Angående stora och små länder och världspolisen

Det fanns en tid då man inte självklart ansåg att lösningen på ofullkomligt, dåligt eller rentav ont styre i en stat var att USA lät byta ut ledningen i denna stat.
Med direkt våld, eller med andra maktmedel.

Att man tvivlade på detta av två skäl – dels det principiella och moraliska, att lösningen på ett lands problem i första hand måste sökas i landet självt och av dess invånare – det är ju liksom demokratins grundidé.

Dels också det praktiska, att spåren förskräcker; de ”lyckade” exemplen är få, framför allt för länderna själva men även för världssamfundet och USA självt. 

De uppenbart misslyckade flera.

I många små länder, som Sverige, fanns dessutom en oro för att tankefiguren att en stor makt hade rätt att påverka och till och med ändra styret i en mindre grannstat kunde sprida sig; vi har alltid hyst en viss oro för att den kunde fått fäste i Moskva.

En oro som skärpts vid vissa tider i den inte alltför avlägsna historien.

Ack hur avlägsen känns inte den tiden, den debatten, de ställningstagandena i dag!