Jason Isbell: När riktigt bra kunde ha varit bättre

Jag har varit på rockkonsert.
Det är första gången på sex år, visar det sig. Länge är det sedan den tid då "konsert" var lika med just rockmusik, och man (jag) betade av ett antal sådana varje år. 
Länge sedan och sent nu. Mycket tid är det.
Då är det nästan som en tanke att det var Jason Isbell jag lyssnade till och såg.  Så mycket tankar om liv och tid och mänskliga villkor och vad som är svårt och vad som eventuellt gör det uthärdligt - eller inte alls - som strömmar genom hans låtar kan få andra artister briljera med.

Isbell brukar klassas som en americana-artist, understundom till och med som country. Det senare är kanske sant i den meningen att hans musik har en av sina rottrådar ner i countryn, men inte mer; själva ordet leder tanken vilse.
Americana, vad det nu egentligen egentligen är, är förstås sant, men inte hela sanningen. Vi är ganska långt från John Stewart här, inte minst live, som ju var vad det handlade om. Musikaliskt är detta rock, varken mer eller mindre.

Men americana-begreppet handlar ju till stor del om texterna. Och Jason Isbells texter är fulla av USA - och framför allt av det USA som många svenskar verkar stå främmande och frågande inför-
Trailerparkernas och truck-stoppens USA; de öden han skildrar, på ett sätt så att alltihopa verkar självbiografiskt - och någon gång väl faktiskt är det men mycket mer sällan än det är lätt att tro - är ofta trasiga, ofta sorgliga, inte sällan ganska solkiga, någon gång tragiska.

Till och med när han skildrar lyckan - som i "If we were vampires" eller "Letting you go" smyger oro, sorg och vemod sig på och tar med sig sången någon annanstans.
Och under ligger nästan hela tiden en uthärdandets heroism. Om än ibland mycket djupt under...



(Jason Isbells livshistoria kan andra berätta. Det är bara att googla.)

Det handlade ju om en konsert.
En rockkonsert. Jason Isbell och hans 400 Unit på Annexet i går.
Den var väldigt bra.
Men lämnade mig med en känsla av att det kunde ha varit ännu bättre.
Den byggde runt låtar från den senaste skivan, Weathervanes, som absolut inte är någon dålig skiva men knappast tillhör hans starkaste - och det var alltså en tydlig slagsida åt rocken, komplett med ett antal (iofs mycket kompetenta) gitarrsolon och gitarrsolo-dueller med Isbell själv och bandets gitarrist Sadler Warren.
Som sagt väl spelat, men jag tror att det är få som går på Isbell-konsert för att se två killar som står mitt emot varandra i ett hörn av scenen och försöker överglänsa varandra.

De flesta verkade - som jag - mer begeistrade över materialet från den i fjol tioårsjubilerande klassikern "Southeastern" - uppsluppet botten-sorgliga "Elephant", slagnumret "Cover me up" som gavs en finstämd, nästan lite soulig behandling; att "Stockholm" drar ned jubel i staden med samma namn är givet, men t.o.m. bottensänket "Super 8" fungerade hyfsat i en något Springsteen-artad version väldigt långt från det mer finstämda som Southeastern annars har sin tyngdpunkt i.
Min personliga favorit Flying over water kom också med.

Med den katalog Isbell har är det klart att det var mycket man skulle ha velat höra som inte kom med;  jag hade gärna hört något från Drive By Truckers-tiden, liksom mer från näst senaste skivan Reunions (enda representanten Overseas gavs en rätt pliktskyldig behandling).
Men det är som det är.
För den delen kunde jag ha tagit rubbet från "Southeastern" också.  Men man kan absolut förstå artister som är trötta på att publiken alltid vill höra samma gamla låtar.

Men lite färre från Weathervanes, och utrymme åt sånt som Flagship eller Letting you go eller Speed Trap Town eller Danko/Manuel eller New South Wales eller...

Och är egentligen Alabma Pines en rocklåt?

Det var bra ändå, det var det. Men hade det inte avslutats med en seeeeg version av This aint it från senaste skivan, som väl illustrerade sin egen titel - utan i stället med förslagsvis Outfit, som vad jag förstår har avslutat många konserter förr, så hade åtminstone jag gått därifrån väldigt mycket nöjdare.

