IS-resenärerna - vad göra?

Debatten om vad som bör göras med IS-terrorister.

En aspekt som alldeles verkar saknas bland de moraliska och moralistiska brösttonerna är frågan om riskerna i det kommande.

Bland alla dem som ropar ”Låt dem ruttna där de är!” verkar inte finnas en enda tanke på vad som händer om ett år, om tre år, om tio år?

När nyhetsflödenas sökarljus har svängt till andra arenor och terrorsekterna har hunnit re-gruppera och bygga nytt.

När fanatismen och hatet har fått fortsätta att gro i den fysiska och den själsliga öknen.

Vart riktar sig deras fanatiska hämndbegär då? De IS-terrorister som kommit från Sverige, vars enögda livsfientliga fanatism har formats här, vare sig de högtskrikande hanifbalisterna vill kalla dem ”svenskar” eller inte.

De som har växt upp i Örebro eller Göteborg.

Och som vi nu rekommenderas att bara strunta i.

Kommer de att strunta i oss, sedan?

Jag känner mig inte så säker på det.
    -   -   -   -

En annan sak som saknas i de högljudda opinionlive-artade debatterna är en översiktlig matris över vilka svenska medborgare eller andra här boende som skall anses berättigade att tas hit när de begått grova brott utomlands (eller anklagas för att ha gjort det), och för vilka brott detta skall gälla eller eventuellt inte gälla.
USA-medborgare uppväxt i till exempel Sala åtalad för heroinsmuggling i Indonesien, någon?

-            -    -    -    - 

Det är också jobbigt att veta att det faktiskt finns en modell som skulle kunna utgöra en lösning på IS-deltagande-problemet i stort, även om den naturligtvis inte skulle göra allt perfekt i en handvändning.

(Det senare är för övrigt ett väsentligt inslag i många stora och små problemkomplex, tidens avvisande av allt som inte är perfekt – avvisandet av den goda lösningen i brist på den fullkomliga).

Men den bästa modellen skulle förstås vara att sätta upp en internationell tribunal, i FN-regi, eventuellt formellt knuten till Internationella domstolen i Haag, och rannsaka och döma IS-terrorister i den. 

Och ja, man fick tugga i sig att Assads krigsförbrytelser, turkiska soldaters brott, kurdiska styrkors övergrepp och annat som inte hör till IS ansvar inte kom med där.

Allt har sin tid, och att man inte löser alla problem är sällan ett skäl till att inte lösa ett av dem.