onsdag 8 april 2020

LIX-talen och dikten, en liten illustration

Kom att diskutera LIX-tal med en vän.  
Ni som följt med från början vet vad jag tycker om sånt

Men det fick mig hur som helst att göra en liten test.
Jag kollade en dikt som jag skrev för något år sedan, och som jag tyckte kändes lite aktuell när jag ramlade på den häromdagen.
Den fick ett LIX-tal som var så högt att det förvånade mig storligen:

Vad betyder det att vara neutral?
Att avstå, eller att inte avstå –
Att dela eller inte dela
Att bara värja sig, eller att fly?

I drömmen ålar fortfarande värnpliktiga
medelst hasning i dikeskanten
så som visas i SoldF   Teckningarna är stiliserade
men tydliggör skeendet, också när skymning råder
och det fria kriget inträder    Det är knappast fosterlandskärlek
som driver dem,  men inte plikt heller
och inte gammal vana    Det är
viljan att få förbli neutral

Att inte tvingas välja     Att färdas
efter en väg som ingen annan har valt
Man önskar sig inte vingar
men stadiga skor        Det disiga ljuset
gör det inte möjligt att se alldeles klart,
det är aldrig möjligt att se allting alldeles klart 
Men det finns konturer att följa

Likadant med kartorna: de är alltid en förenkling
Men den förenklingen är också sanning
Därför att den förhåller sig, obönhörligt men nästan ödmjukt,
till landskapet     Och det är med kartans hjälp man kommer fram,
aldrig med en exakt avbildning av kaos

Att vara neutral är ingen flykt
men inte heller någon försäkring    Det är en åstundan
och ett åtagande: att själv välja sin frihet    Att inte vårdslöst
stjälpa ned sten i vågskålarna    Det finns många sanningar
men få som håller ut till hundra procent
Bara den som värnar rätten att missta sig
kan hitta några av dem 
Det är vackert så

Det är bara de fega
som alltid måste välja sida  


LIX-värde 65 = "Mycket svår, byråkratsvenska"

Så jag prövade att skriva den lite enklare. Nämligen så här:

Vad betyder det att vara neutral?
Att avstå, eller att inte avstå –
Att dela eller inte dela,
Att bara värja sig, eller att fly?

I drömmen ålar fortfarande värnpliktiga
medelst hasning i dikeskanten.
så som visas i SoldF   Teckningarna är stiliserade
men tydliggör skeendet, också när skymning råder
och det fria kriget inträder.    Det är knappast fosterlandskärlek
som driver dem,  men inte plikt heller
och inte gammal vana.    Det är 
viljan att få förbli neutral.

Att inte tvingas välja.     Att färdas
efter en väg som ingen annan har valt.
Man önskar sig inte vingar.
men stadiga skor.        Det disiga ljuset
gör det inte möjligt att se alldeles klart,
det är aldrig möjligt att se allting alldeles klart.  
Men det finns konturer att följa.

Likadant med kartorna: de är alltid en förenkling.
Men den förenklingen är också sanning.
Därför att den förhåller sig, obönhörligt men nästan ödmjukt,
till landskapet.     Och det är med kartans hjälp man kommer fram,
aldrig med en exakt avbildning av kaos.

Att vara neutral är ingen flykt
men inte heller någon försäkring.    Det är en åstundan
och ett åtagande: att själv välja sin frihet.    Att inte vårdslöst
stjälpa ned sten i vågskålarna.    Det finns många sanningar
men få som håller ut till hundra procent.
Bara den som värnar rätten att missta sig
kan hitta några av dem.  
Det är vackert så.

Det är bara de fega
som alltid måste välja sida.


LIX-värde 29  = Mycket lättläst, barnböcker

Det känns ju bra att kunna göra sina dikter mer lättillgängliga för läsaren.


onsdag 1 april 2020

April: Något återstår



Det blommar även denna vår

Krokusen tvekar inte
Den har sin tid    Den bara står
där, tar sin plats   Den lovar ingenting
den bara kommer,  finns där,  går –

Även fåglarna skall komma åter    Och vi återfår
sången, vingarna, det självklara och magiska
i själva varandet    Luften skall fyllas också detta år

Tiden bär förtvivlan, smärta, sorg, saknad, brusten frid
Ett mörker djupast inne i     
Och ändå står de där och blommar
Det är en svårbegriplig, bortvänd tid
Mycket vittrar, blåser bort   Men ändå: något återstår   
                                                                                                                Tanto