Vi tar den här i stället:
, 



PS - att Jason inte snackade politik, utom antydningsvis i ursäkten inför en något oförberedd kisspaus, var ganska skönt, faktiskt - det har blivit en väldig överdosering av USA-val senaste tiden - även om hans insikter kanske hade varit mer klargörande än en del annat man hört  DS

______________
Låtarna i inläggen kommer från tidigare konserter; ännu verkar inte från i går ligga upp

Setlist

 

 

1. 
   Save the World  
   Play Video
2. King of Oklahoma
   Play Video
3. Strawberry Woman
   Play Video
4. Last of My Kind
   Play Video
5. Death Wish
   Play Video
6. Alabama Pines
   Play Video
7. Elephant
   Play Video
8. Super 8
   Play Video
9. Volunteer
   Play Video
10. Different Days
    Play Video
11. Overseas
    Play Video
12. Stockholm
    Play Video
13. Flying Over Water
    Play Video
14. If We Were Vampires
    Play Video
15. Miles
    Play Video
16. Cover Me Upay Video
17. Encore:
18. 24 Frames
    Play Video
19. Cast Iron Skillet
    Play Video
20. This Ain't It

November: Som det känns

November
Mörkrets månad är nu här

Med tunga steg i gräs och grus,

och ibland gravarna

Långt innan året vänder,

vi skall djupare in i det obekanta, famlande

där vägar inte finns och märken inte syns

De som tror kan be, men vi

som saknar band kan bara vrida våra händer

November kommer, tung av mörker,

och dov av saknad, skoningslös och trög,

höljer den de krympande dagarna

och släcker varje ljus som någon tänder

Så skrev jag nyss i dagens dikt den allra sista dagen i oktober, i krigets och naturkatastrofernas bistra tid, när den rena ondskan smyger runt huset och inte ens det som nyss gav en smula hopp kan riktigt trösta oss eller lugna oss.

Och det är så det känns.
Men ändå.
Ändå...

__________________________________________________________

Tidigare månader

Oktober: Var redo

September: En bro
 Augusti: Sommaren och minnena

Juli: Trädet står kvar

Juni:  Himlen är alltid nära

Maj: Den ofattbara tiden

April: Det osäkra

Mars: Man vet aldrig
Februari: Den svåraste
Januari: Det oändliga havet

___________________________

Temat för årets bilder är "Tolv år". 

Kalendern som månadsbilderna är hämtade ur innehåller bilder som  - i sin tur - är hämtade ur de kalendrar som jag gjort de senaste tolv åren. En för varje månad.

Temat är således att inget tema finns, bara en historia och många historier

 

Spretiga tankar, lik förbannat

 

Ju fler människor man fäster sig vid, desto fler kommer man att förlora

                                                          *  *  *

"Acceptera dig själv just som du är", heter det, som om det vore lösningen.
Men nej, det har aldrig varit svårt för mig att acceptera att jag är den jag är.
Det är andra som av och till haft problem med det.

                                                          *  *  *

Jakten på bekvämlighet handlar ju uppenbarligen om att minska all fysisk ansträngning, all tidsåtgång och allt komplext tankearbete - således: den som har det bekvämast i världen är den som ligger i sin säng utan att röra sig, utan att tänka, med all tid i världen...

                                                          *  *  *

Man skulle vilja se fler kloka människor och färre dumma eller smarta.

                                                          *  *  *

Hjältarnas segrar är offrens nederlag; den delen glöms så ofta bort

                                                          *  *  *

Hur kan man bli arg på glada – eller för den delen ledsna – barn?
Det förstår jag faktiskt inte.
Däremot blir jag någon gång en smula sur på deras föräldrar.

                                                          *  *  *

Vi har sedan länge allt det väsentliga. Alltså krävs att vi vill ha det oväsentliga, för att konsumtionens hjul skall fortsätta att rulla.

                                                          *  *  *

Jag kan förstå dem som tycker att jag skall byta till något för att det är bättre – även om man inte alltid låter mig avgöra vad just jag tycker faktiskt är bättre.
Men att byta till något för att det är nytt?

                                                          *  *  *

Alla ni som älskar förändringar, nyheter, "utmaningar", att vara modern:
Några ord om er skuld.
Det, att ni aldrig har förstått eller brytt er om att alla inte tänker som ni, att alla inte känner som ni  - det gör att ni bär ett ansvar för de konvulsioner som nu går över vår värld.
Inte att ni själva känner så. Det är er fulla rätt.
Men att ni glömmer att det inte är det enda sättet man kan känna på.

                                                          *  *  *

Och hur alla snackar om AI som övervakningsproblem, eller fabulerar om att "robotarna ska ta över", när det verkliga hotet är hur gränsen mellan äkta och falskt, verkligt och påhittat, sant eller lögn,  beskrivning eller inbillning, hur den gränsen upplöses och helt försvinner.

