Tekniktrötthet i själva språket

Det slår mig att ett skäl till att jag på senare år har fått allt svårare att ta till mig och älska nya tekniska lösningar, nya finurliga smartheter, nya nyheter, kan vara språklig. Förvisso handlar det mycket om åldrande och mättnad och brist på upplevda behov, men det är också det här med svårbegripligheten i själva språket.

Det känns ofta som taffliga översättningar från möjligen redan i första läget hemgjord engelska, eller eventuellt från ett tredje språk via engelska – och det känns alldeles för ofta som om man velat göra sig lite märkvärdig, och inte låta som andra. Som man vill ligga i framkant vad gäller rent språkliga trakasserier av användaren.

Härförleden förstod jag efter ett tag att ”anslut ett konto” troligen betydde bara ”ange din epostadress” eller någonting mycket nära detta. Annars är det certifikat och verifieringar och formulor och olika fantasifulla förleder till suffixet ”app” och jag vet inte vad.

Beträffande app verkar det åtminstone hos vissa användare ha återgått till att betyda någonting väldigt likt ”dataprogram”, efter att vid genombrottet ha syftat på en viss sorts program utvecklade för telefoner, eller rättare vissa telefoners operativsystem.

Och så vidare.

Trött blir jag. Och – gammal är jag ju redan, men känner hur jag åldras alltför snabbt av att behöva slåss med detta.

När enkelhet och standardisering skulle kunna ligga så nära.