Säsongspremiär i Nagasaki

Så var det dags för säsongspremiär.  För min del var det nära att jag fått ställa in, efter att jag gentilt nog fått överta hustruns förkylning, som redan hållit henne hemma från jobbet en vecka.

Men, något bedövad av både hostmedicin och värktabletter, kom också jag i väg till lördagseftermiddagens föreställning av Madama Butterfly.

Det är i grunden samma uppsättning som vi sett förut, fast då med Asmik Grigorian i titelrollen; denna gång var det den grekiska sopranen Alexia Voulgaridou, som i och med sin medverkan här har gjort debut på skandinaviska scener.  Hon gör det mycket bra, men riktigt till Grigorian når hon inte. Det är också mycket att begära.

En match att gå

Även kvällens Pinkerton har en match att gå – förra gången var det duktige Daniel Johansson som gjorde rollen på ett mycket imponerande vis – men Jesper Taube gör det med den äran, i alla fall musikaliskt (agerandet är lite svårare att bedöma uppifrån vårt tillhåll).

Deras gemensamma hantering av kärleksduetten som avslutar första akten är faktiskt riktigt riktigt bra, kanske den bästa som jag har hört live. Det sitter liksom ihop. Man tror på det. Och det känns som deras röster verkligen matchar varandra.

Jag är inte riktigt lika förtjust i Voulgairdous hantering av favorit-örhänget Un bel di, den är liksom aningen för köttig för min smak.

Låten är ju bra nog att hålla för det mesta, och det är inget dåligt framförande; jag skulle bara vilja ha den med lite mer förtunnad förtvivlan inlagd.

Mera komplicerad

Men kanske är det en avspegling av regissörens – i programmet redovisade – ambition att ge oss ett drama om verklig kärlek, inte en sjaskig historia om utnyttjande i kolonialismens skugga.

Hur trovärdigt detta är kan man ha delade meningar om. För mig förblir nog löjtnant B F Pinkerton en tanklös egoist utan vidare djup.

Butterfly är givetvis en smula mer komplicerad

Jag tycker som tidigare skrivet att det finns en möjlig läsning där hon är nästan lika ytlig, om än på ett helt annat sätt. En där hennes längtan lika mycket handlar om det nya, om grönare gräs, om någonting annat. Där kärleken till personen Pinkerton lika mycket handlar om längtan efter det som symbolen Pinkerton står för.

Jag medger att det inte rimmar så helt med hennes uthålliga besatthet, som är något som lyfts fram i just denna föreställning, men tanken finns där i alla fall.

Sköter sig

Sade jag att Hovkapellet sköter sig lika bra som vanligt?

Dirigent är unge britten Ben Gernon, som tydligen gjorde Trollflöjten här  i fjol men som jag inte tror vi har hört förut.

Som alltid är det roligt att sitta och följa Puccinis lek med olika ledteman, här framför allt fraserna från ”Star spangled banner” och variationer på melodin från ”Un bel di”, men också en elegisk tonföljd som återkommer och får mig att tänka på vind från havet (naturligtvis i medvetande om att Cio Cio-Sans hemstad är en hamnstad).

Kanske är det den lätta omtöckningen av medicinerna som gör att jag uppmärksammar detta mer än vanligt, kanske bara en slump.

(Sånt där gör ju Signore P lite varstans. Hemkommen om kvällen ramlar jag in i 3Sats utsändning av Tosca, som också är full av sådana återkommande motiv)

Som helhet hursomhelst en stark start på säsongen, som närmast fortsätter med nyss uruppförda Tristessa om någon tid. En föreställning som tyvärr inte ingår i abonnemanget, men som trots mycket fin kritik kanske inte lockar publiken i tillräcklig mån – i alla fall erbjöds vi abonnenter bra rabatt, som vi högg på.

Not:

Detta var säsongspremiär för abonnemanget. Vi har dock fuskat lite genom att bevista utdelandet av Birgit Nilsson-priset. Det bjöd emellertid inte så mycket musik, men desto mer tal med och utan kungafjäsk.

Dock fick vi höra Bryn Terfel live, och det är ju ganska stort, och dessutom unga sopranen Christina Nilsson, som gjorde en så stark Aida förra säsongen

_____________________________________________

Operatankar under fjolårssäsongen:

Farsartat slut hos Rosenkavaljeren

Genombrott eller comeback - Christina Nilsson i Aida

Fullt ös i Mykene - Elektra

En vacker saga i skum miljö - Askungen

Dracula - på bettet?

Magnifik Turandot på Folkoperan

Säsongstart med stjärnglans (Manon Lescaut)