Spelet om människors liv

De svenska regionerna spelar just nu ett obehagligt, potentiellt dödligt spel med vaccineringen, och ingen verkar reagera.

Vad som sker är att man ju vaccinerar den personal som arbetar inom hemtjänsten, men dröjer med att vaccinera en stor grupp av de äldre som har hemtjänst, och som denna personal arbetar för, och möter.

Endast om dessa äldre är friska och rörliga nog att, vid av regionen bestämt tidpunkt, ge sig av till av regionen bestämd vaccinationsplats, kommer de i fråga för vaccination.
Den som inte kan, inte orkar, inte vågar, inte förmår, blir utan vaccination

Undanflykterna för att inte vaccinera hemtjänstberoende 94-åringar i deras hem varierar.
Det går inte att flytta vaccin, heter det ibland.
Det finns risk för att vaccindoser blir över, heter det ibland.
Det är för tidskrävande och krångligt, tycker någon.

Hur som helst, så får de vänta.

Och vad händer då? 
Kommer den personal som nu är vaccinerad och därmed rimligt skyddad mot allvarligare sjukdom, men som kanske kan få lättare symptom, och under en förvisso troligen kortare tid, men likväl vara smittbärare - kommer denna personal då fortfarande mangrant leva lika försiktigt och återhållsamt som hittills?
Kommer de att fortsätta hålla avstånd, inte träffas, inte röra aig ute, inte resa, och så vidare, i samma utsträckning som de hittills gjort?
Alla som tror det räcker upp handen.

Ni med handen uppe kan leta upp en bok om människors psykologi eller googla lite i ämnet.

Ni andra fattar, va?

Detta skrämmer åtminstone mig mer än mycket annat just nu.

 (Och det blir inte mindre skrämmande av insikten att regionerna, med mediernas hjälp, kommer att vältra över ansvaret på någon annan.)

_________________________

Man kan invända att regionerna hade tänkt att använda Astra Zenecas vaccin för alla de äldre som inte kunde röra sig. Och att det först i förra veckan beslutades definitivt att det inte skulle användas.
Men alla, även de som planerar i våra regioner visste tidigt att Astra Zenecas vaccin skulle dröja klart längre än Pfizer/Biontech och Moderna. Åtminstone det borde i så fall - om detta alls har med saken att göra - ha tydliggjorts.

Och att det funnits tveksamheter kring Aztra Zenecas vaccin för äldre har ju stått klart en avsevärt längre tid. Sen i höstas.

Plan B, någon?

Att i detta läge skylla sina egna beslut på att "staten" inte kan "garantera" vaccin och att regionerna därför drabbas av "brist" är så lågt, så gement.

______________________

Det skall också sägas att det framför allt är Region Stockholm som utmärker sig genom att vägra vaccinera äldre i hemmet.

I vissa andra regioner förekommer det.

Ett speciellt fall var vaccinationerna på Stenhammars slott i januari.

Man kan förvisso le lite åt detta exempel, men samtidigt visar även det att man KAN vaccinera människor på plats om man gör sig omaket.

Det går naturligtvis att säga att kostnaderna är för höga

Och ja, kanske "vi" tycker att det blir för dyrt att vaccinera de gamla i hemmen.

Men då hoppas jag att de som tycker så, åtminstone inte hörde till kören som i våras med brösttoner stämde upp litanian om att "Sverige med sin strategi med berått mod offrar åldringars liv".

Men det är klart, de styrande i Region Stockholm valdes på programmet att sälja ut verksamheter och sänka skatter, inte på att ge god vård åt alla medborgare.

• 
  

Spretiga tankar: Missunnsamhet, sex och domänförlust

Hörni, de här som så gärna vill värna vår svenska kultur, hur stavar de till domänförlust?

  

Den demokratiska idén om att alla har rätt att delta i det offentliga samtalet förlorade allt lite av sin moraliska styrka när man tappade bort tanken om folkbildning

 

Det har faktiskt aldrig varit förbjudet att vara obildad och korttänkt.  Men förr upphöjde man det inte till politisk ideologi.

 

Med människor som betraktar utopin som manual för samhällets organisation kan man inte diskutera – och alldeles särskilt inte med dem som inte ens märker att de gör det.

 

Försvaret för språkliga tillkortakommanden: ”Man förstår ju vad som menas!”.
Ja, måhända. Tills man plötsligt inte förstår någonting alls.

 

Ett visst mått av förnöjsamhet har sällan skadat människan

 

De flesta som längtar hem till platser där de en gång bott längtar inte till platsen, utan till tiden.

 

Det finns inte sällan en sammanblandning mellan ordet ”vackert” och ordet ”utsirat”. 
Jag tror att den löper över de flerskiktade betydelserna av ordet ”fint”

 

Alldeles som de som hackar på ”avundsjuka” ofta själva är påfallande missunnsamma, verkar de som anklagar andra för att bara ”drivas av prestige” nästan alltid vara stelt stannade i värnandet av -  sin prestige.

  

Vi vet alla vad vi tycker om att locka med privilegier och fördelar i utbyte mot sex. 
Men – vad tycker vi egentligen om att locka med sex i utbyte mot privilegier och fördelar?

