Februaribilden: Ljuset är det samma

Träden är av silver.
Men hur man än spanar så finns där ingen ljusning längre fram, bortsett från en och annan mötande bil.
Vägen fortsätter och fortsätter, men det ljusnar inte.

Det är ingen bild av oändligheten, för vägar leder någonstans.
Därifrån leder sedan naturligtvis en annan väg, andra vägar, vidare.
Någon annanstans. Det är nästan orkeslöst banalt.

På så vis kan man möjligen säga att vägarna är oändliga,
även om vägen inte är det.
Men till vad nytta?

Egentligen borde februari vara en ljusmånad. Tidsförskjutningarna morgon och kväll är snabba och ohejdbara.  Men det är för kallt, för stelt, för slutet.
Det är vinter.
Bara vinter.
Och ljuset utefter vägen är det samma, oförändrat, oföränderligt.


Men träden är av silver

                                                                                                      Väg 83, Hälsingland

________________________________


Januaribilden: Vägen framåt