

__________________

Det är inte bristande försvarsvilja hos minoriteter som hotar vår säkerhet och beredskap, det är bristande betalningsvilja hos majoriteten.

                                            * * *

Något av det otäckaste med regeringens agerande på FoF är känslan av att de totalt verkar underskatta hotet från Ryssland.
Vi skulle ju omedelbart behöva snabba upp satsningarna på försvaret, reparera de eländiga bristerna i beredskapen, stärka civilförsvaret och gemenskapsandan.
I stället fotsläpande, skattesänkarpolitik och splittringstal.
Medan världen utanför knuten hotar att rasa samman in över oss.
Men det viktiga, betonar ”statsministern” igen, är att värna vår livsstil.

                                            * * *

Och varför tror ni vi nu utsätts för denna våg av cyberattacker?

Tjavars, få länder har gått så långt i sin digitalisering, gjort sig så beroende av digitala system och lösningar över hela samhällsfältet, och det på så kort tid att säkerhetsfrågorna helt enkelt inte har hunnit med. I bekvämlighetens namn.

Inte bara ligger landet öppet för angrepp – det är också lätt att orsaka rejäl skada och svårlösta problem, när inga alternativa system eller reservlösningar finns att tillgripa.

Vare sig angriparen ”bara” vill tjäna pengar eller avskräcka från Nato-medlemskap och dylikt.

                                            * * * 

Jag förstår inte all den här upprördheten över våld, hänsynslöshet, övergrepp, i dagens Sverige.
Man ville ju ha ett tävlingssamhälle, där envar satsade på sig själv, där vägen till framgång var att klättra på andra, och där det delade och gemensamma saknade värde.
Nu har man det.
Ja, och?

                                           * * *

En regering som har kommit till makten genom att hävda att alla landets problem beror på den sittande regeringen har onekligen en lite besvärlig position när väljarna börjar bli missnöjda med den…

                                           * * *

Om man vänder sig mot okänsliga och förstörande byggplaner i Stockholms innerstad får man ofta höra repliker som ”
Jamen, ska bara såna som du få bo i innerstan och njuta av fin miljö, va??  Det måste vi ju alla få göra!
Tanken att det är lite poänglöst att fler får bo alldeles mitt i en fin miljö, om den inte längre är fin, inte längre ens finns, den lyfts inte lika ofta då.
Och framför allt: när hörde man dessa människor säga ”Jamen, ska bara såna som jag få bo i Sverige och ha det tryggt och fint??  Det måste väl alla få göra!”

                                           * * * 

Är det inte hemskt med alla de här som fördömer Stalin och hans politik? 
Den här motviljan mot georgier är verkligen en skam för vårt land!

_________________

Samhällsutvecklingen innehåller alltid bra och dåliga saker, hur man än betraktar den.
Det finns alltså alltid något att peka på, för den som vill peka finger åt dem som styrde förr, vid det ena eller andra tillfället.
Och att peka finger är ju det vi har i stället för politik numera.

                                           * * * 

Men, handen på hjärtat, är det inte något lite egendomligt i att en generation som hellre lyssnar än läser, som ersatt tidningen med podden och boken med Storytel, med sådan emfas vänder sig mot att använda telefonen till att telefonera med?  
Typ ”Kallring inte, skicka ett sms först!”

                                           * * *

Det finns en särskild plats i helvetet reserverad för en viss sorts pseudo-intellektuell, som poppar upp med jämna mellanrum och utropar ”Jag förstår mig på det” – ”jag delar minsann inte de andras förakt för lågkulturen, jag är minsann ingen snobb, jag begriper mig på dansband, jag läser Camilla Läckberg, jag tittar på andra klassens tv-serier, jag älskar trädgårdstomtar…” eller vad det nu kan vara som förs upp på tapeten.
Jag ser minsann inte ner på de vulgära och obildade människor som älskar sånt, inte jag inte. Jag är bättre än ni andra. Jag förstår!
Ni kan börja applådera nu…”

Ja, ni vet vilken sort jag menar. Smådjävlarna där nere börjar – med rätta – glänta på portarna när en av den sorten öppnar munnen.
Som sker lite för ofta.

