Ännu en liten språklig spaning

 

Fundering vid  passerandet av "Training Centre" vid "Point Liljeholmen"

(men det kunde varit var som helst i stan)

Jag har länge undrat hur det kan komma sig att engelska (amerikanska) uttryck fortfarande tycks kännas så extra hippa och fina och liksom bättre för säljare, reklammakare och slika figurer.

Jag menar, engelskan är ju så vardaglig i det här landet, vi yvs ju över att vara så ”språkkunniga” (= engelsktalande), landet är nästan tvåspråkigt numer.

Engelskan är ett vardagsspråk som nästan alla behärskar.

Så varför trillar inte engelskan ner det allra minsta från positionen som det coola högspråket?

Det finns bara en rimlig förklaring: Engelskan är inte så hemtam.

Den är fortfarande ett häftigt språk som talas på film och i tv-serier. Den har inte alls blivit vardagsspråk i Sverige, som man ibland hör och stundom frestas tro.

I själva verket är svenskarna i gemen ingalunda så säkra i sina engelskakunskaper som vi brukar anta.

Vi använder alltså allt mer engelska inte för att vi behärskar språket så bra – utan för att vi inte gör det…



_______________________________________

Prepositioners positioner

The Language of Honour and Heroes 2.0