                                                          *  *  *

Mänskligheten verkar nu som en man som börjat snubbla. Man hejdar fallet med ett snabbt steg framåt, men råkar därvid i än mer obalans, och måste ännu snabbare flytta den andra foten framåt, och så igen, allt snabbare tills man slutligen ligger där på ansiktet

                                                          *  *  *

Hörni, - den här Elon Musk, vad tror ni, har han nu kommit ut ur en högerextrem garderob där han i grunden vistats hela tiden, eller har han blivit så här för att han är arg och ledsen över att folk missunnar honom att få styra världen?

                                                          *  *  *

Många tycks fortfarande tro att det var "kapitalismen som besegrade socialismen" när muren och sovjetväldet föll - när det i själva verket var det öppna, fria samhället som besegrade diktaturen; så som det alltid har gått, i längden, så länge det fria samhället har kunnat hålla ut.

                                                          *  *  *

Alltså, den svenska världskrigsskulden.
Idisslandet av hur omoraliskt "vi" uppförde oss den gången...   Späkning till höger och vänster.
Men..:
Danskarna inrättade sig med nazisterna, skickade smör och fläsk söderut, lät bunkrar byggas längs hela kusten och skrev under antikomintern-pakten; norrmännen gav världen själva quisling-begreppet; finnarna gick i krig på Nazitysklands sida.; fransmännen slöt fred, upprättade Vichy-regimen, stod nazisterna bi i förintelsearbetet; schweizarna fick Tyskland att införa ett J i passen allt medan trafiken rullade; österrikarna jublade när deras landsman H förde hem dem i Riket; ungrarna lät pilkorsarna kasta ut samarbetsmannen Horthy som inte var mjuk nog för nazisterna, och en miljon judar kunde föras bort, och de gick med på östfronten tillsammans med rumänerna; italienare och spanjorer och portugiser var fascister själva.
Och många balters, polackers och ukrainares skamliga roll i Förintelsen går tyvärr inte att snacka bort, även om det absolut fanns många andra också.
Men vi - vi envisas ändå med att vältra oss i skammen över ett par tågtransporter, och kullagren som tågen rullade på.
Var vi nu inte riktigt riktigt goda, så måste vi ha varit riktigt jävla onda.
Tröttsamt.

                                                          *  *  *

Offentlighetsprincipen.
Jättebra. Central för vår demokrati.  Men en liten nackdel är förstås att den styr journalisters grävande, och därpå allmänhetens uppmärksamhet, mot sådant som kan grävas fram ur det offentliga.
”Staten”. ”Politikerna”, ni vet.
Är det verkligen hos dem mjölpåsen är mest förorenad?

                                                          *  *  *

De som kommenderar oss till den rätta sidan är sällan riktigt att lita på

                                                          *  *  *

Alla de som vill åka både gunga och karusell och kräver att få göra det gratis

                                                          *  *  *

Bra att minnas när man möter nyhetsförmedlingen:  Hälften av landets  journalister är faktiskt okunnigare än en genomsnittlig svensk journalist.

__________________________

Tidigare utgåvor:

Så mycket information, och så lite kunskap!
Spretiga tankar i väntan på hösten

Skadorna åstadkoms ofta inte av de få som går före, 
utan av de många som traskar efter.
Spretiga tankar i svensk sommar

Men jag vill inte tas till en annan värld.
Jag vill ha ordning på den som finns.
Spretiga tankar i försommaren

Många människor vet för mycket som de inte har en aning om
Spretiga tankar i vintertider

Sverige är verkligen ett land med traditioner
 – helst  nya varje år!
Spretiga tankar medan våldet sprider sig

Några riktiga nationalister har vi ju inte
Spretiga tankar i dödandets tid

Vill du helst ha för mycket eller för lite?
Spretiga tankar i mörkrets tid

Det är faktiskt inget fel på avundsjuka 
Spretiga tankar i en obekväm tid

Spretiga tankar i en tid utan val
Varför tror du alltid att allt är någon annans fel?

                 

Oktober: Var redo

Jag har alltid gillat den här bilden.
Det må vara full sommar, eller det är redan höst, eller våren har just kommit - man måste vara redo för vintern. Ingen vet hur snart sparken kan komma till användning.
Vi bor trots allt där vi bor, här uppe vi polen, även med ett allt mer söndertrasat klimat.

Men, när det nu är så, så som det är, med läget och klimatet och livet och allt det där, så kan man ju i alla fall försöka göra det bästa av det.
Måla sparken rosa.
Det kan vara en ömhetsgest, eller en klackspark, eller ett långfinger åt tillvaros envisa förtretligheter. Eller kanske var det bara så att det var den färg som fanns.
Vad vet jag - där står den i alla fall, sparken i Geilo, redo för användning.

