Nä, dum är han ju inte

Det finns de som tycks tro att Donald Trump är dum.

Men det är han ju inte. Obildad, kortsynt, hänsynslös, ja vad allt som kan sägas. men dum är karln inte.

Det senaste utspelet om att lämna Syrien är tyvärr närmast genialiskt ur ett trumpskt perspektiv.

Genom att lämna fritt fram för kamrat Erdogan att krossa kurderna i Syrien bäddar han för en ny flyktingvåg till Europa – och kanske även nya terrordåd – något som förstås vattnar trumpska och trumplika stämningar här.

Och han gör det i full vetskap om att EU, förutom alla sina interna problem och motsättningar, är bundet av sitt flyktingavtal med Turkiet, och inte kan stiga in med mer stöd till Syriens kurder.

Samtidigt ger han Ryssland fria händer i Syrien.

Det är faktiskt det kanske mest otroliga med Trumps politik, hur han har lyckats manövrera USA att stödja ryska intressen.
Det är långt från Dylans gamla ”With God on our side”, det:
I´ve learned to hate Russians all through my whole life

If another war comes, it’s them we must fight

Är just det bra eller dåligt?

Därom må var och en.

Men det finns dagar då man kan tvivla på att lillefar Putin vill oss alla väl.

För övrigt tror jag att det är en liten smula enklare att förstå den till synes erratiske USA-presidenten, om man tänker på hur man normalt gör affärer i stora bolag.

Man strävar aldrig efter att komma till tals med alla på en gång, utan man jobbar med eller mot en i taget, gör affärer med den man just nu gör affärer med – vänskapliga eller fientliga, till bådas gagn eller enbart egen vinning. Det andra blir en stund ett brus av i övrigt lika.

Så bedriver man affärer, men sällan politik. Där krävs en annan helhet (inte för att politiken skulle ha någon moralisk eller annan överlägsenhet, utan för att det skall kunna fungera)

Men, tycks det mig, så bedriver Trump politik.

Och kortsiktigt förefaller det ju framgångsrikt, och med tidens favoritord – ”smart”.

Långsiktigt är jag en smula mer orolig.