Spretiga tankar - i coronans tid och otid

Efter fem månader med covid-19, med massor av forskningsprojekt, utredningar och undersökningar, är det säkert mycket som vi vet. Och däribland också sådant som vi inte visste förut.

Men hur mycket är det ändå inte som vi ännu inte vet!

Vi vet fortfarande inte hur smittsam sjukdomen faktiskt är, vi vet inte hur dödlig den är, vi vet bara lite om i vilken utsträckning eller hur länge den ger immunitet, vi vet inte hur snabbt dess virus eventuellt muterar, vi vet inte ens riktigt när den började.

Och konkret i vårt land och vår världsdel vet vi mycket lite om hur många som faktiskt smittats, hur många som eventuellt burit på viruset utan att bli synbart sjuka eller vilka vägar den verkligen kom hit. Vi har en diffus bild av hur väl jämförbara siffror över smittfall och dödstal är mellan olika länder och regioner, och en lika diffus bild av vilka skyddsåtgärder som varit verkligt effektiva (och om de som eventuellt varit effektiva på en plats, i en situation, också skulle ha varit det vid andra tillfällen).

Det hindrar inte de tvärsäkra eller de uppmärksamhetssökande, de missnöjda eller oroliga, de självbelåtna eller de panikslagna, alla självutnämnda bättre-vetare med eller utan titlar, att kasta ur sig den ena eller andra ”sanningen” om då, nu och sedan.  Med eller utan riktade pilar mot dem som man redan förut tyckte illa om, av politiska skäl eller personliga.

Och det hindrar ännu mindre de tusentals andra att kvittra vidare med ett självbelåtet ”vad-var-det-jag-sa?”-flin över hela tangentbordet, fast alla vet att de inte alls sagt något av vikt.
Tröttsamt är det.

Och inte mindre tröttsam är insikten att nästan alla som spyr galla över den egna ledningens unikt eländiga sätt att angripa problemen är sådana som var missnöjda med ledningen redan i februari.

Och detta vare sig ledaren heter Trump eller Löfven, Merkel eller Macron, Bolsonaro eller Fredriksen. 

Man visste ju redan från början att de skulle göra fel.  Det var bara att fylla i valfria ord i luckorna.

Så mycket med virologi eller epidemiologi verkar det sällan ha att göra

                                           *   *   *

Ni som är upprörda över att USA köper upp alla lager av läkemedel – kom ihåg att det är just detta som är marknadsekonomi.

                                           *   *   *

Sent omsider inser jag att de här människorna som nyss gnällde på för få åtgärder och nu är upprörda över för långsamma lättnader - att de inte är så engagerade i exakt vad som görs, utan bara är oroliga över att vi i Sverige inte gör ”likadant som i alla andra länder”.
Rädsla styr så mycket nu 

                                           *   *   *

Väntar med spänning på att någon representant för våra alerta medier skall ställa frågan ”Vilket slags ansiktsmasker talar vi egentligen om?”
Är det de gasmaskliknande som kombineras med hela skyddsdräkter vid känsliga arbeten inom vården, eller de professionella, täckande, med någon sorts partikelfilter, som man också ser på sjukvårdpersonal - eller de där som man brukar kunna köpa i 50-pack på byggmarknaden, de som folk lyfter undan när de skall prata eller klia sig i ansiktet?

                                            *   *   *

Det är tydligen alltså fullt möjligt att hata det offentliga och samtidigt kräva att regeringen och myndigheterna skall ge detaljerade anvisningar innan man ids agera.

                                           *   *   *

_________   ...och nu över till något helt annat...  _________

Konsekvensneutral kan en journalist eller ett massmedium vara, endast om också urvalet av det man bevakar är neutralt och balanserat.
Den som ständigt slår i samma riktning bedriver politik, ej journalistik.

                                             *   *   * 

Mediers första uppgift är att informera.

Först sedan kommer att underhålla, avslöja och debattera.

Eftersom en informerad publik är själva grundvalen för att det övriga skall vara relevant.

I dag tycks prioriteten helt att vara dels att underhålla, dels att avslöja – eller ”avslöja”.
Och det i en förändrad situation där medierna upprättar korttidsrelationer med publiken, inte längre långtidskontrakt.
Resultatet ser vi omkring oss.

                                             *   *   *

Misstro alltid den som talar i andras namn

                                            *   *   *

Alla drömmer om jämställdhet – med dem ovanför.

                                            *   *   *

Fortfarande verkar det vara kritikens uppfattning att poesins hela uppgift är att säga något om språket, inte att säga saker med språket.

Trist

                                             *   *   *

Lite för många synes övertygade om att det värsta som kan hända inte kan hända

                                            *   *   *

Ack, dessa människor som ständigt skall rätta till verkligheten

                                            *   *   *

Alla dessa människor som är så upptagna av carpe diem att de inte har tid att uppleva

                                             *   *   *

Den moderna politikens matematik: Hur en procent med hjälp av 20 procent kan erövra hundra procent.

                                             *   *   *

Han frågade: Hur kommer det sig egentligen att nöjda människor så ofta är dumma, och dumma människor så ofta är nöjda?

                                             *   *   *

När de nationella får med sig de förändringsbenägna och de bekväma, då smäller det.

                                             *   *   *

I algoritmernas normalfördelade värld blir medelmåttan upphöjd

                                             *   *   *

Det skrymtande fördömandet av forna tiders felgrepp. Så torftigt!

                                              *   *   *

En del människor unnar man verkligen att bli behandlade som de vill behandla andra.

                                              *   *   *

Å, alla dessa nya gamla traditioner!

_________________

Spretiga tankar i och om virusets tid, maj

Spretiga tankar i och om virusets tid, mars

Augustibilden: Oskattbart

Det är klart att det inte finns någon skatt vid regnbågens slut    Om man, förstås, inte betraktar det att finnas här, här och nu, som en skatt; det finns argument för detta

Man kan, å andra sidan, betrakta regnbågen och det som finns inom dess hägn som oskattbara värden - sådant som ännu ingen riktigt har förvandlat till säljbara produkter. Det är väl mest en tidsfråga, antar jag.

Just den här regnbågen förvandlade i alla fall världen ett litet ögonblick.

Och ni vet hur det är med sådana förvandlingar: de kan aldrig göras ogjorda.

I någon liten mån fortsätter vi att leva i dess tecken

Det som har varit är aldrig helt borta
                                                   
                                                                                            Drakenberg


____________________



Julibilden: På andra sätt

  
 Junibilden: Att framhärda




Majbilden: Det sker