Sorbisk utflykt

Stationen i Görlitz

Visste ni att det faktiskt finns två ganska skilda varianter av det sorbiska språket?
Inte jag heller, förrän jag kollade i samband med vår utflykt till Görlitz.
Lågsorbiska och högsorbiska.
De talas av sammanlagt 20-30.000 personer i det där hörnet där Tyskland möter Polen och Tjeckien.

Lågsorbisk stationsskylt

Nu vet ni det.

I just Görlitz talas numera tyska - och polska - men Cottbus där man byter tåg är centrum för lågsorbiskan, som numera bara räknar sådär 6.000 talare.
Högsorbiskan längre söderut har sådär tre gånger så många.
Den enda sorbiskan vi veterligen stötte på var stationsskyltar och gatuskyltar i Cottbus. Om någon av de 6.000 kom i vår väg så talade vederbörande tyska.

Det är lite intressant att veta ändå.

På universitetet lärde man sig (dåförtiden) att det för sådär tusen år sedan fanns fem skilda slaviska/baltiska folk vid Östersjöns sydöstra kust -och uppräkningen sorber, vender, kasjuber, polaber och prussare, blev som en liten ramsa. 

Och man fick vidare veta att polaberna med tiden blev polacker (ungefärligen), medan prussarna gav namn till Preussen och försvann, venderna slogs mot danskarna och kom in i den svenska kungatiteln ("Vendes konung" var ännu Gustaf VI Adolf) för att sedan uppgå i andra folk, att kasjuberna bara var borta (fast Günter Grass skrev att hans farmor var kasjubiska) - men att sorberna var det enda av de fem som fanns kvar som eget folk, en liten spillra, men i alla fall.
Där nere i hörnet i dåvarande DDR.
Allt det där stämde väl bara sådär, men det fastnade.

Vår väg till dessa historiens spår var denna gång delvis kantad av modernitet, att inte säga hyper-dito:

Äventysbadet och inte minst dess namn känns möjligen lite malplacerat
i det senhöstliga Brandenburg

J studerar östlig tysk arkitektur

Uppehållet i lågsorbiskans högborg blev kort, mellan två tåg bara, men vi hann med en liten promenad i kvarteren invid järnvägsstationen, där den ser ut som en ganska typisk småstad i östra Tyskland.

Snart nog gick lokaltåget till Görlitz, med oss ombord. Konduktören dubblerade som försäljare av lättare förfriskningar, och vi unnade oss varsin Cola.

I Görlitz åker man spårvagn (det kan man göra i Cottbus också, för övrigt,
det verkar vara ganska mycket spårvagnar i de nya förbundsländerna), och det gjorde vi, från järnvägsstationen till stadens mitt.

Görlitz har som nämnts på annan plats en ganska fin och välbevarad stadskärna.
Hur mycket som helt enkelt klarat sig undan krigens härjningar, och hur mycket som eventuellt är återskapat, vågar jag inte säga, men tror ändå att det första överväger.

Jämfört med Berlin känns staden definitivt mer syd-centraleuropeisk,
betydligt mer av Sydtyskland, Österrike, Tjeckien, Ungern.
Fågelvägen är det också närmare till Prag än till Berlin.

Obermarkt. Definitivt inte Berlin

Här nånstans i närheten åt vi lunch

Efter lunch var det dags att ge sig över Neisse och in i grannlandet för att få en kopp kaffe,

Sa jag "lite sydligare"?
Palm på bron över till Polen

Görlitz låg en gång på båda sidor om Neisse, så som städer plägar göra vid floder, men 1945 var det slut på det. Gränsen blev den bekanta Oder-Neisse-linjen och av staden blev två - det fortfarande tyska Görlitz på vänstra stranden som blev och är Tysklands östligaste stad, och det polska Zgorzelec på högra stranden.

Gränsen är numera knappt märkbar för en turist. Där finns förvisso gränspålar av i regionen tradtionell modell i schwarz-rot-gold respektive rödvitt, och ett par stadiga polska gränsgendarmer stod parkerade vid brons bortre ände (och ville vid försiktig förfrågan INTE låta sig fotograferas), men annars är det bara att knalla på.

Utsikt mot norr från bron. Tyskland till vänster.

Peterskyrkan sedd från polska sidan

Detta var alltså mitt första besök i grannlandet, och någon analys av polska förhållanden är inte aktuell. 

Vi fick en fin promenad och alldeles förträfflig espresso på Czarna Caffka, med utsikt över floden. Det var ungefär allt. 

Men nu behöver jag i alla fall inte skämmas lika mycket över att aldrig ha besökt ett av våra viktiga grannländer...

Den höstliga utsikten från Czarna Caffka.
Neisse flyter, osynlig på denna bild, borta till vänster

Det är inte alldeles lätt att vid en snabb blick avgöra vilken del av staden,
 och således vilket land, som man befinner sig i. Skyltarna säger dock att detta är Polen.

Åter till Tyskland över en annan bro, bara ett kort stycke uppströms - men härifrån ser Neisse  plötsligt väldigt mycket mer pastoral och maklig ut.

Så "hem" till Berlin samma väg som vi kommit, med kort byte i Cottbus, där vi påmindes om att det lokala fotbollslaget, Energie Cottbus som spelar i 3 Bundesliga,  åtnjuter folkligt stöd trots att de just genomgått en överhalning med 1-4 i det sachsiska mötet med Leipzig i cupen: 

I Berlin såg det ut som vanligt.

Bortsett från att det inte regnade där heller just denna dag.

________________________________________
Far och son i Berlin - noteringar från en regnig resa.