 

Att vara känd var förut en effekt av vad man hade gjort eller upplevt. I dag  har det blivit en egenskap, en del av ens personlighet.   Och i släptåg nästa tanke, att man därför också är betydelsefull.
Så kan det gå med språket, och det som språket avbildar

  

Och hur stressade en del verkar bli över tanken på att stressa lite mindre

                                              **************

I en alltmer komplicerad värld ökar efterfrågan på enkla lösningar


Att regioner som genomsyras av Det-gäller-att-hålla-sig-framme”-tänkande får svårt att genomföra ett solidariskt och rättvist vaccinationsprogram är knappast ägnat att förvåna.
Men patetiskt blir det när sådana som drivit detta tänkande ropar på att Pappa Staten skall lösa alla problem.

  

Svenskarnas (eller danskarnas eller tyskarnas eller fransmännens eller amerikanernas) ovilja och oförmåga att avstå från någonting – vare sig det är julresor eller Bläck-shopping eller festliga träffar eller vad det vara månde – bådar inte vidare gott inför kampen mot klimatomvandlingen

 

Jag trodde faktiskt på fullt allvar att tillkortakommandena under pandemin skulle sätta ljuset på de dåliga förhållandena inom äldrevården.
Men just inget hände.
Förrän man till sist ÄNTLIGEN hittade en väg att välta allting i regeringens knä.
”Dör en massa människor i onödan? Skiter väl jag i!
Vad sa du, kan vi använda det mot regeringen?  Jävlar, nu måste vi agera!”

 

                                               ****************

Det finns en konstig tanke om att det är Donald Trump och hans gelikar som skapat den polarisering och den missnöjda mobb som vi sett släppas loss den senaste tiden. Så är det ju inte.
Vad Trump gjort är att han eldat på missnöjet, givit mörkret röst, och släppt ut tigern ur buren. Skapad är polariseringens pöbel av en politik som länge har sett till de fåtaligas intressen och skrattat åt det allmännas förfall.

  

Man kan också fundera över om inte en del av dem som nu offentligt oroar sig för polariseringen tidigare har suttit på redaktionsmöten och gottat sig åt ”spännande dramaturgi i sändningen” när oförenliga ståndpunkter fåtts att kollidera och gapen vidgats.
Eller, rättare, det behöver man inte alls fundera över.
Det är så.

                                                         **************

Donald Trumps ärelösa avsked och corona-vaccineringens förvisso långsamma men dock fortskridande ger oss en unik chans att förstå och faktiskt själva känna på den samtida populismens tankefigur.
För vad är det som så många nu uttrycker – jo en djup längtan efter att det skall ”bli som vanligt igen”.
Och just det, mina vänner, är något som finns djupt i kärnan av missnöjets tid: längtan efter att det ”skall bli som vanligt igen”.

 

Debatten om problemen med att stora företag stänger av Trump och andra, och därmed de facto påverkar yttrandefriheten, om än icke i formell mening, visar i sitt yttersta bara på konsekvensen av det försvagade samhället.
Det är i grunden naturligtvis inte enskilda – företag eller andra – som skall stoppa dem som hotar det gemensamma, om så måste ske – det är samhället.

 

                                                ***************

En ”verkligare verklighet” än den vi kan varsebli – den kan vi inte varsebli.

 

Gång på gång läser och hör jag att ”Människan behöver något att tro på”.
Fast vi vet att det inte är sant. Det är en åsikt, eller omständligare uttryckt en filosofisk hållning.  Det är sant att många människor tycks känna ett behov av att tro på något, och kanske mår de även bra av det.
Men – ”Människan”??

 

Den meningsskapande myran.
Antag att en fundersam myra riktigt kom igång att tänka på meningen med livet för myror i allmänhet och honom själv i synnerhet. På universums konstruktion och myrors roll i detta.
På lidandets roll, på världens ondska och hur en myra kan förhålla sig till det.
Och tänkte tanken att det finns en djupare sanning, en verkligare verklighet för myror än den man omedelbart varseblir.
Att denna mätbara omedelbara värld av granbarr och stackar inte är den enda, utan att det faktiskt finns en djupare mening med myrors liv.
Det kunde man småle åt – den meningsskapande myran.
De flesta människor skulle finna det tämligen absurt.
Men om en annan människa tänkte samma sak, då var det väl ändå ganska fint?

__________________________________________________

Demokratiproblemet -  Spretiga tankar i november

Folk är ju ändå inte mer än människor"  - Spretiga tankar i september

Februari: Inget särskilt med det

 

Om älven speglar himlen eller himlen speglar älven kanske inte spelar någon roll.
Ön speglar sig själv, allt fortsätter i olika riktningar.
Obekymrad av den gamla filosofiska gåtan - "finns spegelbilden där även när spegeln inte finns?"

Februari är naturligtvis en kall månad, isblå eller isgrå, någon gång nästan genomskinlig, andra gånger nästan svart.

Det är också en sorts speglíng, förstås: allt beror av ljuset. Bilder, spegelbilder, varseblivningar.

Det där är också elementa.

Ön ligger där den ligger. Himlen och älven, den ena välver sig, allt högre i det långsamt återvändande ljuset, den andra färdas omärkligt, som krävde färden faktiskt ingen rörelse.

I det långa perspektivet slocknar alla spegelbilder. I det korta är det bara vi som hastigt rör oss, bleknar, försvinner.

Det är inget särskilt med februari, denna eller andra.

Eller?

                                                                                                              Utsikt från Näverön

_________________

Årets tema är Speglingar

Januaribilden:  En tid av väntan