Det är en viktig lärdom man får med sig när årtiondena börjat hopas bakom en: att det är bra att vara förberedd.
Både på det man väntar sig, och sånt man aldrig hade väntat sig. 

En dag är den rosa sparken just vad man behöver. Den och inget annat.

 __________________________________

Tidigare månader

September: En bro

Augusti: Sommaren och minnena

Juli: Trädet står kvar

Juni:  Himlen är alltid nära

Maj: Den ofattbara tiden

April: Det osäkra

Mars: Man vet aldrig
Februari: Den svåraste
Januari: Det oändliga havet

___________________________

Temat för årets bilder är "Tolv år". 

Kalendern som månadsbilderna är hämtade ur innehåller bilder som  - i sin tur - är hämtade ur de kalendrar som jag gjort de senaste tolv åren. En för varje månad.

Temat är således att inget tema finns, bara en historia och många historier

Spretiga tankar i väntan på hösten

 

Så mycket information, och så lite kunskap!

                                            *  *  * 

Vi har underhållning i stället för underhåll och geschäft i stället för gemenskap.
Och ett sammelsurium i stället för samhälle.

                                            *  *  *

De flesta människor vill ha lugn och trygghet omkring sig, och vill kunna känna igen sig i världen.
Det är detta som ger hopp om framtiden.
Och det är detta som fyller en med fruktan inför framtiden.

                                            *  *  * 

Alla de som förväxlar styrkan i det rätta med den starkares rätt

                                            *  *  * 

Längtar till den värld där ett nyhetsinslag eller en rubrik skulle intressera tittaren, inte som i dag enbart engagera hen.

                                            *  *  * 

Nej, vi svenskar är inte så upptagna som det påstås av att vara moderna; vi är bara paniskt rädda för att vara omoderna.

                                            *  *  * 

Vad får man om man importerar diverse ideologiskt gods från 1900-talets Italien och Tyskland och 2000-talets Ungern och överlagrar det med importerade manér från 2000-talets USA?
Ett "nationalistiskt" parti.

                                            *  *  * 

Det synes mig allt oftare som att tidö-regeringen är ett exempel på ett helt nytt fenomen i svenskt samhällsliv: Inte längre makten som ett sätt att föra politik, utan politiken som ett sätt att få makt.

                                            *  *  * 

Klansamhället erbjöd den enskilde skydd, när det inte fanns ett större samhälle som var starkare. När ett samhälle byggdes upp vittrade klanernas betydelse bort.
De som nu vill försvaga samhället, de som förvaltar arvet efter henne som sade ”there is no such thing as society”, de arbetar alltså i praktiken för att stärka klansamhället.
Det borde man kanske ta hänsyn till i debatten.
Allt handlar inte om hur många poliser man har att skrämma med.

                                            *  *  * 

Medierna rapporterar inte längre; de bara frossar.

                                            *  *  * 

Felet med antisemitismen är faktiskt inte att den riktar sig mot just judar.
Felet är vad den gör mot och säger om judar.
Det onda med Förintelsen var inte att man mördade just judar.
Det var att man mördade människor för att de var judar.
Den som inte ser detta enkla är antisemitismens hantlangare.

                                            *  *  * 

Det här att människor inte har några problem med att vara populister men sparkar bakut om de blir kallade det.
Att de inte tvekar att säga rasistiska saker, och stå för de åsikterna – bara de inte blir kallade rasister.
Eller fascister.
Att etiketten är viktigare än innehållet.

                                            *  *  * 

Tanke i idrottstid: Nej, han är inte bra för att han vinner - han vinner för att han är bra.

                                            *  *  * 

För hundratusende gången: Lagom är inte lika med medelmåttighet – lagom är lika med bäst.
Fundera på det, du, som är ”trött på landet lagom”.

                                            *  *  * 

Förr ansågs det en smula obildat att inte förstå äldre ord och uttryck, som ”vänaste” i nationalsången eller ”förlät” vid Lucia. 
I dag är det kufigt att faktiskt veta sånt.

                                            *  *  * 

Lustigt ändå hur många av dem som inte riktigt kan hantera en karta utan bara orienterar sig rakt fram med GPS, som skrattar åt att folk en gång trodde att jorden var platt.