                                           * * *

De som tänker att ultrahögern kan skapa ordning i världen borde ju kunna ta en titt på Gaza-kriget, där två ultrahögergrupperingar just nu försöker utplåna varandra, och vilka vågor deras uppgörelse skickar genom världen.
Och vad den innebär för människorna på plats.

                                           * * *

Avundsjuka går alltid uppåt – ”vill också ha” – medan missunnsamheten går både uppåt och nedåt, ja åt alla håll.
Därför är avundsjukan vänsterns modus medan missunnsamheten är högerns.
Den avundsjuke har i grunden inga problem med att grannen har det bra – hen vill bara själv få ha det lika bra.
Den missunnsamme unnar inte grannen det som hen själv inte har – pengar, ting, kunskap, livsglädje, frihet.
Höger.

                                           * * *

Fråga: Vilka var och är Ulf Kristerssons tre viktigaste politiska mål?
Svar: Sagerska huset, Harpsund och regeringsplanet till Bryssel

________________________________________

Tidigare utgåvor:

Sverige är verkligen ett land med traditioner – helst  nya
varje år!

Spretiga tankar medan våldet sprider sig

Några riktiga nationalister har vi ju inte
Spretiga tanka i dödandets tid

Vill du helst ha för mycket eller för lite?
Spretiga tankar i mörkrets tid

Det är faktiskt inget fel på avundsjuka 
Spretiga tankar i en obekväm tid

Spretiga tankar i en tid utan val
Varför tror du alltid att allt är någon annans fel?

 

torsdag 1 februari 2024

. Februari: Den svåraste


På många vis är februari den svåraste månaden. Man är snart igenom vintern, tänker man - och påminns gång på gång att man är mitt uppe i den.
Man tänker att kylan skall lätta och ljuset komma - och tillvaron räcker ut tungan åt en.
Man hoppas att man har klarat sig - och får i ansiktet frågorna om från vad och till vad?
Februari är en sådan då just ingenting annat finns än just det: februari.
__

Eller som ur en gammal dikt:

Februari tar oss bort   Den har en egen väg
Det är inte sant att månaden är kort
Den är den längsta: den står still i evigheten
         


Det är så. Det är, obestridligen, så
                                                                                                  
                                                                                              Vid Tönnebrosjön
                                                                                                                            Fr almanacka 2022: Utsikter     



 _______________________  Förra året:____________________


måndag 8 januari 2024

Karin Karsvall till minne


Ser i tidningen att konstnären Karin Karsvall har gått bort. Och fylls med en egendomlig blandad känsla av vemod, saknad och sorg blandad med lite glädje över att ändå ha fått ta del av hennes konst.

Karin Karsvall var ingen ”stor” konstnär i de gängse meningarna. Hennes produktion var begränsad, hennes kundkrets var inte särskilt vittspridd, och hon diskuterades väl aldrig på kultursidorna i de stora tidningarna.

Men de verk hon skapade, med sin finstämda blandteknik av applikationer och broderi, var enligt min uppfattning stor konst.

Utsikterna

Få kunde som hon fånga själva essensen av det landskap hon skildrade, där fjällen möter skogen och skogen möter fjället, de blånande utsikterna i Härjedalen, och det lillas övergång i det stora.

En kung Karls spira som står halvt utanför bilden och bjuder in oss att låta blicken försvinna uppemot fjällvidden. Eller, se där hur bäcken rinner liksom förbi oss där vi står, förbi krypvide och ljusa björkar, runt de ranka snögranarna som klär stigningarna när du går upp mot fjället.

Och alltså, framför allt, utsikterna.

Luften

Man står där, ser – och är där.
Fjälluftens höga klara doft slår emot en, omger en, lyfter tiden ett ögonblick.

Och skogens mörka tyngd öppnar sig, mjukt men allvarligt.

Och man är tacksam över att ha fått ta del av detta.

Min födelsedagspresent senast jag fyllde jämnt.


Favorittavlan. Hänger i Ytterberg. Ej till salu, tyvärr.


