Genom unika kontakter har vi kommit över några sidor från Värsta Sveriges Televisions text-TV-arkiv från våren 2027.
Det handlar om såväl politik som juridik, och inte minst de allt tätare band som går mellan dessa viktiga journalistiska bevakningsområden.
 |
| Midsommarfirande på hembygdsgården Gammelträde |
 |
| Midsommar: J fångar vyn över Kyrksjön från bryggan vid Gammelträde |
 |
| Naturligtvis var vi ute på ön också. |
 |
| Fint med eld i stora spisen, men inte helt perfekt för ett sällskap fullt av astmatiker. |
 |
| Den här gynnaren vållade oss vissa besvär, sedan den fastnat i vänster backdäck. Som tur var befann vi oss ganska nära Däckab i Sveg när det stod klart att däcket hade pyspunka. |
 |
| Ett fint blåbärsår, men det blev aldrig plockat de stora mängderna i år |
 |
| Äntligen kom vi upp på berget på fastlandet norr om sommarön. Fin utsikt över Ljusnans nordligaste punkt i Hälsingland och över ön. Och hela landskapet däromkring med Tranmyren, Flornipan och allt. |
 |
| Fotbollssäsongen var som sagt en ganska luguber historia. Men till sommaren hade i alla fall Svedjevallens matta återfått sin normala lyster. I bakgrunden Bauerska villan , byggd för konstnären Eugen Bauer (bror till den mer kände John B), och för länge länge sedan min svärmors hem. |
 |
| Ja, jag sade ju att vi fick en del potatis. En del var lite speciella av sig. |
 |
| Annat får man bekväma sig till att köpa. 42-årig bröllopsdag firades med rökt röding, torkat renkött, älgkorv & en del andra delikatesser hemförda från en dagsutflykt uppåt fjällen. |
 |
| Ytterligare annat får man plocka i myrkanten. Inget vidare hjortronår på våra platser, men lite fick vi som synes ihop. |
 |
| En annan utflykt tog oss till Sundsvall, där vi såg Djurgårn spöa Giffarna. På vägen tog vi oss via en verkligen eländig väg (den utmattade föraren vilar ut på bilden...) till Flataklack, som bjuder på fina utsikter och en trevlig servering, men vars pretentioner på att vara Sveriges mittpunkt är minst sagt skakiga. I Ytterhogdal håller vi förstås på att den verkliga mittpunkten finns - i Ytterhogdal. |
 |
| Matchen var avgjord redan i första halvlek, trots att Giffarna tog ledningen. En fin eftermiddag i solskenet |
 |
| Augusti gick in, och det blev dag att stänga på ön, där en takhuv nu pryder (och förhoppningsvis skyddar) skorstenen. Båten fick dock ligga i, eftersom plåtslagar-Bosse skulle återvända och fixa en takstege också. |
 |
| Och så blev det dags för Johan att ge sig hem. |
 |
| Och även vi gav oss av - via fjällen och Norge. A-L på "Utsikten" vid Skarvruet, som verkligen gör skäl för namnet; på bilden syns Skarvarna och gränsfjällen, åt ett annat håll Helags och Mittåkläppen, åt ytterligare ett Sonfjället (och på närmare håll Funäsdalsberget). |
 |
| Vi tog en liten sväng in i Norge också |
 |
| Man är inte ensam på vägen... |
 |
| Och så är det ju bärsäsong. God tillgång på tranbär, både vid Långströmssjön och vid Åsan-vägen. Räcker för er också, om ni har vägarna förbi. |
 |
| En ny utflykt upp på det där berget blev det också, nu med träden i höstskrud. |
 |
| Medan hemmaförlusterna fortsatte 😞 Men jag vann en låda med kött från Björks i Färila på matchlotteriet en gång. Efter 30 år på Svedjevallen var det faktiskt dags! |
 |
| 100-årsminnet av att Inlandsbanan blev färdig på hela sträckan Brunflo-Sveg firades med ångloks-draget tåg på besök i Överhogdal (själva mötespunkten den gången 1922 låg mellan Över- och Ytterhogdal) |
 |
| Till höstens sista besök hade vi äntligen, efter många turer, fått den nya diskbänks-skivan på plats. |
 |
| Vinterstängning, alltid lika vemodigt. Trädgårdsbordet och stolarna hopfällda och inställda i "blå rummet". |
 |
| Fast ölandstoken ropar att vintern dröjer länge än! Vi får hoppas, av många skäl, att den har rätt. |
 |
| Första besöket för året dröjde länge. Inte förrän i början av maj kom vi upp |
 |
| Våren hade inte heller haft så bråttom. Istäcke längs stränderna när vi spanade över mot sommarön. Båten fick ligga kvar på land denna gång. |
 |
| Om våren dröjt så hade vintern haft att göra. Flera knäckta träd mötte oss på tomten. |
 |
| Å andra sidan växer granarna, som någon gång i framtiden skall bli en snygg granhäck, till för fullt. |
 |
| Långsamt, långsamt fortskred våren längs Buanvägen |
 |
| Och vi tog itu med säsongens arbete; här rengör och kittar A-L fönster |
 | ||
| Medan övertecknad tog sig an vindfällena. Vadå könsroller? |
 |
| Förutom vindfällena var det dags att ta hand om den halvstora björken vid bastuboden. |
 |
| En stund vid huggkubben senare. |
 |
| Men allt var inte glädje - säsongen med YIK blev inte så rolig som man hoppats - ett tag strök faktiskt nedflyttningsspöket omkring och störde. |
 |
| Och vid säsongens början var inte ens Svedjevallens vanligtvis så fantastiska matta sig riktigt lik. |
