onsdag 16 september 2020

Spretiga tankar, september 20

 


                                                                  

Radiorösten frågar sig hur man blir lycklig. Ännu en som inte förstått att lycklig inte är någonting man blir, utan någonting man är.

                                             *  *  *

De som tycker att något är för litet för dem, är vanligtvis själva för små.

                                             *  *  * 

Ack, dessa människor som ständigt skall rätta till verkligheten

                                             *  *  *

Att vara spåman är inte särskilt svårt: Det är bara fråga om att kunna identifiera det sämsta tänkbara utfallet

                                             *  *  *

Folk är ändå inte mer än människor  

                                             *  *  *

Allt detta jagande efter att ”göra världen fri från…”, att hålla rent, att släta ut, att äntligen få bort. Att befria sig från det som stör, det som skaver, det som oroar.

                                             *  *  *

Alltså: 
Somna på kvällen med tankar på prekariatet, på utnyttjade filippinska hemhjälpar, på skandalösa förhållanden på äldreboendena, på byggarbetsplatser utan skydd…  
A men orka!     Vakna pigg på morgonen och gå till storms mot namnet på en speedwayklubb.

                                              *  *  *

Klass, utsugning, ekonomisk makt.  Jobbigt!     Namn på saker.  Lätt

                                             *  *  *

Alltså – medborgare i USA, som vill befria sin stat från ”påminnelser om europeisk kolonialism”.  Vad tror de att staten USA egentligen är?

                                              *  *  *

Förslag: Vi ägnar oss mer åt verkligt arbete mot diskriminering i dag, och mindre åt symboliskt arbete mot rasism i det förflutna

                                             *  *  *

Mediernas olycksaliga benägenhet att vända sig främst till de högljudda

                                             *  *  *  

Anglicismer och klumpiga svengelska uttryck är inte ett språkligt problem.  Det är ett kulturellt problem.

                                             *  *  *

Numera är kejsaren är exhibitionist 

                                             *  *  *

Alla dessa onödiga jobb i den tärande sektorn: säljare, konceptutvecklare, organisationskonsulter! 

                                             *  *  *

Allt oftare tänker jag att Herostratos inte var så fel ute ändå

                                              *  *  *

Fortfarande gäller att upplysningen Detta har hänt är mer grundläggande för journalistiken än hävdandet av Detta borde inte ha fått hända. 
Först berätta vad som tilldragit sig. 
Sedan kritisera de tillkortakommanden som – eventuellt – finns att kritisera

                                             *  *  *                                                                                           

Kanske kan den här corona-erfarenheten hjälpa oss alla att tillsammans slå fast att ett par saker har blivit väldigt tydliga.   
Som till exempel att:
o Det tättbefolkade globaliserade samhället medför en ökande risk för pandemier som snabbt sveper över hela världen
o Ett system som bygger på minimal lagerhållning till förmån för just-in-time-tänkande, på nedskalat underhåll till förmån för kostnadsnedskärningar, och fragmentariserat beslutsfattande i enheter vars mål är att ge vinst, är sårbart i kriser, och särskilt sårbart i sådana kriser som kommer snabbt
o Ett ekonomiskt system som bygger på fortlöpande stegrad konsumtion kommer oundvikligen att få svåröverskådliga problem om något bryter denna stegring

                                              *  *  *

Det tycks för mycket och tänks för lite.   
Tycker jag

.

__________________________________________________

Misstro alltid den som talar i andras namn - Spretiga tankar i coronans tid och otid

måndag 14 september 2020

Sommaren i 50 bildtexter

Det är inte ett år då jag skriver en flödande berättelse om sommaren i Hogdalsbygden.
Den får flyta förbi i bildtexter.
Ungefär så var det också när det faktiskt skedde.


Strömt lågvatten,  båten ännu på land. Första besöket, ön oåtkomlig


Första resan i juni. Förväntans paus vid Arvidsbo på vägen upp


En ny dörr hade vi i alla fall fått monterad.



...men allt grot vid tomtgränsen, där förut var skog, det låg kvar

Å andra sidan - det var ett år då gräset växte som besatt, överallt, på tomten, i skogen, på hyggena

                                                                                  
Om du får oväntat besök...


...kan det vara svart eller vitt



A-L gick morgonpromenader - och fotograferade - på Åsanvägen

I början av sommaren fick man titta på fotbollsmatcherna på TV, vilket är lätt bisarrt när man bor sådär 300 meter från arenan

Men så småningom tilläts ett begränsat antal åskådare, vilket gladde sällskapet.
Eller om det mest var att YIK äntligen började vinna hemmamatcher.
Här vid 3-1 mot Gottne.

Vi firade - på avstånd - födelsedagen för familjens bolivianska del

                                      
Till sist kom vi över till ön, med hjälp av en säker roddare



Varmt var det där


Lunch på verandan, en klassiker


Blåbären gick till på ön - i massor


Det var inte dåligt med svamp heller, i början av sommaren


Sällskapets mer konstnärligt lagda fotograf hittade ett par stövlar


En liten utflykt till fjällen - först Klövsjö

Sedan Storhogna

Vi var inte de enda som kommit på den idén...
                                                                                                                                                                                                                 

Besök på hembygdsgården. Obligatoriskt.

Men vad skall man nu äta?



Äh, det får bli en våffla i alla fall!

Så satte sig J i sin hyrbil fvb Ljusdal och så småningom hem till Stockholm


Juli var svalare än juni, ni minns. Ljuset mjukt över Hoan.




Ännu ett besök ute på ön innan det var dags att stänga


Luckor på, Sommaren slut...
             
Fast inte riktigt än.  Visst, hem till stan ett varv, här rast vid Ångersjö

A-L begrundar mönstret på kyrkan i Enånger

Havet!
Kort stopp vid Skärså 


En första omgång kråkbärssirap förbereds hemma på Hornsgatan





Men det blev en färd till innan sommaren var slut.
Även denna gång längs kusten - här Trollharen

Lite senare på sommaren och lite dimmigare vid A-Ls morgonvandringar

Och rallarrosorna hade rodnat

Mer färg också i fjällen; blåbärsriset vid Storhogna var rött


Vandringen en njutning, vilka färgerna än är

Ibland är riktningen inte alldeles självklar


Men vyerna vida. 


Hemma i Hogdal väntade arbete - ett golv skulle läggas

Det krävde inte bara sågande och klickande av bräder, och tillägg av lister - även dörren behövde justeras innan allt var klart

Sommarens vanligaste gäster vid fågelmatningen var de banditmaskerade nötväckorna.
Så småningom vågade sig även talgoxar och en och annan blåmes fram, men artrikedomen är inte imppnerande.
Något samband med avverkningen kanske, den som lämnade allt grotet kvar?


Egentligen var det ju bara dörren till boden som skulle målas. Men ett tag såg det nästan ut att bli tvärtom...

Nå, till sist blev det hela klart.  Här krävdes det dock bygge av ett nytt insteg (och en ny liten stege...)

En utflykt till, till utsiktstornet på Fnussjen
Däruppifrån syns tydligt hur Ytterhogdal bara är en liten liten glänta i skogen

Möte med dubbla budskap på vägen hemåt

Kväll vid Fulan. Kyligt men vackert.


En gång var det ett hus, nu bara stockar som sjunker ned i jorden.  Sörsjön.


Nästa morgon grå regndimma över Sörsjön
Årets utlandsresa gick till Norge.




Sista stopp på vägen hem. Man kan fundera en del över grundplanen till Västerås domkyrka.