Ett utsnitt av det landskap som är basen för tavlorna

måndag 1 januari 2024

Januari: Det oändliga havet


Ålands hav är bara en liten flik av oceanen.
Men det är havet. Även tillfruset och stillat, under is som också sträcker sig bortom horisonten.

Havet är oändligt. Det finns överallt, oclså inne i oss. Det reglerar vårt blod
Det fryser, det stormar, det drar sig tillbaka, det kommer åter.  Det bär, eller det brister.

Vi kan lyssna till det storma, eller se det vila.
Vi som är födda vid ett hav kommer aldrig undan det, om också det havet bara är en flik.
Vi, vars blick över havet är en utblick från en strand.

Man kommer aldrig riktig undan havet - det öppna, det frusna, det obevekligt utsträckta.





                                                                                           Vid Grisslehamn
                                                                                                                            Almanacka 2018: Vatten

___________________________

Temat för årets bilder är "Tolv år". 
Kalendern som månadsbilderna är hämtade ur innehåller bilder som  - i sin tur - är hämtade ur de kalendrar som jag gjort de senaste tolv åren. En för varje månad.
Temat är således att inget tema finns, bara en historia och många historier


_______________________  Förra året:____________________




söndag 31 december 2023

Tänk om det kunde vara som förr...


Tittar på en konsert på tv.  Så där som man ofta gör, utan djupare koncentration, med avspänt avnjutande av vacker musik – i det här fallet från planen utanför Eiffeltornet.

Och påminns åter om hur bra det skulle vara om man kunde få veta vad det är som spelas och sjungs, vem som skrivit och vem som framför det.
 Just detta är något av en örhänges-konsert, och visst, Halleluja-kören eller An die Freude är ingen svårighet att placera, men allt är inte lika självklart. Andra gånger ännu  mindre.

Tänk vad smidigt det skulle vara!

Förvisso glimtar det in en liten skylt några sekunder när stycket inleds, men det vill till att man ser upp då (och memorerar).
Det är som fotbollsmatcher på 60-talet, när ställningen visades i grafik en gång i kvarten.  Den som kom in mitt i sändningen fick gissa vem som ledde. eller försöka lista ut det av Putte Kocks kommentarer (Ja, det var verkligen så).

Jag var med

Sport i dag är full av grafikskyltar, de flesta förträffligt klargörande och användbara – och jag är stolt att kunna säga att jag är en av dem som bidragit till den utvecklingen;  när vi på SVT:s text-tv började lägga in matchställning, mellantidslistor och tennisräkning på det tidiga 80-talet var vi pionjärer.

Uppmärksamheten har riktats mest på målservicen och sidan 377, men det var bara en av de saker vi utvecklade. Grafiken påverkade själva tv-mediet.
Det tog snabbt fart. Våra text-TV-kolleger i andra länder såg också snabbt möjligheterna, och producenterna av direktsänd sport var inte sena att förstå vad publiken ville ha.
I dag är sportgrafiken självklar, vardagsmat. Någon gång till övermått.

Men det är alltså när det gäller idrotten.

Men vi hade ambitioner för all annan tv också, då på det tidiga 80-talet.
Rollistor och resuméer för fiktionsprogram – drama och film.
Innehållslistor för musikprogram – det som jag saknade till den där konserten. Och sådant.
Vi jobbade en hel del med sådant de där första åren, när mediet fortfarande var på väg att formas. Men resurserna var knappa – ”vi måste koncentrera oss på kärnverksamheten"  som det hette i chefskorridorerna – och vi fick aldrig heller riktigt den respons som vi fick från sportpubliken.

Men tänk om

Jag kan i och för sig förstå att formmedvetna bildproducenter inte vill ha sin konst ”störd” av en massa information till publiken. Så har det alltid varit.

Informationen finns ju ofta tillgänglig någonstans, om man tar fram telefonen eller paddan och googlar sig fram till rätt källa utan att förlora sig i annat intressant på vägen.
Det är bra, det är praktiskt, det kan man göra.

Men tänk om man kunde få mer information med ett snabbt knapptryck, som den gången?