 |
| Häromåret vann jag ett fantastiskt fint lapptäcke på lotteri vid hembygdsdagen i Huskölen. Det pryder nu min säng i byn. |
 |
| Allt var som sagt inte arbete. Ibland fanns tid för en fika "på framsidan"... |
 |
| ...eller en stund vid kaminen i nya huset, någon gång med ett litet glas med någonting i... |
 |
| Och så var det fåglarna. Hackspetten är fin, men egentligen inte en så välsedd gäst - en del exemplar ger sig gärna på hus, och det vill vi inte, förstås. |
 |
| Då är det roligare med domherrar (och domdamer, eller vad de kan heta) |
 |
| Mer och mer sommar. Bergenian blommar, runda björken blir grön |
 |
| Och Flamingosextetten kommer ut på grönbete (innan säsongen är slut är den dock nere i en kvartett; livet i nedre Norrlands inland är hårt för en flamingo) |
 |
| Så småningom blev det högsommar, och potatisen kom upp ordentligt. Blommade gjorde den aldrig riktigt, men en hyfsad skörd blev det, särskild med tanke på att vi inte köpt någon tjusig sättpotatis utan bara slängt ner några som blivit över. |
 |
| Sommar - den tid när solen går ned i norr. |
Så svinner långsamt höstens färgoch ljuset sjunker undanGrått vatten, gråa skogar, gråa bergOförändrat annorlundaHorisonten saknar gränsoch gränsen saknar fästeAv det som gick och det som komär resterDagern sjunker och drar bort,uppgår i det gråUndanglidande, flyende, kortVad väntar vi nu på?
* * *
”Ett tydligt nederlag för regeringen”, gastar rusiga
borgare.
Tydligt omedvetna om att de båda partier som suttit i
regering sedan 2014 har gått framåt, det som har haft huvudansvaret allra mest.
Medan hela den gamla Alliansen backar.
Man kan också beskriva det så: saknad efter folkhemmet.
Två partier har gått fram mest: Det som vill ”återskapa” ett
drömt aldrig funnet folkhem, och det som vill rädda åtminstone ruinerna av det
folkhem som faktiskt existerade.
* * *
Fortfarande fylls jag av motvilja när jag tänker på alla dem
som jublade efter valet 2006 när Alliansen tog över, ”för att SD inte kom in”.
Alla visste vi ju att det bara var en tidsfråga, tid under vilken SD byggde upp
sin organisation och sin bas – och de borgerliga efter bästa förmåga förde en
politik som fick potentiella SD-väljare att vända sig mot makten och ”politikerna”
och ”såssarna”, när vård och omsorg såldes ut och infrastrukturen förföll.
* * *
”Äsch, SD:s nasse-rötter är väl inget problem. Lite nazism har väl ingen dött av!”
* * *
I femtio år har jag predikat – det finns inga förbättringar
som inte också innehåller försämringar, det finns inga nyheter utan nackdelar,
det finns ingen bekvämlighet utan baksidor. För mestadels döva öron, ofta
tillstoppade med proppar.
Men när försämringarna, nackdelarna, baksidorna av våra val nu
gör sig allt mer påminda kanske det långsamt sipprar in lite.
* * *
Att leva i nuet är faktiskt INTE samma sak som att strunta i framtiden och glömma det förflutna.
* * *
Om vi inte själva väljer vad vi vill avstå ifrån är jag rädd
att andra kommer att göra det åt oss.
* * *
* * *
Men tänk om det är de nuvarande elpriserna som faktiskt bäst avspeglar vad det egentligen kostar för oss att framställa denna energi på detta vis.
Den återkommande frågan ”när blir strömpriserna normala?” är naturligtvis fel ställd. Den självklara frågan måste vara: ”Hur anpassar vi oss till högre strömpriser?”
* * *
Ett enkelt sätt att både beskriva och förklara samhällskrisen är följande: Alldeles för få är beredda att avstå det minsta av det egna för det gemensamma bästa.
* * *
Förvirrande med alla dessa svaga och underpriviligierade
människor som i kommentarsfält efter kommentarsfält kampanjar för den starkares rätt
* * *
Varför tror du alltid att allt är någon annans fel?
* * *
Sorry, men folkbildning kan aldrig ersättas av litteraturkanon.
* * *
Intressant hur högern är så inriktad på den enskilde när det
gäller brott, och på företagen när det gäller stöd…
* * *
Jag undrar verkligen, de där som inte vill ändra nånting,
inte vill uppoffra nånting, hålla samma galna konsumtionstakt som nu.
Tänker de att vi skall vänja oss vid tokvärme, rekordtorka, skogsbränder,
skyfall, översvämningar, orkaner, smältande glaciärer och stigande världshav,
att det är ok och inget att bry sig om?
Eller tänker de att det är något som går över om man
blundar?
Eller att det faktiskt inte händer, är nåt som bara hittas
på av vänstervridna medier för att lura dem på deras rättmätiga
konsumtionsfest?
Jag undrar.
____________________________
Spretiga tankar i en valrörlse bortom verkligheten
Vad gjorde vi för fel?
Spretiga tankar efter lång tid:
Människor som tror att de blir fria bara för att de lämnas ensamma
Spretiga tankar om kriget 1:
Historien upprepar sig aldrig; men ibland speglar den sig
Spretiga tankar om kriget 2:
Ingen tror er längre