                                            *  *  *

Staden är ju en permanent upplaga av de gamla marknaderna, där man träffades för att handla, för att bilda allianser, möta partners, att festa,  underhållas och utföra gemensamma riter.
Men, när vårt nöjesliv består i att titta på tv-serier, våra inköp av saker som allesammans är tillverakde i Kina görs med ett skärmklick, vår festmat levereras vid dörren av Foodora-bud, våra partnermöten svajpas fram på Tinder och våra riter upplöses i takt med själva föreställningen om det gemensamma - vad fyller staden för funktion då?

                                            *  *  *

Vetenskapens hybris: att vi någon gång skall förstå det innersta. Att komma till kunskapens gräns.
Dit kommer vi aldrig. Världen är inte så formulerad.

                                            *  *  * 

Alla de som tror att det måste hända för att det hände

                                            *  *  * 

Värderelativismen: alla sätt är lika bra.
Nej – alla sätt är faktiskt inte lika bra.

______________________

Tidigare utgåvor:

Skadorna åstadkoms ofta inte av de få som går före, 
utan av de många som traskar efter.
Spretiga tankar i svensk sommar

Men jag vill inte tas till en annan värld.
Jag vill ha ordning på den som finns.
Spretiga tankar i försommaren

Många människor vet för mycket som de inte har en aning om
Spretiga tankar i vintertider

Sverige är verkligen ett land med traditioner
 – helst  nya varje år!
Spretiga tankar medan våldet sprider sig

Några riktiga nationalister har vi ju inte
Spretiga tankar i dödandets tid

Vill du helst ha för mycket eller för lite?
Spretiga tankar i mörkrets tid

Det är faktiskt inget fel på avundsjuka 
Spretiga tankar i en obekväm tid

Spretiga tankar i en tid utan val
Varför tror du alltid att allt är någon annans fel?

September: En bro

September är en landningsbana / för alla som saknar vingar, 

skrev jag en gång i en dikt. Och visst är det så.

Men kanske också en bro, från sommaren till hösten, genom den vacklande veckade tid som inte vet vare sig ut eller in. Högt över och rakt igenom. 

Man är fortfarande där, och man är redan annorstädes.

Sommaren är slut men hösten har inte kommit
Sommaren är kvar, men hösten är här.
September är en sommar som är höst.
September är en höst som ännu minns sommaren.

Och om du nu säger att alla månader är så, så har du kanske rätt.
Och ändå inte riktigt-

För med september är det ändå på ett annat vis.
Kanske, tänker jag, för att i september är det inte alltid vi som rör oss genom landskapet och tiden. Utan de som rör sig genom oss.

Eller så är det på ett helt annat vis.

 __________________________________

Tidigare månader

Augusti: Sommaren och minnena

Juli: Trädet står kvar

Juni:  Himlen är alltid nära

Maj: Den ofattbara tiden

April: Det osäkra

Mars: Man vet aldrig
Februari: Den svåraste
Januari: Det oändliga havet

___________________________

Temat för årets bilder är "Tolv år". 

Kalendern som månadsbilderna är hämtade ur innehåller bilder som  - i sin tur - är hämtade ur de kalendrar som jag gjort de senaste tolv åren. En för varje månad.

Temat är således att inget tema finns, bara en historia och många historier

Augusti: Sommaren och minnena

 

Allt är inte slut, men sommaren har passerat sin höjdpunkt.
Om det nu går nedåt, uppåt eller bara fortsätter framåt kan man ha delade meningar om.
Men tiden blir en annan tid; dagarna förlorar utrymme till nätterna, mörkret mörknar. Augusti är en extra tröja på.

Så var det alltid, och ändå vänjer man sig aldrig riktigt. En besvikelse är oundviklig i dessa stunder, oberoende av vad som nu väntar oss, vad vi nu väntar på.
Även den som inte förväntar sig något kan drabbas av besvikelse.

Kvar blir, förstås, minnen.
Opålitliga, kringdrivande, skiftande - och sanna.
Minnena är speglingar av det som varit, de är skapade av det som varit, men de är inte det som varit.
De är inte det som finns kvar, utan bilder av det som fanns.
Man kan låta en bild påminna sig om det.
Om speglingar.

Och om att en linje som ser rak ut kan speglas böljande

 ___________________________________

Tidigare månader

Juli: Trädet står kvar

Juni:  Himlen är alltid nära

Maj: Den ofattbara tiden

April: Det osäkra

Mars: Man vet aldrig

Februari: Den svåraste

Januari: Det oändliga havet

___________________________

Temat för årets bilder är "Tolv år". 

Kalendern som månadsbilderna är hämtade ur innehåller bilder som  - i sin tur - är hämtade ur de kalendrar som jag gjort de senaste tolv åren. En för varje månad.

Temat är således att inget tema finns, bara en historia och många historier